Tråkigt men sant!

Vill ni veta en sak? Som jag faktisk finner ganska konstig.
Alla vänner som man umgåtts med. Som man delat mycket med, vill helt plötsligt inte umgås mer.
Varför?
Jo det är nämligen såhär. När man blir gravid så är man tydligen tråkig. Man är visst bara rolig när man kan gå ut på krogen och supa sig full och festa järnet. Är det endast då man betraktas som en kompis?
Det tycker jag är konstigt.
Nu när jag är gravid det är då jag är som mest öppensinnad, det är nu jag vill hitta på saker.
Men inte gå ut på krogen. Jag har växt ifrån det. Jag tycker inte det är roligt längre. Folk som kladdar på en hela tiden börjar bli för jobbigt. Själva krogmiljön får mig också att må illa. Jag har haft mina roliga krogstunder. det räcker för mig.
Ingenting får gå till överdrivt. Jag satte ner foten en dag och sa: "Nu får det vara slut på allt festande." Varför? Jo för att jag mådde bara dåligt utav det. Jag förstörde bara min kropp. Men visst tycker jag att det är kul att umgås med vänner, hitta på saker och festa utan alkohol. Fast jag har inget emot att andra i min närhet på en fest dricker. Det är deras liv, de får dricka så mycket de vill.

Men nu är det i alla fall såhär att jag får sitta hemma hela tiden, helt ensam. Ingen vän som hör av sig till mig.
Alla mina vänner är med varandra, men ingen vill vara med mig.
Jag är villig att hitta på både det ena och det andra. Men i deras ögon så är jag väl för tråkig. Verkar nästan som att jag skulle vara sjuk för dem.

Jag är gravid och det betyder inte att jag inte kan göra det ena eller det andra. Är är precis den som jag var innan.
den enda skillnaden är att jag nu är en bättre människa, fast jag har aldrig varit dålig.
Men jag ser på livet från en annan synvinkel kan man säga.
Jag älskar att vara gravid. Något som jag velat uppleva sen jag var liten. Jag såg mina systrar bli gravida och få stor mage, och nu är det äntligen min tur.

Men i slutenden så är det ju familjen som är viktigast tycker jag. En del har ju ingen bra relation till sin familj.
Men nu när jag snart har en egen liten familj så ska jag göra mitt bästa för att mitt barn ska må bra.
Jag längtar verkligen tills min bebis kommer. Fast då kommer jag väl vara ännu tråkigare för mina vänner.
Men då har jag i alla fall min familj, mitt barn.
Jag har helt enkelt tagit ett högre steg i livet just nu.

Det jag vill säga mest är att det är nu när jag är gravid som jag behöver mest stöd, jag behöver prata med folk.
Det är ju det inte mina vänner verkar förstå.
Hormonerna sprutar i kroppen och jag kan verka överkänslig.
Men om det så verkar så borde man förstå att jag behöver stöd och inte tvärtom.
Det är nu man märker ifall ens vänner är verkliga eller om de bara är fejk.

En vän ska kunna ställa upp, vara där för en när man behöver denne. Men för mig så har detta inte hänt en.
Kanske man borde flytta från denna lilla stad och börja om helt på nytt i en annan stad.

Om någon utav ni som kallar er mina vänner läser detta. Bli inte sura eller upprörda.
jag menar inget illa. Jag menar bara att jag känner mig ensam och jag är ledsen över det.
Eller mest så undrar jag varför det är så. Jag söker bara efter en förklaring.

Av en gravid och stolt Elin Åberg

Hejsvejs!

Hej på er!

Det finns personer som är avundsjuka på andra hela tiden.
Folk som inte vill att man ska vara lycklig.
Såna människor är jag trött på. Orkar egentligen inte ens bry mig om dem.

Dit jag har tagit mig idag har tagit mycket lång tid. Jag har gått en lång men också väldigt jobbig väg genom mitt liv.
Ingen vet vad jag har varit med om, men ändå tycker folk att man får det man vill och att man är lycklig.
Vägen till min nuvarande lycka har varit så otroligt svår. Jag har verkligen fått kämpa in i det sista.

En del människor bara glider på en räkmacka hela livet. Men är det verkligen rätt?
Den som kämpar är den som verkligen lever livet.

Om man nu är så avundsjuk på en annan så tycker jag att man själv kan försöka gå igenom samma sak.
Se ifall personen klarar av det eller kanske rent av tar självmord på grund av påfrestelsen.

Jag har blivit starkare av det som jag fått gå igenom, och starkare kommer jag att bli.
Men många gånger har jag heller inte orkat, varit nära på att ge upp. Inte orkat leva.
Men se på mig. Nu är jag här. Jag lever och jag är stark.

De som är avundsjuka kan gärna få vara det. Men denne ska bara veta hur mycket jag fått lida för att komma hit som jag står idag. Jag har ett stadigt förhållande och snart ska jag och min käreste få ett litet underbart barn.
En lång väg har jag kvar att gå. Men allt som jag hittills fått gå igenom, alla prövningar, dessa har jag klarat.
Därför kommer jag även klara av de kommande.

Från början sa en då nära vän till mig, att William är en pedofil, att han bara utnyttjar småflickor.
Hon fick flera personer att tro på henne, och några av mina vänner gick emot mig.
De klagade hela tiden på att jag måste lämna honom på en gång. Fast vi inte ens var tillsammans.
Att jag inte skulle träffa honom igen.

"Du har ju nyss fått mens, och han, han är ju gammalgubbe. Han kommer utnyttja dig så mycket han bara kan och sen dumpa dig".

Det var ungefär det jag fick höra hela tiden. Att jag nyss blivit mogen och att han var en hårig illaluktande pedofil.
Det var inte roligt att höra detta. Speciellt inte från en dåvarande vän som aldrig ens hade haft kontakt med en kille.
Jag blev ledsen att hon pratade skit om mig i min närvaro med andra personer hela tiden.
De trodde ju såklart på henne. Ingen lyssnade på vad jag hade att säga.

Dessutom så passade tydligen inte kräftan och lejonet ihop enligt horoskopet. Det är som eld och vatten.
-Jaha!? So what?

Som att jag skulle gå efter ett horoskop om hur jag ska leva mitt liv, och tillsammans med vem.
Nog för att jag var ung. 13-14 år, men nog var jag smart. Jag tänkte inte som alla andra.
Hade andra ideologier. Mina egna. Tillslut så slutade jag lyssna på alla idioter.
Jag gick bara efter mina egna behov och känslor.

Denna kvinna var så avundsjuk så hon spred falska rykten.
Jag stuntade i det här. Jag slutade umgås med henne och bröt kontakten.
Idag är dessa personer som försökte förstöra för mig och William alldeles hjälplösa.
Tänk att de kunde ha så fel.

Mina vänner. jag vill bara säga en sak.
Gå efter era egna känslor, strunta i vad andra säger.
Det var så jag gjorde, trots att vi hade mycket emot oss.
Vi har inte haft det lätt.
Men idag har vi varit tillsammans i över 4 och ett halvt år, snart 5.
William är mannen i mitt liv. Mannen som jag kommer gifta mig med.
Mannen som jag kommer skaffa familj med. Mannen som jag kommer bli gammal tillsammans med.
Än idag så älskar jag honom så otroligt mycket.

Han var ingen äcklig, hårig, illaluktande pedofil. Han var, är en man som längtade efter att få träffa sin käreste.
Sin soulmate. Han var en man som ville förstöra sig själv bara för att ingen tyckte om honom.
Ingen älskade honom. han blev orättvist behandlad. Av alla. Han kände att han inte hade nån mening med livet.
Allt var så hopplöst. Han hade bett länge om att få träffa en tjej. En ängel som skulle falla ner från himlen och hjälpa honom. Någon som skulle älska honom för den han är. Han ville ha en tjej som han drömt om.
En tjej med vackra blåa ögon.
Han hade inte haft någon tjej. Han ville inte ha någon. Förrens han träffa den rätta.

Så en dag fick han syn på en tjej som kom in i karatelokalen. Han hade nyss flyttat från luleå. Det var inte meningen egentligen, han gjorde lumpen där, men han ville träffa lite vänner och familjen, så han bestämde sig för att stanna i Fagersta en stund.

Tjejen som kom in i karatelokalen var blond och hade ljusblåa ögon. Havets och himlens ögon.
Första gången han fick syn på tjejen så sa han att det är hon, hon som jag drömt om. De har äntligen skickat henne till mig. Hon är allt som jag bett om i hela mitt liv.

Hans vänner sa att hon är för ung. Han tänkte att de förmodligen hade rätt. Men om han bara vänta några år så skulle han komma tillbaka till henne. Han skulle vänta.

Tjejen började prata allt mer med honom, och det kom närmare varandra.
När tjejen blev 14 år så blev de tillsammans. Ingen ville vänta.

William var allt jag ville ha och jag var allt William vill ha.

Han förändrade mitt liv totalt, vilket jag är evingt tacksam för.
Den person som förstört min barndom blev rädd och slutade leka med mitt liv, när William kom.
William gav mig en inre styrka, en styrka som aldrig funnits i mig.
Han fick mig att börja äta mat och jag slapp vara undernärd, vilket resulterade i att jag var mycket friskare.
På samma sätt hjälpte jag honom. Alla hans svårigheter försvann. Jag gav honom en mening att leva.

Så du som är avundsjuk, du som alltid varit. Alla ni som försökt förstöra för oss.
Det slutade visst med att ni fick leva i misär.
Jag har inte hört att en enda utav er är lyckliga.

Därför ska man aldrig försöka förstöra för en annan. det slutar alltid med att man själv blir olycklig.

Ta vara på det som jag berättat. Kanske ni också hamnar i liknande situation.

Lev livet, lev det så som ni vill och inte så som andra vill att det ska vara.

Av: Elin A Åberg

Julen

Buongiorno! Eller ska jag säga: HO HO HO!

Nu tänkte tomtemor berätta för er vilken magisk jul jag har haft. Men jag fick dock inte mycket paket, men det finns ett väldigt speciellt paket som slår ALLAS julklappar detta år!

Julafton började bra. Jag duscha, tog på mig min fina blåa klänning som min William köpt åt mig. Sen sminkade jag mig och satte i mitt löshår som jag flätade i två flätor.
Efter det var det bara att vänta på att maten skulle bli klar och att julklapparna skulle öppnas.
Mamma hade kommit med en idé om att endast de små barnen skulle få julklappar och inga andra.
Eftersom enligt henne handlar julen inte bara om att få julklappar. Det håller jag ju faktiskt med henne om,
det handlar ju mest om att vara med sin familj, men lite julklappar vill man ju ändå ha. För utan julklappar är det heller ingen jul. Men i alla fall för mig var det den bästa julen.

Vi började äta strax efter tre-tiden, och efter det så skulle de julklappar som fanns delas ut och öppnas.
Barnen var helt vilda och lyckliga. Jag fick faktiskt några paket ändå. Min syster Mikaela från Finland hade köpt kläder och en mascara åt mig. Pappa köpte en plånbok åt mig i smyg, bakom ryggen på mamma, bara för att jag behövde en. Pappa är snäll han. Fast det är ju mamma också.

När alla klappar öppnats så gav Wille mig en julklapp. Jag Blev nervös då. Jag visste ju vad som fanns där i, men jag visste inte hur alla andra skulle reagera. Jag öppnade klappen och där i fanns det jättesöta bebiskläder som jag och William köpt i Västerås. Jag visade upp en body och sa: " Mamma titta vad jag fick av William"
Alla såg och en del blev lite chockade tror jag. Men alla blev såklart jätteglada och lite avundsjuka.
Helt plötsligt ville alla ha min bebis.

Efter det så fikade vi. Mamma hade gjort egen risgrynsgröt. Sen prata vi om bebisar och graviditet.
Skönt att slippa hålla det hemligt längre.

Sen gick jag och William, runt 18:00, till hans föräldrar. Träffade lite folk och sen åt vi mat även här, fast runt 22:00 tiden.
Efter det blev det dags att öppna julklappar igen. Fick en pyjamas av Williams päron.
Sen gav Wille mig en julklapp, samma princip här. jag öppnade klappen och där i fanns en babyväska som man ska ha hängandes på vagnen. Väskan fungerar även som ett skötbord som man kan ta med sig när man reser.
På framsidan av kartongen fanns en liten bebis. Då sa jag: "Titta Bella (willes mamma) vad jag fick".
Det blev helt tyst och alla stirra. Ingen förstod vad det var för något. Jag stod där och höll upp kartongen länge.
Willes storasyster Sara filmade allt. Då sa hon: "Är det sant?" Då sa vi "Ja!"
Efter det så fatta alla helt plötsligt. Sara och Bella sprang fram till William och krama honom samtidigt som de störtgrina. Självklart kom alla andra också fram och kramade både mig och William.

Jag tror aldrig att Bella har krama mig så hårt och så länge som hon gjorde, samtidigt som hon grät av lycka.
Efter all kallabalik så fikade vi runt 24:00.

Det blev en mycket lyckad julafton. Ingenting slår min och Williams julafton. Fast jag hoppas ju självklart att ni andra också haft en bra jul. Julen ska vara magisk. Det är den tiden på året som alla samlas och alla ska vara glada.
- Mycket trevligt om ni fick uppleva en sådan jul tycker jag i alla fall!

Ha det bra allihopa önskar en mycket lycklig Elin Åberg

Bio

Idag åkte jag, William, mamma och pappa till Västerås för att se på bio.
Det blev "The day the earth stood still". På vägen till Västerås så var vi nära på att krocka.
Alldeles vid rondellen vid lasarettet i Fagersta så körde Wille rakt ut fast det kom en bil i full fart.
Alla skrek att han skulle stanna men Wille bara körde på.
Tydligen så var det så att bromsarna inte tog på Citroënen. Het kass bil. På alla sätt.
Den andra bilen tvärnita och som tur var så fick Wille sladd på bilen mitt i rondellen.
Hade han inte fått sladd så hade den andra bilen kört rakt in i vår vänstra sida.
Usch det där var inte bra för magen. Jag blev ju helt spänd i hela kroppen.
Men det gick bra som tur var.

På bion så åt jag upp en hel popcorn själv. En mellanstor. Det var superduper gott.
Var så längesen jag åt popcorn.
Filmen var väl sådär. Många kända skådisar var med.
Men jag hade hoppats på att det skulle hända mer än vad det gjorde.
Slutet var heller inte så jättebra.
Det var en sån film som man bara kan se på en gång.

Efter filmen så gick vi till Subway och åt mackor. Sen åkte vi vidare till Maxi vid Erikslund för att handla.
Det belv en ganska händelserik kväll faktiskt.

Av: Elin A Åberg

Dialog i Fagersta-Posten

Hejsan!

Idag (2/1-09) var det en dialog med i Fagersta-Posten som handlar om min utgivna bok "Tradition och Arv i Modern tid".
Yvonne skrev dialogen superbra, jag blev jätteglad över att hon skrivit om mig och min bok.
Hon har läst min bok och hon tycker att den är jättebra och att man snabbt får ett intresse av den. Ni som kan, läs dialogen. Den finns på sidan 10.

Min bok handlar om hembygdsgården i Västanfors, Fagersta. Jag vet... Det låter ganska tråkigt, men faktum är att boken är skriven av mig, som är ungdom, jag skriver aldrig tråkigt!
Boken är skriven ur ett personligt perspektiv, nämligen mitt. Hur jag uppfattar saker och ting. Det står mycket om historia.
Historia om stugorna som befinner sig på hembygdsgården, vilka som bodde där, hur de levde etc.
jag har även jämfört mycket mellan dessa.
Det spelar heller ingen roll  hur gammal eller ung man är, alla kan läsa min bok. Den passar alla!
Sedan står det väldigt mycket om gammaldags jul. Jag är väldigt intresserad av julen, och dock har vi glömt bort mycket av de traditioner som man hade förr. Julen är inte alls lika mystisk och spännande nu mera som den var förr.
Jag blev intresserad av detta, och jag lärde mig mycket. Så om jag blev och gjorde det, som tyckte detta projekt var tråkigt från början men som sedan blev något som jag la ner min själ i, så kan även ni bli intresserade och lära er otroligt mycket. Den fakta som finns är inte tråkig, hatar såna böcker. Hatar dessutom böcker som inte har några bilder att titta på. Så därför innehåller min bok massor med bilder, som jag själv fotograferat.
Man vet aldrig hur länge hembygdsgården och all historia kommer att finnas kvar. Så därför gjorde jag en bok som personer som köpt den kommer vara väldigt glada över att har den, när detta inträffar.
Det är ju faktiskt så att för att man ska kunna leva vidare i framtiden så måste man först stå på en grund.

Denna grund kallas för dåtiden. Vi måste veta hur människan gjorde förr för att vi sedan ska kunna utvecklas som individer. Om vi inte har någon kunskap om det som hände förr, så hur ska vi då kunna veta varför saker och ting är som de är idag? Är du intresserad av historia? Eller vill du veta mer om mitt projekt som jag genomförde under 2007-2008? Kanske du också vill skriva en bok, eller är du intresserad av min bok? Det hoppas jag att du är, annars går du miste om viktig kunskap. För mer information om min bok eller intresseanmälan. Hör av dig till mig på: brabok@live.se

Av: Elin A Åberg

RSS 2.0