*

Idag gick vi 20 km på 3 timmar. Vi gick mest på ett skogsspår som var 15 km långt, men sedan gick vi dit och hem på asfalt. Nu har jag riktigt ont i mina stackars ben. Men det var riktigt skönt att få komma ut på kvällskvisten och ta hen härlig och lång promenad i friska luften. Nu har jag suttit uppe och fixat med det sista inför morgondagens seminarium i skolan. 6 A4-datasidor blev det. Nu säger jag tack och godnatt för jag ska upp tidigt imorgon!

I fredags (27/4-12) följde jag och Evangeline med ned på stan för att kika på en klänning till min tärna. Jag träffade mina föräldrar och syster, som är min brudtärna, på stan. Hon fick prova olika klänningar i modeller och färger som skulle passa till bröllopet och dess färgtema. Den klänningen som vi bestämde oss för är jättefin och kommer bli perfekt för bröllopet. Jag valde även ut en kravatt till Willes bestman som matchade tärnans klänning. Kommer bli kanonfint. Min systers son Markus fick också prova finkläder inne i bröllops- och festkläders butiken. Även hans kombination kommer passa in till bröllopet och dess färgtema.
Jag köpte även ett armband och örhängen där som sammanlagt kostade 500 kr. Båda är i strass och kommer bli en fin helhet kombinerat med klänningen. Har sett på dem under en längre tid nu, och bestämde mig för att köpa dem på en gång då jag inte behövde fundera mer på smyckena. Jag kommer dock inte ha något halsband då det inte kommer passa till min brudklänning och dess design. Hämtade också ut mina skor som väntat på mig där. Känns som att många av våra bröllops utstyrslar infinnes där. Min klänning kommer få hänga kvar i butiken tills bröllopet närmar sig. Detta för att minimera risken för att Wille ska se den och för att den inte ska hinna fara illa på något sätt. Kändes helt enkelt bekvämast så.

En sådan klänning kommer min tärna att ha i silverfärg.
I midjan finns några "vågor" som jag kallar det, 
vilket jag anser är snyggt och man får en fin form.
Kvinnan som arbetar med dessa kläder sa att genom dessa
"vågor" ser man mycket smalare ut i midjan på grund av formgivningen.
Det är ett fint fall på klänningen från bysten och nedåt.  
Dessa "vågor" kommer kunna relateras till min brudklänning. 
Brudtärnans klänning är enkel men ändå elegant, vilket 
är ett genomgående tema; elegant.  
Blir det för mycket kan det lätt se för ansträngt ut.
Dessutom ska inte tärnan överlysa bruden.
Bestman kommer ha en matchande silverfärgad kravatt.

Hejsan bloggen!
Vilken intensiv och lärorik vecka jag haft på operationskliniken. Många operationer och utmaningar på patienter i alla olika åldrar. Imorgon ska jag gå med operationssyrrorna istället för anestesisyrrorna, vilket innebär att jag kommer stå mer i såret och vara sterilt klädd. Har dock ändå stått i såret på operationerna fast jag varit under handledning av anestesisyrra. Jag är så nyfiken och intresserad så jag får gå runt lite i operationssalen och vara där jag tycker det är intressant. Tänk så otroligt mycket nytt jag fått lära mig under fyra dagars tid. Ny är det bara två dagar kvar på dagkirurgen, sen är det två dagar på uppvaket och sedan är det tillbaka till min basplacering på hospice där jag ska vara i ytterligare sex veckor. Operationerna på dagkirurgen avser att patienterna ska kunna åka hem samma dag, om komplikationer inte uppstår.
I torsdags var det exempelvis enbart tonsillektomier (= ta bort halsmandlarna) på barn och ungdomar, annars har det varit mycket ljumskbråck på både vuxna och bebisar. Lap. gallan var också intressant, visste inte hur jag skulle reagera först, men det gick toppen bra för min del! De skulle avlägsna gallblåsan genom titthålsoperation. Då fick jag se gallan och hur den omringas av levern på en skärm. Det var häftigt att få se anatomin på riktigt och inte enbart i en bok. Efteråt fick jag även se gallstenarna som låg på bordet, och jag måste säga att det såg verkligen ut som brun/grå/gula stenar, dessa var ganska stora också. Under operationen röntgades gallgångarna för att se om det sitter fast gallstenar i dem, för då ska dessa avlägsnas innan man syr ihop operationssåret.
Vi fick då ta på oss jättetunga stora förkläden som skulle skydda oss mot strålningen, något läskigt faktiskt. Jag fick sedan se på röntgenbilderna och narkossyrrorna förklarade för mig vart gallgångarna går och att det är som ett lite större rör som sedan fotrsätter uppåt och det blir flera olika gångar som går mot olika håll, ser ut som ett träd ungefär. Det var en väldigt intressant och sevärd operation.

Helgen.
I helgen har jag varit med familjen. I fredags tränade jag på förmiddagen och sedan gick vi till stan för att äta sushi. På kvällen åkte vi till Ica Maxi och storhandlade. I går gick jag och Evangeline med min far till Erikslunds shoppingcenter där vi fikade och kikade runt lite. Därefter gick vi hem till min far för att äta lite och färga hans hår. Wille fick dock hämta mig och Evangeline då hon lyckats blöta ned sina byxor. Helt hopplöst var det igår. Hon kissade i sängen under natten och sedan var hon blöt när vi var hemma hos min far och på natten var sängen blöt igen så vi fick gå upp klockan fyra i natt för att byta sängkläder än en gång. Mycket tvätt blev det. Men så kan det vara ibland. Min stackars lilla plutt. Hur som helst så kom Wille med ett pat byxor och vi kunde åka bil hem. Väl hemma så gjorde jag en supergod fisk- och skaldjurssoppa baserad på hummerfond. Ídag är det söndag, och vi ska gå ned till stan för agtt träffa några vänner och ta en fika. Min fot verkar må bättre idag. Igår hände nåt med min fot. Det gjorde så fruktansvärt ont! Det värkte från foten upp till knät och den smärtan var nog en av de värsta jag varit med om. Troligtvis så var det en sträckning. Jag fick lov att värma på vetekudden och ha den på undersidan av foten. Wille fick även massera lite.
Det var lite om hur min helg varit. Känns som man inte gjort någonting, men ändå så mycket. Hoppas den kommande veckan blir lika intressant och lärorik som denna varit på operationskliniken.
Ha en bra kommande vecka allesammans!

Min myspys "bebis".

Lördagen den 14 april 2012. När jag kom hem från min VFU, runt fyra på eftermiddagen, tillagade jag pannkakor. Hela familjen älskar pannkakor. När jag sedan frågade Evangeline om hon tyckte att det smakade gott men pannkakor, då sa hon: "Det är uuuuunderbart gott!" Hehe... min sötnos, då kunde jag inte hålla sig för skratt för det var ju bara för gulligt.

Pannkakorna blev nog så uuuuunderbart goda eftersom äggen
hade sitt bästa humör :)

Påsken är ju förbi, men jag tänkt visa er lite påskpynt som vi hade i hemmet. Jag tycker det är roligt att pynta och pyssla, men gör det dock inte i lika stor utsträckning längre. Men till påsken är det i alla fall ett måste med "videkissar" och fjädrar. Utan dessa får man ingen riktig känsla av att det är påsk.

Videkissar, som vi kallar det, med fjädrar.
På byrån står även en kyckling som jag och Evangeline pysslade ihop
under den tiden jag var med i "ungmamma-gruppen".
I hörnet syns även en liten brun kruka men jord i som
Evangeline sått gräs i på dagis.
Tycker det är mysigt när barnen får pyssla på dagis och ta med hem.


Hade även påskliljor på finbordet under påskmiddagen.

Tjenare bloggen, det var ett tag sen!
Jag har haft fullt upp med min VFU. Mycket nya intryck och många saker att tänka på. Man är helt slut efter åtta timmars VFU. Idag är det måndag och även den första dagen på min akutplacering som då är operation/anestesi vid Centrallasarettet. Jag hamnade på dagkirurgen. Första dagen var rolig, spännande och intressant. Men oj så mycket nytt det var för mig. Fick medverka under tre olika operationer under handledning av anestesisyrra = narkossyrra.
Denna situation utsätts man inte för varje dag kan jag ju lova. Det känns väldigt speciellt att få medverka och arbeta med patienter och andra professioner under en operation. Vilket team man är. Jag har bland annat fått hålla fria luftvägar som inte var det lättaste när patienten är sövd. Dessutom har jag fått göra iordning och ge narkotiska läkemedel. Jag fick ett varmt välkomnande och det känns bra. Jag är ju väldigt intresserad och nyfiken så jag frågar ju massor hela tiden, och bra svar får jag, så ni kanske förstår att min hjärna känns fullmatad. Samtidigt som det är enormt intressant så är det också påfrestande märkte jag, då man utsätts för saker som inte tillhör vardagen. Det kan se otäckt ut vilket påverkar en ovan väldigt mycket så det snurrar till i huvudet.
Imorgon inväntas flera operationer som jag ska medverka vid. Hoppas det går bra bara, så jag inte svimmar eller börjar må dåligt. Det är tydligen väldigt vanligt att det sker nämligen, men tanke på det man får se. Viktigt att äta en stor frukost så blodtrycket pallar hålla sig uppe. Imorgon är det dessutom lite andra operationer som gäller. Dagens operationer gick ganska bra tycker jag. Och jag måste säga att jag blev förvånad när jag kom in i operationssalen, inte alls så som jag föreställt mig. Väldigt ljus och fin miljö med fönster och inte så "invecklat" som jag trodde allt skulle vara, och med det menar jag att det var väldigt enkelt rum. Jag trodde att det skulle vara mörka rum utan fönster med stora apparater och ett väldans stohej överallt, men ack så fel jag hade. Idag har jag i alla fall fått lära mig mycket om narkosdelen, och varför saker utförs på ett visst sätt. Ser framemot morgondagen och fler lärorika utmaningar.

Jag med en operationsmössa som vi fick ta med hem från VFU-kursintroduktion
när operation och anestesi syrrorna kom och berättade om verksamheten.
Numera ska jag ha mössa på mig varje dag under två veckors tid.
Skönt att slippa bry sig om hur håret ser ut.

Idag var det sista VFU-dagen för denna vecka, så nu tar jag lite påsklov. Även denna dag var lärorik. Fick administrera och iordningställa linjektionsäkemedel samt injecera i överarmen på patienten.
Gav insulin också. Dessutom medverkade jag vid byta av SVP (= subcutanvenport). Förutom det så har jag observerat dokumentation av läkemedel och patientvård, detta ska jag göra själv nästa vecka fick jag höra. Kommer vara mycket att hålla reda på. Jag ska även själv dosera läkemedel till vardera patient. Känns som en enormt viktig uppgift, men samtidigt utmanande och spännande.

Idag är det tisdag och det innebär första dagen på praktiken (VFU = verksamhetsförlagd utbildning).
Jag ska vara i åtta veckor inom palliativ vård (= vård i livets slutskede). Tog cykeln och cyklade dit, blir över 10 km jag får cykla varje dag, men det är nog bra för hälsan och så får jag ju lite träning på köpet. Lika bra att försöka komma i form nu till bröllopet. VFU:n är 10 veckor denna termin, men två av dessa ska jag vara inom akutsjukvård som blir operation/anestesi på centrallasarettet.
Idag var det enbart introduktion. Jag fick berätta om mig själv och träffa min handledare som berättade om sig. Det var även två till studenter med mig, men dessa gick i termin två medan jag går i termin fyra. Känns skönt denna gång för nu går jag inte som undersköterska utan som sjuksköterska och får göra alla arbetsuppgifter de gör. Spännande! Min handledare + en annan sjuksköterska visade oss runt och berättade om verksamheten. Jag fick kläder och egen nyckel + skåp. På avdelningen är majoriteten obotligt cancersjuka, några hade även lungsjukdomen KOL. Det är ju därmed väldigt sjuka döende människor jag kommer arbeta med, som helt enkelt ska vårdas när livet håller på att ta slut. Känns väldigt speciellt. Imorgon börjar jag "på riktigt" och får vårda patienterna.
Jag är förväntansfull, men samtidigt så tror jag att mycket känslor kommer vara involverade. Jag går ju alltid in helhjärtat för andra behövande människor. Handledaren sa att de har en reflektionsdag då man får prata igenom jobbiga saker som hänt, men man får även tala med dem efter att något jobbigt inträffat. Detta känns oerhört bra att det finns ett sådant stöd. Själva döendet kanske inte är jobbigt att se, men att i efterhand tala med de närstående och se deras sorg kommer vara en utmaning.
Dock har jag inte varit med vid tidigare dödsfall, men är ändock inte rädd själv för döden vilket underlättar. Det var en fråga som handledaren ställde "om man är rädd för döden". Är man själv väldigt rädd så blir det väldigt ångestfyllt och svårare att bearbeta. 
Idag har jag gjort iordning en matlåda till mig själv att ta med imorgon, vad vuxen jag känner mig. Men nu ska jag förbereda lite till inför imorgon. Ska upp väldigt tidigt. Ser framemot morgondagen, för då ska jag få arbeta som sjuksköterska under handledning; nu är det på riktigt!

Idag är det söndag och jag tillbringade denna dag genom att skriva hemtenta från morgon till kväll. Runt 20:00 tog jag Evangeline med mig ut på promenad till högskolan för att skriva ut och lämna in hemtentan. Känns alltid lite skumt att vara på skolan så sent, men i datorsalen var det faktiskt tre personer till min förvåning. Jag trodde det inte skulle vara en ena kotte på hela stora skolan. Nu är det i alla fall över och jag kan pusta ut tills imorgon, för då börjar en ny kurs; VFU. Under dagen ska det pratas om studier under praktikperioden. På tisdag är det dags för första dagen på min första praktikplats. Vid ett senare tillfälle ska jag även vara på en akutplacering, men nu är det "vanlig" placering jag ska börja på. Jag kommer att vara vid Gryta palliativa vårdenhet i åtta veckor, resterande två veckor kommer jag infinna mig på operation/anestesi-avdelningen på centrallasarettet.
Jag hoppas på att det kommer bli lärorikt och att jag trivs, men det återstår att se. Nu ska jag avlägsna mig från datorn ett tag, har ju trots allt suttit vid den hela dagen på grund av hemtenta skrivandet.

Ha en fin kommande vecka allesammans!

Åh vad trött jag är. Mina ögon går i kors snart. Har hållt på och finslipat hemtentan i kursen "Sjuksköterska som pedagog och ledare" som ska lämnas in imorgon. Tror jag lägger ned för idag och fortsätter imorgon bitti. Så mycket att hålla reda på gällande referenshantering och innehåll samt det akademiskt språket. Måste ju få med allt väsentligt. På måndag börjar praktiken, men vi ska dock vara i skolan hela dagen på informationsgivning. Så på tisdag är det första dagen jag ska vara ute i klinisk praxis. 10 veckor av praktik är det enda som är kvar under termin fyra. Tycker det har gått galet fort. Nu ska jag fixa iordning mig inför natten så jag kommer upp imorgon och kan sätta igång med hemtentan, så det kan lämnas in. God natt allesammans!

Idag, 31 april 2012, var det andra gången Evangeline lyckades bajsa på pottan. Hoppas det håller i sig nu. Hon är inte riktigt bekväm med pottan ännu har jag märkt. Jag tycker i alla fall att hon är duktig som vågar prova trots att det är en stor omställning för henne. Det är ju en vanesak, och det går framåt.

27/3-12 var datumet då Evangeline, 2,5 år, på kvällskvisten av egen vilja ville sätta sig på pottan inne i badrummet. Hon kom in och sa att hon var kissnödig varpå Wille säger till henne och sätta sig på pottan, vilket hon gör helt själv. Jag hade gjort iordning ett bad till henne, men hon fick sitta i lugn och ro på pottan. Hon har suttit där många gånger förut, men utan resultat. Hon kissade dock i den första gången 3/12-11. Jag och Wille turades om att vara med henne under pottsittandet. Jag hoppade in i duschen och efter ett tag, då hon ville sitta länge på pottan, säger Wille att hon skäms. Stackars lilla Evangeline satt och skämdes på pottan. Det kändes nog lite konstigt för henne. Hon hade både bajsat (första gången) och kissat. Vi gav henne massor med komplimanger och berömde henne för den duktiga insattsen. Då blev hon jätteglad. Åh vad stolt man blir som mamma när ens barn gör framsteg. Sedan fick Evangeline hoppa in i det sköna badet jag gjort iordning åt henne. Medan hon badade så berömde jag henne för det hon åstadkommit på pottan. Evangeline var också nöjd och glad. Hon insåg att det var något bra hon genomfört.
Efter badet fick hon två små chokladbitar för att hon bajsat och kissat på pottan. Då blev hon överlycklig. Jag hade lovat henne choklad, som hon älskar, om hon går på pottan varje gång hon blir bajs- eller kissnödig.
Man får ta till lite knep ibland för att motivera till framgångar.

Min duktiga tösa, mamma är så stolt!

Nu under kvällen tog jag tag i en annan form av pyssel än inbjudningskorten. För några veckor sedan köpte jag en väggtext, men har inte lyckats få upp den ännu. Jag bestämde mig för att försöka få dit texten på väggen idag, och det var mycket pysslande kring det. Inte det lättaste. Blev arg ganska många gånger under proceduren. Nu sitter i alla fall texten på väggen och jag hoppas den lyckas stanna där; att den fastnat och inte ramlar ned i natt eller lossnar. För då mina vänner blir jag tokig! Nu ska ni få se bilder av hur resultatet blev.

"Hem är där de du älskar bor..."


Det första man ser när man kommer hem genom ytterdörren.
En bra text att komma hem till.


Under texten ska en tavla hängas på vår familj.

Imorse blev jag överraskad av Wille. Vi skulle åka till Hälla, Ica Maxi, för att handla mat, men då stannade han till vid Brynolf Bagare och bjöd på frukost. Efter det åkte vi till Hälla Shopping för att kika runt lite. Vi hamnade på Team Sportia där jag köpte ett par gore-tex skor. Det var en ganska rolig historia bakom dem. Jag provade en sko som Wille hittade i en låda åt mig som jag sedan tog på mig och gick runt i (fanns bara en sko i kartongen). Samtidigt så har en annan tjej den andra skon på sig (upptäckte vi senare), men jag hade kartongen. Jag hör hur hon frågar en som arbetar i affären att hon inte kan hitta den andra skon. Jag tänker: "Åh nej... Vad ska jag göra?" Han som arbetar där ser kartongen som ligger bredvid mig på golvet, han går fram dit, ser i kartongen och hukar sig ned. Då får han ju såklart syn på den andra skon som jag har på mig. Han säger till tjejen att jag har den andra skon på mig och att vi får fightas om den. Då tänkte jag ännu mera åh nej...! Hon kommer fram till mig och säger att jag har den andra skon på mig och att hon tagit den först ur kartongen. Jag låtsas som ingenting och sen säger jag: "Jaha... det kanske jag har..." (svar på att jag har den andra skon på mig). Sedan frågar jag henne om hon ville ha skorna, och hon påtalar att hon jättegärna vill ha dem. Då säger jag att hon kan få skon, så jag tar av mig den. Tyckte inte det var någon idé att bråka, det fanns heller inte några andra av samma storlek. Men hon kommer fram med en låda till mig med ett par skor i som var för små för henne, men hon tyckte de var skitsnygga. Den skon jag hade på mig var 39,5 fast jag egentligen behövde 38,5. Hon frågade vilken skostorlek jag hade och då sa jag 38,5 och det var just den storleken på de skorna som hon gav; de passade perfekt. Jag frågade även om dessa var gore-tex och hon sa lite svagt: mmmm.... Vi bytte därmed skor med varandra. Haha! Så det kan bli... Det slutade i alla fall med att jag köpte de gore-tex skor som hon föreslagit. Det var storrea där så skorna hade kostat 999 kr, men jag köpte dem för 299 kr. Tillslut kom vi in till Ica för att handla lite mat i alla fall. På hemvägen upptäckte jag en spindel i taket och fick panik. Wille fick stanna bilen vid Net On Net och kasta ut den. Vi passade på att gå in i affären sen när vi ändå var där. Wille köpte då ett par rosa stora sony-hörlurar åt mig, som jag testade när jag senare gick ut på promenad och lyssnade på musik. En riktigt bra dag!

Mina nya adidas gore-tex skor.
Gillar modellen och färgerna.


Tog en promenad med dem idag.
Fungerar hur bra som helst, specifikt i skogen där det är
ojämn mark som dessutom är blöt och "geggig".
Skorna tål alla väder.


Har en rejäl sula med bra grepp.
Tänkte använda dem till mina skogspromenader eller vid promenad i sämre väder.
Materialet garanterar att man håller sig torr om fötterna.