AMNING

De två första veckorna var nog värst skulle jag tro gällande ammandet och allt.
Det gjorde s fruktansvärt ont att amma så jag satt och grät samtidigt som jag amma Evangeline.
Redan på BB var det så. Mina bröstvårtor var fulla med blåsor och det rann blod av dem.
Det är verkligen inte lätt att amma som många tror. Det gör faktiskt ont!
William sprang iväg och köpte amningsnapp till mig på BB. Men när vi skulle koka den så sa barnmorskan STOPP.
Hon tyckte minsann att det skulle göra ont att amma och det var bara att tåla smärtan. Även fast jag kände att kroppen snart inte orka mer.
Dessutom hade jag så fruktansvärt ont efter själva förlossningen. Smärtan efteråt är värre än att föda barn.
Det gjorde så ont på grund av stygnen som jag fått. Evangeline kom så snabbt ut så att kroppen hann inte med. Jag fick till och med spruta så att livmodern skulle dra ihop sig. Det tog ju bara ca 4 timmar så var hon ute, och jag var förstföderska. Barnmorskan trodde att det skulle ta minst 8 timmar. Men jag jobba på så bra hela tiden så det tog bara 4 timmar. Dessutom tog jag ingen bedövning alls.
Jag blev sydd i åtminstone 10 minuter. Jag hade därmed en hel del stygn. Som strama och gjorde så fruktansvärt ont. Svanskotan hade fått sig en smäll också. Det tog ett tag innan man blev bättre. Jag trodde aldrig jag skulle bli bra, men nu en månad efter sp känner jag mig ganska så återställd faktiskt. Jag kan gå promenader och gå på toaletten och kissa utan att behöva gråta och ha ångest varje gång.

Nu fungerar amningen jättebra för mig. Nu vill jag verkligen mata Evangeline och ge henne bröstet. Det ville jag inte för ca 4 veckor sedan. Brösten är inte såriga längre och det gör inte så särskilt ont längre heller. De gånger det gör ont så använder jag amningsnapp. Bara så att brösten ska hinna läka. Sen återgår jag till utan amningsnapp igen.
Jag har mycket möjlk också. Ibland behöver jag bara mata Evangeline i 10 minuter, knappt det så är hon mätt. Ibland bara 5 minuter. Jag har nog ganska tjock mjölk. Hon går otroligt bra upp i vikt också, det syns verkligen på henne att hon växer.

Att kunna amma är en härlig sak. Själva närkontakten med barnet är helt underbart. Men det gör ont i början. Så ont så man bara vill flyga upp genom taket. Man vill bara skrika rakt ut av smärta. Men sen när man ammat ett tag och bröstvårtorna blivit vana vid slitaget, så är man så glad över att man inte gett upp och slutat amma. Vilket många faktiskt gör. Jag vill uppmana fler mammor till att inte sluta amma och ge upp hoppet bara för att det gör så ont. Jag är en av dem som hade så fruktansvärt ont, men ändå gav jag inte upp. Någonstans i bakhuvudet så visste jag ändå att det skulle bli bra till slut.

Nu älskar jag att amma. Dessutom har man alltid maten med sig vart man än går. Barnet mår också bra av att bli ammad. Bland annat så är immunförsvaret mycket starkare hos ett barn som ammas än hos ett barn som får ersättning. Sen finns det ju dem som inte har så tjock mjölk så de måste ge ersättning för att barnet ska bli mätt, men det är ju en helt annan sak.

Det känns verkligen som att man är värdefull och har en stor mening som mamma när man får amma sitt barn och ge barnet mat. När barnet skriker och är hungrig och ledsen så ger man bara bröstet och så blir barnet så lycklig.
Det är så fantastiskt att få vara med om detta.

Dock så är det en jobbig, lång och svår väg tills man får uppleva just detta underbara. För som sagt i början är det så hemskt så man är nära på att ge upp för att kroppen inte orkar. Dels för att man haft en förlossning som man är utmattad ifrån och sen ska man ännu till stå och amma när bröstvårtorna är såriga. Det är som att hela tiden stå och riva upp ett sår som gör ont. Dessutom har man jätteont i magen varje gång man ammar eftersom livmodern drar ihop sig efter förlossningen.

Många vet inte om detta. De ser bara det fantastiska med att amma. Många förstföderskor tror att det kommer vara lätt att amma. Men så är det icke. Detta som jag nyss berättat är sanningen. Men efter smärtan kommer belöningen!


Kommentarer
Anonym

Det är aldrig någon som sagt att det ska vara lätt att bli mamma, man får "OFFRA" sig för sitt barn, men i slutändan får vi det lättare, för bevisat så blir inte ammande barn lika sjuka. PLUS vi har alltid maten med oss vilken är fantastiskt

2009-08-28 @ 23:31:30
URL: http://xandrasbebis.blogg.se/
Johanna

Gu va härligt att få läsa detta! Dom flesta jag har pratat med tycker att man ska amma om man kan men inte för länge. Och när dom fick höra hur länge jag kunde amma min son så tycker dom att de var fel så länge kan man inte amma ens barn, 2-4månader räcker.

Och dom kände sig fria när dom kunde sluta amma.



Jag ammade min son till han var 9månader varje dag och nu idag så är han över 15månader och ammar han på nätterna ännu om han vaknar.



Så det jag ville egentligen säga, eftersom du verkar verkligen vilja amma, så amma så länge du bara kan!! Du har maten med dig jämt. och barnen blite inte lika lätt sjuka.



Och måste bara säga att du skriva jätte bra blogg, jag hoppas jämt att du har skrivit nåt nytt när jag är in och kolla din blogg. Och din dotter är jätte söt!!

2009-08-29 @ 12:56:04
URL: http://jahinko.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0