Ny vaxduk till köksbordet

Köpt en ny vaxduk på Pickaboo till köksbordet.
Det finns jättefina och inte så dyra vaxdukar där.
Jag blev väldigt nöjd!


Tipspromenix med Karin och Linda.

Idag är det tisdag och dags för tipspromenad runt Eskiln.
Karin kom hit ifrån Virsbo för att gå med mig, och Linda ville också hänga på.
Innan jag och karin åkte och hämta Linda så bjöd jag på lite jordgubbar och choklad.

Vi hade det riktigt kul ihop när vi gick i runt Eskiln.
Jag hade 9 rätt av 12 denna gång.
Vi upptäckte också en lite lustig grej. Alla vi tre hade rosa linnen och svarta underdelar.
Tänk så det kan vara, utan att vi visste om det.

Träffa bror min också. Men han gick inte tipspromenad utan han gick bara runt. Han hade Ping med sig också.
De försöker gå ner i vikt.

Vi gick ganska snabbt denna gång tycker jag. Mycket snabbare än vad jag brukar gå. Det var krut i mig idag.
Träffade också på min gamla bilskolelärare Peter som satte sig bredvid oss.

På vägen hem så poppa vi "Svenne banan" i Karins snygga mitsubishi.
Det blev en perfekt kväll med mycket skratt och prat.

Handla mat är dyrt!

Har nyss kommit hem ifrån Ica. Usch vad det är varmt. Vart jag än går så svettas jag och håller på att koka över.
Visst är det fint med sol och sommarväder. Men det behöver ju inte vara så här förfärligt varmt nu när jag är höggravid.
Jag handlade för över 300 kr. Ajajaj vad det sved till i min lilla plånbok. Men man behöver man, och jag handlar aldrig något onödigt.
Träffade också på Jennifer utanför Ica, tog ett tag innan jag koppla att det var hon som ropa: "Åberg".
Sen kom hon fram till mig och ville känna på min mage. Hon tyckte den var jättefin eftersom den är så rund.
Den hänger inte, utan den är helt perfekt uppifrån och ner.
Jag måste säga att jag älskar verkligen min mage. Den är så otroligt fin och jag är så nöjd med den.
Jag har en riktigt vacker gravidmage.

Tog en sväng förbi Lidl också för att köpa mineralvatten. Har tvättat idag också, så jag har fått gå upp och ned i trappor.
Får se om jag och mamma går ut och går ikväll. Om det inte är alltför varmt, det är så jobbigt att svettas hela tiden och vara överhettad.

Snart ska jag göra mig en baguette med majonäs och grönsaker samt ost. Mums!

Hoppas ni andra kan njuta utav sommarvädret bättre än mig!

Ciao!

Graviditetsvecka 35

Jag har nu börjat få ganska mycket förvärkar.

Bebisen tycker också väldigt mycket om att stycka ut foten på höger sida, på sidan av mig, med andra ord ganska långt bak. I navelhöjd. Man kan se hur foten trycks ut.

Kommer nog sakna den där tryckande foten sen när bebisen är ute. Annars så rör sig bebisen ganska mycket. Trycker på. Man brukar se på magen hur bebisen ligger. Det är en alldeles speciell känsla att få känna sin bebis ligga i magen och trycka på och röra sig. Man kan liksom känna med handen på bebisen.


Det börjar bli riktigt jobbigt nu med när det är sommar och varmt ute. Ingen höjdare att vara höggravid och det är närmare 30 grader varmt ute. Då kan man nästan bara sitta still eller ta kalla duschar. Men jag har faktiskt varit duktig med att promenera. Promenerar varje dag i ca en timme. På tisdagar går jag tipspromenad runt Eskiln som är över 2,5 km lång. Det tar också ca en timme att gå. Dessutom så städar jag här hemma i lägenheten, för William är ganska lat.


Bebisen brukar vara vaken på mornarna och eftermiddagarna, ibland nätter. När Wille ska till jobbet på natten ibland så pussar han på min mage, bebisen, och mig då brukar bebisen vakna när han gått. Då får minsann jag ligga vaken och inte kan sova.

Nu är längtan jättestor efter våran lilla bebis. Nu är det inte långt kvar.

Samtidigt så är jag orolig och lite nervös inför förlossningen. Man vill ju att allt ska gå bra.


Jag är väldigt känslosam. Jag gråter för minsta lilla sak. Humöret svänger snabbt. Jag är verkligen extremt känslig. Jag funderar väldigt mycket på saker och ting också. Istället för att bara leva och njuta av min graviditet så funderar jag på allting. Jag har helt enkelt blivit väldigt orolig av mig. Kan nog vara hormonerna.

Jag kan också vara väldigt arg och sur ena sekunden, och andra sekunden kan jag vara ledsen. Men givetvis så är jag ju glad också. Jag är ju inte alltid ledsen eller arg. Men jag är det betydligt mycket mer än innan jag var gravid.


Ibland får jag utslag på magen, röda fläckar som kan klia. Kan vara solen, jag vet faktiskt inte vad det beror på. Kanske solen? Fast jag har ju såklart inte magen direkt i kontakt med solen.


Jag har också nu börjat få som huggningar i underlivet. Det trycker på eller liksom sticker till ganska hårt ibland. Detta beror antagligen på att bebisens huvud håller på att bli fixerat. Det lägger sig alltså i rätt riktning inför förlossningen.


Ryggont har jag också lidit av, speciellt vid vänster skuldra och vid ryggslutet på höger sida.

Tröttheten kan också komma snabbt. Ibland har jag svårt att sova och när jag drömmer så har jag mardrömmar och vilda samt konstiga drömmar. Huvudvärk har jag också allt oftare.


Sen så har det också börja bubbla jättemycket i magen. Eller mellan brösten och magen. Ungefär vid magsäcken. Kan nog vara tarmen som har liv för sig. Men det är ganska läskigt när det bubblar så det verkligen hörs.


Nu såhär på sommaren så äter jag mycket jordgubbar. Barnmorskan sa att jag hade så högt järnvärde nu så jag behöver inte ta tabletterna varje dag. Men jag äter ju så mycket jordgubbar också, vilket också innehåller järn.


Jag har även börjat få värk i min vänstra arm, överarmen. Det är jättejobbigt och läskigt. Men jag tror själv att det kan bero på lederna. Mina händer och fingrar har svällt upp lite samt mina fötter. Har ont i fingrar och händer ibland. 14 kg har jag ökat i vikt nu. Väger 72 kg.

SF måttet ligger på 32, blodtryck 116/70, bebisens hjärtljud 145 och järnvärdet var uppe i 136.  Allt var perfekt. Hon tog också blodprov av mig nu när jag var där sist (18/6-09).

Kristina ville ta ett urinprov också men jag var inte kissnödig så då slapp jag, eftersom hon anser att jag ändå är så frisk av mig och inte har några problem.


Dock får jag fortfarande sendrag i min vänstra vad, oftast på nätterna eller mornarna när jag sträcker på mig. Det gör så fruktansvärt ont. Sen har man ont hela dagen.


Jag och Wille har börjat träna lite på andningen nu också. Han nyper mig hårt i benet tills det gör riktigt ont, sen håller han kvar där så ska jag andas rätt och försöka få bort smärtan med hjälp av det. Fungerar ganska bra faktiskt. Men ibland blir jag så andfådd.


Jag har blivit ganska grötig i huvudet också. Vad jag menar är att jag känner mig lite osmart och att jag inte alltid riktigt orkar hänga med. Min koncentrationsförmåga är nedsatt.


Det är så härligt nu när man verkligen kan känna hur bebisen rör sig från sida till sida. Det är verkligen tydligt. Men ibland kan det göra lite ont också.


Mina bröstvårtor ser ut som dalmatiner, fast endast vänster, eller det är där det syns mest i alla fall. Den har fullt med bruna prickat på sig. Barnmorskan sa att detta är bra. Det är pigment. Det är nämligen så att mina bröst håller på att förbereda sig inför amningen. Jag har läckt mjölk sen några veckor tillbaka nu också. Fast endast från vänster bröst. Det ser ut som mjölk utspätt med vatten ungefär. Råmjölk kallas det.


Sen har jag lyckats få i mig kyckling också. Första gången på åtta månader, och jag behöll det i magen. Kycklingklubbor var det. Då blev jag riktigt glad. Grillat fött går också bra, karré.


William har köpt en liten dammsugare till mig nu som jag kan dammsuga med, man behöver bara ta den med handen och den är ganska tyst av sig. Den är inte så tung heller. En Electrolux.


Bebisens rum är nästan helt i ordning nu. Fattas lite saker än. Barnvagnen ska vi hämta också.


Jag är ca 109 cm runtom magen. Mäter vid naveln och runt rygg och mage.

Graviditetsvecka 34

Jag har blivit väldigt känslig märker jag. Jag gråter nästan hela tiden för små saker. Fast för mig är det stora saker. Allt blir så mycket värre på grund av hormonerna.

Det händer så mycket som jag inte hinner skriva ner heller. Att vara gravid är ett så speciellt tillstånd och en speciell upplevelse. Det sker saker varje dag, nya saker. Man upplever varje dag olika. Man måste själv vara gravid för att kunna förstå. Att kroppen kan bära ett barn och att individen växer där inne. Helt fantastiskt. Att magen växer. Det är så underbart.

Men det är också mycket jobbigt och inte alls lätt. Det är en tuff uppgift en gravid kvinna har.
Och all den oron som man utsätts för. Det går liksom inte att undvika den.
Man tänker hela tiden på sin lilla bebis och vad som är bäst för den.

Graviditetsvecka 33

Jag har haft värk i magen nu under flera dagars tid. Mamma säger att magen växt och svällt upp ganska mycket. Det är ju bra. Då vet jag att bebisen min växer där inne.

Jag har fått en liten pigmentrand på magen också. Fast den syns knappt. Väldigt, väldigt ljus.

Bebisen hickar på mycket. Bebisen sparkar inte mycket men den bökar mycket istället.

Jag brukar kunna känna ryggen och rumpan samt fötterna. En fot brukar sparka mig långt ut på höger sida. Magen brukar spänna väldigt mycket. Brukar bli två knölar på varsin sida om naveln, fast lite högre upp. Vet en om det är bebisens knän, fötter eller om det är livmodern som spelar sina spratt och gör sina övningar inför förlossningen.

Jag har fått mer och mer ont också. I magen främst. Det känns verkligen att jag börjar gå mot slutet nu. Det börjar bli tungt också. Brukar hålla i magen ibland. Fantiserar om att jag går och vaggar på min lilla bebis. Jag brukar prata med bebisen också. Tala om för den hur mycket jag älskar den och längtar samt väntar på att lilla bebisen ska komma till oss.

Bebisen verkar tycka om att duscha också. Den brukar vakna till då. Jag brukar nästan jämt prata lite med magen när jag duschar. Det är faktiskt väldigt roligt att prata med magen. Men också lite konstigt. Man vet att barnet är där inne, men man ser liksom inte barnet.

Men det ska tydligen vara bra att prata med magen.


Jag har dock haft väldigt många mardrömmar. Det händer allt oftare att jag slår William i sömnen och drömmer något hemskt.

Graviditetsvecka 32

Bebisen hickar jättemycket i magen nu. Det känns lite roligt när det skuttar till flera gånger efter varandra. Bebisen ligger med huvudet neråt och därför känns det även mest där.

När det är riktigt varmt ute så är det enormt jobbigt att vara gravid. Kalla duschar är det enda som hjälper. Man blir ju helt slut av värmen, man kan knappt vistas utomhus.

Jordgubbar är något som jag verkligen längtat efter och det är supergott, jag kan äta hur mycket som helst. Bebisen verkar också tycka om det. Hemma så lagar jag mat och städar så gott jag kan. Jag kan göra det mesta helt enkelt.

Graviditetsvecka 31

Fredagen den 22 maj åkte jag till våryran, marknaden, här i Fagersta med mina föräldrar. Vi gick där och det var ganska mycket folk. Jag blev yr men det strunta jag i. Sen åt jag en lakritsrem. Då började jag helt plötsligt känna mig tung och yr i huvudet samt illamående. Jag mådde verkligen jättedåligt. Spyfärdig. Jag fick åka hem och vila. Bebisen tryckte också på, vilket den har gjort hela natten. Jag har liksom tyckt att det känts obehagligt. Fast det beror nog på att det börjar bli ont om plats i magen. Det började också bränna jättemycket i bröstet. Väldigt jobbigt. Nu ska jag låta bli lakrits.


När jag ligger på rygg så känns det väldigt obekvämt för mig. Bebisen trycker på både utåt och inåt då. Både mot ryggen och ut på magen. Det är väldigt ofta bebisen trycker på utåt nu så man kan känna hur den ligger att det är något hårt som sticker ut. Detta syns också givetvis på magen.


Ibland kan jag höra klickljud ifrån magen. Det är lite underligt vet inte vad detta beror på. Men dessa ljud kommer när bebisen sparkar eller rör på sig.


Sammandragningarna blir allt jobbigare också. De känns mer. Bebisen trycker också på mot lungorna, så ibland känns det jättebesvärligt att andas. Just nu känns allting ganska jobbigt faktiskt.


Jag drömmer konstiga saker också, fast oftast drömmer jag om graviditet och förlossning.

Jag har blivit mer känslig. Mina graviditetshormoner bara sprutar. Jag gråter jämt för minsta lilla sak. Ena sekunden är jag arg, nästa ledsen, nästa glad och så kan det hålla på.

Fast jag är nog kanske mest ledsen. Kanske är det för att det är en ganska spänd period just nu. Jag menar förlossningen närmar sig och man börjar oroa sig inför den och sen så tänker jag ofta på barnet och hur bra eller dåligt den mår. Det är så mycket just nu så snurrar runt i mitt huvud. Men jag försöker ta dagarna som kommer.


Bebisen har börjat hicka nu. Oftast på kvällarna. Jag känner hur det "klunkar" i nedre delen av magen, bebisen ligger ju med huvudet neråt. Först trodde jag det var bebisens hjärta jag kände, men sen så kom jag på att det är hicka.


Allt gick bra hos barnmorskan. Bebisen ligger med huvudet neråt men det är inte fixerat än.

Bebisens hjärtslag låg på 140.

Graviditetsvecka 30

Just nu är jag i vecka 30. Helt fantastiskt. Tänk att det bara är 10 veckor kvar till beräknad förlossning.  
Sen ska vi äntligen få se vår lilla bebis. Jag längtar, och jag längtar även till förlossningen.
Jag är inte alls rädd inför den, utan jag längtar snarare efter känslan av att nu är det äntligen på gång, snart får jag hålla i min lilla bebis. Att få föda fram ett barn, en individ och ett nytt liv.

Idag, 15/5-09, var jag och Wille iväg till barnmorskan vid 10 tiden på förmiddagen. Jobbigt att gå upp tidigt, jag brukar gå upp vid 11.


Allt gick bra. Hon mätte magen och kände på den och upptäckte att bebisen ligger med huvudet neråt. Fast det visste vi redan. Men det var i alla fall bra att bebisen gjorde det.
Barnets hjärtljud låg på alltifrån 160 till 146. Men det verkar som bebisen har mest hög puls.
Jag fick mig även ett stick i fingret, det får jag varje gång. Blodvärdena var bra.
Även min blodgrupp var den bästa. Fick reda på resultatet idag. Fast tydligen så kan jag ge blod åt alla, men jag kan själv inte ta emot av vem som helst.


Jag har lyckats gå upp 3 kg sen sist vi var där. Väger nu 68,4 kg.
Jag har varit en duktig flicka.


Sen skratta vi mest bara åt att jag fått en järnkula i mitt öga. Jag skulle ta de där små äckel kulorna, som jag hällt ut ifrån kapseln, och helt plötsligt så flög en liten kula in i ögat och nu sitter den där utan att jag får bort den. Så nu behandlar jag även ögat med järntabletter.
Jag skojade om att jag försökte få ner den via tårkanalen istället eftersom jag har så svårt att svälja tabletter. Då sa hon att hon skulle rapportera det till läkemedelsverket. Vi skratta så att tårarna nästan kom.


Hon tyckte även att jag blivit lugnare nu. Att jag är en helt annan person än i början. Att jag kan njuta av min graviditet på ett annat sätt än att bli rädd för minsta lilla grej och vara orolig. Jag håller med. Jag mår nog mycket bättre nu.
Visst jag gnäller lite när det gör ont eller när det känns jobbigt, men sen är det bra om jag får lite uppmärksamhet.

Vi ska tillbaka om 3 veckor igen. Fast varje vecka så går vi ju till föräldragruppen, så vi får ju träffa Kristina i alla fall.


Jag har mått ganska bra. Oftast så mår jag illa på kvällarna. Jag tar alltid järntabletten innan jag går och lägger mig tillsammans med lite juice.


Det svider fortfarande när jag kissar ibland, men jag har inga bakterier i urinen. Kan nog vara så att jag är lite irriterad bara. Ibland får jag så om jag dricker mycket juice också.


Jag känner mig allt oftare hungrig.


Jag vaknar väldigt lätt till minsta lilla ljud och dessutom har jag börjat få ont i mina höfter ibland när jag sover.

Graviditetsvecka 29

Nu har jag börjat få sendrag i min vänstra vad, när jag ligger i sängen och sedan sträcker på mig. Det kan göra riktigt ont men då måste jag dra ihop benet närmare mig då hjälper det.

Annars så har jag tagit det väldigt lugnt denna vecka och bara vilat upp mig.

Gjort lite småsysslor i hemmet som tillhör vardagen. Promenader och sådant väntar jag lite med. Börjar nog gå om en eller två veckor igen.


Efter blödningen jag hade så vill jag ta det lugnt i minst en vecka, tills jag känner mig redo igen. I alla fall gällande långa promenader.


Magen har hållit sig ganska bra i form. Jag har inte varit så värst hård i magen med tanke på järntabletterna. Jag äter mycket fibrer, mest i form av kellogs all-bran eller bröd.  


Förövrigt så har jag mått ganska bra. Dock har jag varit lite orolig för att något ska hända. Men allt har hittills gått bra och det ska det fortsätta att göra.

Graviditetsvecka 28

Den 3 maj runt halv ett på natten kom jag och William hem ifrån Västerås, vi hälsade på hans syster där. Jag var trött. När jag sedan kommit hem så skulle jag gå på toaletten för att kissa.

Helt plötsligt så såg jag att pappret var rött, när jag sen såg ner i toaletten så låg det blod där, som kommit från slidan. Jag ropa på William han kom och såg och sedan bad jag honom leta efter numret till förlossningen i Västerås.

Jag ringde sedan dit och berättade allt. De tyckte att jag skulle komma in för kontroll.

Jag packade snabbt en väska ifall vi skulle få stanna kvar där över natten. Sen var det bara att åka iväg till Västerås igen. William körde enda uppe i 210 km/h. men mest så låg han på 180 km/h. vanligtvis tar det ca en timme att komma fram men nu tog det mellan 20-40 minuter.


När vi kom in till förlossningen så fick jag träffa en jättetrevlig och snäll barnmorska, Marina hette hon. Innan jag hamna in på ett rum så fick jag gå på toaletten. Hon följde med mig in för att se så att inte mer blod kommit, sen fick jag ta på mig en jättestor binda. Inget mer blod kom. Sen fick jag lägga mig ner i ett rum där jag blev uppkopplad med CTG. De mätte både bebisens puls och min puls. Jag låg uppkopplad i ca 50 minuter. De såg även styrkan på mina sammandragningar. Bebisen såg ut att må jättebra. Sammandragningarna var heller inte så farliga även om de fanns där och var ganska obehagliga. Magen blev hård som en boll eller sten. Vilket känna ganska jobbigt, men det gör inte direkt ont.

På en skala från 0 till 10 så gav jag dem en 3:a.

Efter detta så fick jag tala med en doktor och sedan gjorde hon ett ultraljud. William fick se lite på bebisen men inte jag eftersom jag låg med huvudet åt andra hållet.


Bebisen låg med huvudet neråt. Doktorn log när hon såg bebisen. Moderkakan hade tagit sin plats och livmodern såg bra ut. Dessutom var fostervatten mängden bra.

Efter detta så fick jag göra hem gynekologisk undersökning. William fick sitta och se på, vilket han inte alls tyckte om. Han fick ont även han.

Det gjorde så enormt ont. Jag skrek till och med "AJ" och det brukar jag inte göra i första taget. Sen så gjorde hon även ett ultraljud på gynekologiskt vis. Det gjorde inte så ont eftersom den inte fördes in lika långt. Allt såg bra ut. Hon kunde inte lokalisera vart blödningen kom ifrån. Hon såg att det kom färskt blod även när hon undersökte mig, men dock fanns det inget spår vart det kom ifrån.


Jag fick stanna kvar över natten för observation så att inget skulle hända.

Jag hade jättesvårt att sova, och sängen var obekväm så jag hade ont i höften och rumpan. William kunde knappt sova han heller. Han vakta väl på mig och bebis så mycket.

Jag kissade två gånger under natten och inget mer blod kom. Men jag hade väldigt ont efter den gynekologiska undersökningen.


Nästa morgon kom en barnmorska och sköterska in. De frågade hur mina värkar var. Jag tyckte det lät lite konstigt, men jag berättade min historia. Sen kom en undersköterska in och sa att de tagit fel på mig och hon i rummet bredvid. Då föll alla bitar på plats.


Sen kom de rätta in till mig sen. Jag fick tala med en gynekolog. Hon sa att det är vanligt att man inte hittar vart blödningen kommer ifrån och att de låter helt ofarligt. Det kändes bra.

Jag fick ligga med CTG igen. Denna gång var sammandragningarna starkare.

Efter det fick jag äta frukost. Sen fick jag gå upp och gå en vända och sedan blev jag uppkopplad igen med CTG. Då blev bebisen jättearg. Bebisen rörde sig så mycket och sparka och slogs. Sköterskorna sa till och med "oj, se så bebisen håller på" de blev helt fascinerade av min mage.


Ibland tappades hjärtljuden bort eftersom bebisen inte ville vara med längre. Bebisen flytta så mycket på sig. Jag fick ligga och leta själv efter hjärtljuden.


Sen så fick jag gå på toaletten och kissa. Det kom endast lite bruna fläckar, vilket tyder på att det är gammalt blod så det var ingen fara. De tyckte också att jag hade en liten mage, fast jag tycker att den är alldeles lagom. Fast de kanske inte är vana med att se mycket större.

Sammandragningarna hade inte påverkat så mycket. Eftersom jag var stängd och livmodersetappen var 3 cm lång, precis så som den skulle vara.


Efter allt detta så fick vi åka hem. Det var vår natt på förlossningen. Vi fick tjuvstarta lite med att testa på hur det kommer vara sen när den riktiga förlossningen sätter igång. Så nu har jag praktiserat lite på det. Om jag skulle blöda igen så måste jag givetvis ringa. De tyckte att det var bra att jag kommit in i alla fall. Det kom så mycket blod så urinen blev röd. Men det var ändå inga farliga mängder.


Vad allt detta beror på? Själv så tror jag att det beror på att jag varit orolig och lite stressad på den sista tiden. Men det kan också bero på någon liten bristning. Kanske det var så att moderkakan redan hunnit flytta på sig innan doktorn såg det? För då kan man blöda lite.

En annan sak är ju att det blivit lite för mycket. Människor runt omkring mig som gör min miljö stökig. Vi grillade hemma hos Williams bror och om man säger så här så var det alldeles för mycket ståhej för min del. Som gravid så har man gränser, mer gränser än när man inte är gravid. De passerade min gräns. Jag har varit ganska ledsen under den senaste tiden också. Det har nog helt enkelt blivit för mycket för mig.


Det som återstår är att ta det lugnt och vila. Nu får William ta hand om det mesta. Jag ska heller inte gå ut på långa promenader.

Graviditetsvecka 27

Nu när värmen börjar komma, maj, så har magen börjat klia lite mer sen så växer ju bebisen och blir större också. Har köpt havandeskapsolja nu på hälsoaffären som jag ska prova. Den lär vara bra. Ibland så gör det ont när bebisen rör sig, speciellt vid navelpartiet. Bebisen bökar på mest. Det blir inte så många sparkar. Men bebisen rör sig otroligt mycket hela tiden.

Jag hade handen på magen och så kände jag bebisens hand. Bebisen tröck inifrån. Hur häftigt som helst. Jag har även känt bebisens ben och armar samt fötter.

Magen blir alltmer och allt oftare hård som en sten.

Denna vecka har jag mått lite dåligt, men har ännu inte spytt. Kan nog vara att det är så varmt också. Det är ännu varmare för mig som har en graviditets kropp. Magen är ganska stor.

Det blir allt svårare att hitta en bekväm sovställning. Bebisen är heller inte alltid så nöjd. Jag måste byta ställning om bebisen bökar på för mycket. Jag brukar även vakna på mornarna av bebisens kraftiga rörelser. Då är jag antingen för kissnödig så att blåsan tar för mycket plats, eller så måste jag äta frukost.


Ibland sticker det till ganska hårt. Har gjort det på höger sida långt ner ungefär vid äggstocken. Men det kan även förekomma lite på vänster sida. Det är ganska svårt att lokalisera smärtan. Men det kan vara riktigt obehagligt. Kan nog vara sammandragning. Då är det bara att vila en stund.


Jag får mer och mer ont i ryggen. William brukar få massera mig. Jag misstänker även foglossning. Jag har i alla fall haft väldigt ont i höften och bäckenbenet. Speciellt om jag går eller står upp för länge. Revbenen har jag också ont i ibland.


Brösten gör fortfarande ont. De växer nog på fortfarande. Jag har i alla fall ingen BH som passar mig längre. Måste snart köpa nya och större. Ska nog satsa på amnings-bh.


Om dagarna så är jag mest hemma och städar. Diskar, torkar damm, sopar och gör saker som jag klarar av. Dammsuga och tvätta golven gör William. Jag plockar och donar. Tvättar och plockar kläder. Lagar mat gör jag också. När jag inte gör detta så kan jag ta mig en promenad. Oftast är jag ute i en timme och går. Beroende på hur jag orkar och hur jag mår.

Jag bär också en del. Bara det inte är allt för tungt för då får någon annan bära.

Det händer väl att man sitter framför datorn och tv:n en hel del också så man inte blir allt för uttråkad.


Jag har börjat gå lite mera som en gravid nu i och med att magen växt så mycket

(vaggar lite) .


Jag har börjat förbereda mig lite mentalt inför förlossningen. Men snart ska vi på föräldragrupp och få reda på mer om förlossning och allt vad graviditet innebär.

Det är så härligt att smeka magen nu när man verkligen känner att bebisen är där inne. Man har en helt annan kontakt nu än innan.


Ibland kan det svida och värka i benen också. Jag sover absolut inte lika länge nu som jag gjort tidigare. Men om jag däremot blir väckt av väckarklockan så kan jag må väldigt dåligt under hela dagen. Bäst är det om jag får vakna av mig själv eller av bebisen.


Jag måste nog säga att jag är ganska känslosam. Jag har väldigt lätt för att börja gråta. Ibland gråter jag flera gånger i veckan. Oftast så är det så att William säger något olämpligt. Han kan skämta om något som jag inte alls tycker är lämpligt. Sen så kan det även vara andra saker. Småsaker oftast. Jag vill verkligen inte gråta men tårarna bara kommer och sen börjar man gråta ännu mer bara för att man börjar tänka på dåliga saker. Det är inte alltid så lätt.

Speciellt inte när ingen förstår hur jobbigt jag har det. Det är absolut inte lätt att vara gravid. Det är tungt och ett hårt arbete. Jag kan även börja gråta för att jag blir så känslosam för att folk gör fina saker för mig. Eller för att jag tänker på någon jag saknar eller någon jag älskar mycket.


Jag har svällt upp lite i händerna och fötterna, men inte mycket. Kan ju vara så på grund av värmen som kommer nu också.

Mitt hår har nu under graviditeten blivit risigt och helt livlöst nästan. Jag tappar mycket hår också. Det är väldigt slitet.


Huvudvärken kommer och går som vandligt. Oftast så har jag ingen besvärlig huvudvärk i alla fall. Men jag kan dock ha det ganska ofta.


Ibland blir jag lite stressad och rastlös om jag inte har tillräckligt att göra eller om inget spännande händer.


Nu känns det som att jag drömmer mer och sover mindre. Ibland kan jag vakna mitt på natten och jag har bara sovit i tre timmar, men ändå är jag pigg. Jag drömmer mycket och mest om graviditet.

När jag vaknar på natten så måste jag gå upp och äta samt dricka. Jag kan inte ligga kvar i sängen för då blir jag illamående. Jag måste gå upp och äta samt gå på toaletten och kissa.


29/4-09 var det dags för barnmorskebesök. Denna gång mätte hon måttet på magen och jag följde kurvan jättefint. Hon lyssnade även på bebisens hjärtslag och det lät jättefint. Pulsen låg mellan 148 och 150. Sen så tog hon också ett blodprov på mig. Det visade sig att jag måste börja äta järntabletter, fast till en början endast varannan dag. Det var ingen fara med värdet med det sjunker sakta men säkert så det är lika bara att försöka balansera det.

Niferex heter kapslarna som jag ska äta.

Min urin såg också väldigt fin ut, ändå svider det när jag kissar. Jag misstänker nog att jag är torr. Det enda jag tvättar mig med är intimtvål från apoteket.

Graviditetsvecka 26

 Nu har jag börjat få jätteont nertill. I höften och bäckenbenet samt korsryggen. Misstänker att jag har foglossning. Det värker konstant. Sen har det svidit lite när jag kissat. Bäst jag ringer till barnmorskan och frågar ifall jag får ta ett urinprov. Jag tror själv att jag endast är torr, men man vet aldrig. Jag har fortfarande ont i brösten också.

Bröstvårtorna har blivit jättestora och bruna. Innan var de små och rosa. Ibland blir magen alldeles hårt och spänd.


Ibland värker det jättemycket i magen och ryggen, ungefär som mensvärk. En dag kunde jag knappt stå på benen, så ont hade jag. Då var det bara att vila. Värken gick även ner i benen, kändes som växtvärk.


Jag är 102 cm runt magen nu.

Graviditetsvecka 25

  

Den 9/4-09 var det gas för ett till barnmorskebesök. Vi prata lite och hon lyssnade på bebisens hjärta. Bebisen mår jättebra i magen. Hon mätte även min mage och livmoder. Jag hade lagom stor mage. Enligt kurvan så ligger jag i mitten. Vilket känns bra.

Jag hade gått upp 5 kg på 12 veckor. Väger just nu 65 kg. Mina värden såg också bra ut, så jag slipper äta järntabletter. Blodtrycket låg på 116/62 vilket också är bra.


William har lagt örat mot min mage och hört bebisens hjärta, helt otroligt. Lilla plutten där inne brukar vrida och vända på sig, böka och trycka sig utåt så det är alldeles hårt utanpå min mage. Dessutom har jag känt bebisens arm på högra sidan, Wille sa att han kände bebisens ben när jag låg och sov och han kände på magen. Bebisen bökar nog även när jag sover. Ibland på nätterna när jag ska sova. Jag vet ibland inte hur jag ska ligga för att bebisen ska vara nöjd. Jag har inte spytt nu på ett tag men däremot så mår jag illa på mornarna och kvällarna. Jag har också fått huvudvärk ganska ofta fast det är inte så illa så att jag behöver ta Alvedon.


Jag är ute och promenerar mer eller mindre varje dag nu. Det är så härligt väder. Slippa vinterkylan. Dessutom är jag inte jättestor så det går ganska bra. Fast ibland trycker det på eller börjar krångla i benen eller att jag får ont någon annanstans som gör att jag inte kan gå fort. Men jag tar allt i min egen takt, det som jag klarar av, det är viktigt. Ibland går det fort och sedan måste jag sakta ner igen.


Jag har gått i skogen också nu, det var härligt att få komma ut i skogen. Älskar skogen. Frisk luft är det där också. Jag har varit ute och gått i två timmar som längst. Jag går oftast i 40 minuter eller mer per dag. Jag städar hemma också. Diskar och lagar mat. William damsugar och torkar golven. Tvättar gör jag också och torkar damm. Bäddar sängen och lite annat småpyssel i hushållet.


Det går lite bättre att få i sig mat nu i alla fall. Dessutom kan jag laga mat själv så länge det inte är lök, potatismos, kött eller kyckling. Tomat är heller ingen favorit just nu. Mango och banan går heller inte i, då blir jag illamående.


Däremot så äter jag ganska mycket ärtor och paprika vilket är bra. Paprika innehåller mycket järn.

Graviditetsvecka 24

  

Det märks att bebisen växer mer och mer nu. Bebisen har inte sparkat så mycket, bara rört sig pyttelite, knappt så man känner. Börjar det bli ont om plats kanske? Jag har i alla fall haft värk i magen jämt nu. Det känns som mensvärk och det kan hålla i sig under en viss tid, sen går det över och sen är det återkommande.

Det har också börjat svida och bränna i magen, ibland i benen och armarna också. Lite märkligt tycker jag. Det drar också ofta i magen ungefär vid äggstockarna, fast lite högre. Det är nog "banden" som sträcker sig när livmodern växer.


Magen är formad på det viset att hela kulan är framåt. Bakifrån ser jag fortfarande smal ut, och det syns inte att jag är gravid. Endast om jag står på sidan eller framifrån så ser man min bebismage.


När jag ligger ner så brukar magen bli ganska platt, men ibland så trycker bebisen på jättemycket och man ser hur bebisen verkligen trycker sig utåt. Det är som en kula som är alldeles hård. Känns häftigt att nästan kunna ta direkt på bebisen. Ibland trycker bebisen på när jag går också, då måste jag gå som en gammal tant. Lutar mig framåt. Annars känns det jättejobbigt och spänt.

Bara 5 veckor kvar till BF

Tänk att det nu bara är 5 veckor kvar till beräknad förlossning.
Det känns som en hel evighet men ändå inte.
Jag börjar faktiskt bli lite nervös nu och lite orolig inför vad som komma skall, man har så många tankar i huvudet.
Men jag längter supermycket efter min lilla bebis!
Man går här hemma och väntar på att värkarna ska börja. Fast inte riktigt än hoppas jag.
Bebisen får stanna en liten stund till i magen.

Jag var till barnmorskan nu i veckan och då sa hon att jag inte har någon jättebebis i magen.
Det kändes bra. Hon trodde att bebisen skulle väga runt 3,2 kg när den föds.
Vilket är alldeles lagom. Jag har ju inte så stor mage heller och det finns fortfarande ganska mycket plats där inne.
Huvudet var nästan helt fixerat nu också, bara lite kvar.



Min fina bebismage <3 Älskar den!

V.35

Din graviditet i siffor

  •  Första dagen for din senaste mens var 16-Oct-2008
  •  Ditt förlossningsdatum är beräknat till: 23-Jul-2009
  •  Du är gravid i vecka 35+3 (läs mer).
  •  Bebisen väger c:a 2712 gram. *
  •  Bebisen är c:a 47.8 cm från hjässa till fot. *
  •  Du har klarat av 88% av graviditeten.
  •  Du har 31 dagar till förlossningen



Tipspromenad runt Eskiln

Idag var det då dags för tipspromenad igen runt Eskiln. 533 personer gick runt.
Denna gång var det inte mygg heller.
Jag tyckte att vi gick ganska snabbt. Pappa, jag och Wille gick tillsammans.
Vi delade penna också. Pappa var lite snabbare så han stack iväg och sen fick han vänta på oss vid varje fråga,
eftersom jag hade pennan.
Vi hade det riktigt trevligt. Vädret var bra också. Inte för varmt och inte för kallt.
Vi fikade lite innan uppropningen. Gubbarna drack kaffe och jag åt en calippo.
Jag ville inte dricka nåt eftersom då hade jag blivit så kissnödig på en gång.

Men innan vi fika så var vi ju tvugna att gå i mål.
Det tog ca en timme för mig, oss att gå runt. Fast jag tyckte det gick snabbt.
Fick några sammandragningar också som kändes ganska mycket.
Väl i mål så rättade korpens personal våra svar.
Jag började. Jag hade hela 10 rätt. Bara 2 fel.
Pappa hade 9 rätt och Wille hade 7 rätt.
Jag var helt enkelt bäst! Det var nog tack vare bebisen. Jag tror bebisen hjälpte mig med frågorna.
Smart bebis jag har!

På uppropningen så var det ingen utav oss som vann något... trodde vi.
Men när de ropa upp den allra sista för kvällen, så visade det sig att det var pappa! (De lottar ut ca 20 personer)
FOLKE ÅBERG! Ropade gubben upp. Grattis pappa! Första gången han gick tipspromenad och så vann han.
Han var ju så snäll sen så han gav handduken han vann ifrån Hemtex till bebisen.
En vit fin handduk.

Det var en riktigt rolig tipspromenads runda.

Fästingen som gjorde mig förtvivlad!

Usch! Idag när jag var uppe hos mina föräldrar, på kvällen, så kände jag något som kittla på armen.
Jag titta ner och såg att det var en äckel-päckel fästing som gick där.
Jag sprang till toaletten och sa att mamma skulle ta bort den.
Det sprang verkligen fort på min arm. Usch! Det var så vidrigt!
Fästingen kom antagligen ifrån Olga.
Jag gick hem sen och kolla igenom kroppen och hoppa snabbt in i duschen.
Jag duscha länge och jag gick igenom kroppen samt håret noga.
Så nu borde jag vara fästing fri.
Jag hatar verkligen de där äckliga krypen. De borde utrotas, de gör ändå ingen nytta och inga djur äter dem heller.
De bara finns och gör skada.

Nu känns det som det kliar på mig överallt!
Tur att jag hann se det lilla äcklet så den inte hann ta fast i mig.
Det skulle ju ha varit hemskt att få en infektion.
Det jobbiga med sommaren är fästingar.
Och stackars lilla Olga som har dem på sig jämt.
Tur att Olga inte sover i samma säng som mig här hemma.
När jag bodde hos mina föräldrar så hade jag henne jämt i sängen med mig.
Det skulle ju vara förfärligt att utsätta min lilla bebis för fästingbett.
Nej de där små blodsugarna borde inte få finnas!

Att promenera utomhus ger ny energi

Jag, mamma och Maria + hundarna har nyss varit ute på promenad. Det var verkligen superskönt!
Jag gick ganska snabbt också. Behövde inte stanna till när jag fick sammandragningar för jag klarar av dem väldigt bra.
Man är van med dem nu om jag säger så.
Tog min magbh på mig också som stöd. Det var ett bra köp det! Den är superbra.
Lite ont i ryggslutet hade jag, men det är sånt man får tåla.
Varmt och skönt är det ute. Men ändå inte för varmt. Det räcker med en tröja och ett par byxor. Ingen jacka som jag haade tidigare idag.
Massor med ungdomar kom till servus också. Skolavslutningen var ju idag.
Hur som helst så var det i alla fall väldigt skönt med en promenad och jag vart genast mycket piggare.

Klockan 23:00 ska jag se på "Sex and the city" jag måste erkänna att jag aldrig tyckt om den serien.
Men nu har jag helt plötsligt börja följa den. Varje vardagskväll kl: 23:00.
Ibland skrattar man bara åt dem, för de är ju inte alltid världens smartaste. Jag måste ju nöja mig med något om kvällarna. Efter det så kommer "Navy cis" och det har jag också börjat följa.
Ibland blir man bara fast i TV-seriernas värld.

Graviditetskalender

Din graviditet i siffor

  •  Första dagen for din senaste mens var 16-Oct-2008
  •  Ditt förlossningsdatum är beräknat till: 23-Jul-2009
  •  Du är gravid i vecka 34+0 (läs mer).
  •  Bebisen väger c:a 2398 gram. *
  •  Bebisen är c:a 46.3 cm från hjässa till fot. *
  •  Du har klarat av 85% av graviditeten.
  •  Du har 41 dagar till förlossningen.

Källa: blimamma.se


Foto från v.33
Men jag ser väl ungefär likadan ut då som nu.
Men nog sväller magen allt mer och blir större. Det är bra!
Har haft värk i flera dagar nu så det är väl ett tecken på att bebisen växer så det knakar
den här sista tiden.

Tabbe och förlåtelse

Idag skrev jag ett mejl till Ola (redaktionschefen på Fagersta-Posten).
Jag klaga över att hon som redigerat min artikel gjort en tabbe och ändrat "enda" till "ända" .
Jag hade skrivit enda så som det ska stavas, men hon skrev ända så det blev rumpa, vilket blev helt galet i det här sammanhanget.
Ordet fick ju en annan betydelse. Jag blev besviken när jag kämpat så hårt med min artikel.
Mycket tid och jobb ligger bakom den, därför var det så frustrerande.

Senare idag mejlade hon till mig. Hon bad om ursäkt för att hon gjort en sådan tabbe, och att hon hade haft det stressigt. Det tyckte jag var snällt. Det är inte ofta någon ber om ursäkt sådär. Det uppskattar jag verkligen!
Nu slipper jag tänka på det och irritera mig över att ordet är felstavat. Det har jag lagt bakom mig nu.

Förövrigt så fick jag positiv kritik idag ifrån föräldragruppen och barnmorskan angående min artikel.

Tisdag, försäkringskassan och tipspromenad med Karin

Idag började jag dagen med att göra pannkakor. Sen vid 3 så åkte jag och Wille till Försäkringskassan för att sitta och lyssna i nästan 2 timmar på om föräldrapenning. Jobbigt!
Efter det åkte jag hem och Wille till jobbet. Hemma vänta jag på Karin.
När Karin äntligen kom, jag har saknat henne, så kika vi runt i lägenheten. Hon har inte sett den sen vi blev klara med flytten. Efter det åkte vi till Eskiln och gick tipspromenad. Det var trevligt.
Jag hade 8 rätt och Karin 10. Bra där Karin!
Vi satsa på 2 rätt, så det gick ju lite bättre än så. Dock vann vi ingen handduk vid utlottningen.
Men det var mysigt att sitta där och prata. Bortsett från alla knott och mygg.
Vi kanske ska gå nästa tisdag igen, får se hur det blir.
Sen kom vi överens om att ha en tacokväll. Kommer bli jättebra.

Det är alltid roligt att umgås med Karin. Hon förstår en så bra, och hon ser verkligen framemot min lilla bebis.
Tänk att vi har varit vänner enda sedan vi börja i ettan i skolan, och vi har fortfarande lika roligt tillsammans.
Synd bara att man inte träffas så ofta när hon bor i Virsbo. Men de gånger vi träffas så är värdefulla och man ska ta vara på dessa gånger.

Artikel i Fagersta-Posten

Idag publicerades min artikel i Fagersta-Posten. Jag blev ganska nöjd och jag hoppas att de andra i föräldragruppen också blir det.
Ganska stor blev den också, nästan en hel sida. Så nu tjänar man lite pengar på detta. På sida 6 finner man min artikel i dagens Fagersta-Posten. 


Det är jag som skrivi den samt tagit fotografierna.

Måndagens tankar och sysslor

Idag är det måndag igen. En ny vecka, nya saker att ta itu med. Idag har jag tvättstuga. Det behövdes verkligen.
Jag har proppat i 6 fylla maskiner. Det är mycket. Tvätten får ju knappt plats i torkskåpet.
Wille han är på jobbet så det är jag som får fixa allt här hemma idag.
Jag måste tvätta sen ska jag också städa i köket. Usch det är så mycket att göra.
Jag hade tänkt göra raggmunkar idag, men vi får se. Jag tror jag fixar havregryndgröt istället.
Wille jobbar ju så då behöver jag ju bara göra mat till mig.

Igår var jag ute och gick två gånger. Ca en timme vardera. Vi röstade också. Första gången jag röstade.
Man får göra sin röst hörd. Lite skillnad måste den ju göra i alla fall än om man hade suttit hemma och låtit bli.
Dock är jag inte så insatt i politik.

Förutom att jag ska städa en massa idag så får vi se vad jag orkar med. Kanske en promenad?
Jag har fåt så grymt ont i ryggen bara. Har även haft värk i magen en hel del den sista tiden.
Magen har svällt upp mer sa mamma, så då vet jag att den växer.
Tänk nästa månad är det dags. Nu längtar man så otroligt mycket.

Dock vill jag och Wille flytta ifrån den här "stan", vi orkar inte rikitgt bo här längre.
Så är det väl när man bott på samma plats för länge antar jag.
Känns som man inte har något speciellt här, förutom min familj.
Om man ska handla bebiskläder så måste man åka till Västerås. Allt är så långt ifrån liksom.
Därför skulle det vara skönare att flytta dit. Det har vi tänkt göra länge. Men det får nog bli ett projekt längre fram.
Sjukvården här är helt åt skogen också. Är precis som om de dumpat av all skit här.

Jag har knappt hunnit acceptera att jag faktiskt flyttat hemifrån än, så tryggheten är ju att ha mina föräldrar nära intill mig.
Fast de vill också flytta till Västerås.
Dock har vi nyss köpt en fin trea, så vi får nog bo hör ett tag till.
Dessutom har Wille sitt jobb här. Det är inte alltidså lätt att komma loss.
Vi får ta ett steg i taget helt enkelt. Först ska vi fokusera på att få en liten bebis och se till så att den har det bra.
Efter det kan vi börja fundera på att flytta om vi nu skulle vilja det.

Det var lite tankar som jag ville yttra mig om idag.
Ibland tänker man bara för mycket på allting. Man kanske bara borde slappna av och bara leva istället?
Det är ju alltid jag som ska överanalysera allt och vara väldigt kritisk.

Nu måste jag ner till tvättstugan igen, för klockan ringde. Jag måste upp och ner för alla trappor. Dock inte så många. Tre faktiskt.

Hejsvejs!

Ett helt år sedan studenten

Tänk att den 5 juni för ett år sedan tog jag studenten! Som jag så länge längtat efter.
Sen helt plötsligt stod jag där dagen före, och var jättenervös. Kommer allt bli som jag tänkt mig?
Kommer jag få en perfekt student? Jag var, är ju trots allt den första som tar studenten i vår familj.
Så för mig var det stort.

Jag och Wille tog in på hotell Ibis, tror jag det heter, i Västerås. Ett grönt hus.
Det var egentligen meningen att vi skulle sova hos hans syster Sara, men eftersom jag skulle vara uppe hela natten och fixa mig så var det lika bra.

Där låg vi, i det lilla hotellrummet som kosta Wille en hel del. Ingen vila blev det. Jag var så nervös även om jag försökte sova en stund så gick det inte. Så då gick jag upp och duscha och fixa i ordning mig. Det tog några timmar med håret och sminket. Sen var det dags att åka till Emil på Önsta Gryta och ha champagnefrukost.
Usch nu var men verkligen nervös. Frös gjorde jag också.

Efter frukosten åkte vi till skolan för sista gången och åt smörgåstårta + att vi fick våra slutbetyg. Åh vad nöjd jag var när jag i 3:an fått MVG i alla ämnen. Det var bara jag som lyckades med det.
Alma höll ett mycket fint tal för oss också. Jag kommer nog för resten av mitt liv få leva med att lärarna mobbar mig, i alla fall de på Infokomp,  för att jag i Italien, Rom inte fatta hur man skulle tvätta händerna. Det kom ju inget vatten från kranen, så jag fick torka bort tvålen med papper. Jag gick ut till alla i restaurangen och sa det till Gabriella, som sen sa att det finns en spak på golvet som man ska stå på för att vattnet ska komma. Alla skratta åt mig. Och under hela skoltiden blev jag mobbad för det. Lärarna hade verkligen kul åt mig, speciellt Gabriella. Haha! Men den bjöd jag på. Så fick de ett minne för livet. I alla fall så drog Alma upp om detta i talet.

Efter allt ståhej på skolan så gick vi till Vasaparken där det sedan skulle bli dags för utspring. Alla friskolor var inne i kulturhuset. Infokomp skulle vara de som sprang ut först. Oj vad nervösa vi alla var. Kändes som man skulle kissa på sig.

Sen när det var dags så sprang vi ut och skrek allt vad vi kunde, samtidigt som "I've been looking for freedom" spelades.
Det blev ett lyckat utspring. Sen vänta vi in alla utspring och sen sjöng alla studentsången.
Efter det sprang jag och leta på mina släktingar.

Jag krama mamma först och såklart så börja hon gråta. Då kunde ju inte jag heller hålla mig så jag börja storgrina och jag fick inte stopp på mina tårar.
Jag krama alla och efter det ville de fotografera mig. När tårarna torkat. Tur att man hade vattenfast smink.
Efter det var det dags för vagnen. Vi skrek och ståheja medan den åkte runt i stan flera varv, sen spela vi musik också.
Den som gick runt mest var "Sommartiden hej hej sommartider" Med Gyllenetider.

Oj vad trött man var efteråt, då ville man bara av vagnen. Jag hade lyckats bli solbränt på axlarna också. Dessutom hade jag grymt ont i halsen efter allt skrikande.

Wille kom och hämtade mig sen åkte vi till lokalen på Gryta som vi hyrt. De hade gjort jättefint åt mig och vackra blommor stod det på bordet också. Alla mina släktingar väntade på mig där. Så det var lite folk ändå. Alla kunde ju dock inte komma. Men jag är glad över att de som kom ville, kunde komma.

När jag kom in i lokalen så apploderade alla åt mig. Sen åt vi god mat och goda efterrätter. Efter det blev det tal och presentöppning. En lyckad student blev det.

Kvällen blev däremot inte så lyckad. När alla skulle ut så var alla så trötta. Lite dålig stämning var det. Dessutom blev jag sjuk senare på kvällen. Fick väldigt ont i halsen och feber. Wille kom och hämtade mig och sa att vi skulle åka. Lite tråkigt men så fick det bli. När vi kom hem till Sara så däcka jag på en gång, fast jag inte var full. Hann ju knappt dricka nåt.

Men för mig var det ändå en lyckad student.

Ett helt år har passerat sen den dagen som jag längtat efter så mycket inträffade. Det var som en dröm för mig.
Det blev en utav de lyckligaste dagarna i mitt liv. Dessutom blev det världens vackraste väder. Soligt och fint.
Allt var så perfekt.









Andning inför förlossningen

Igår fick vi i läxa allihopa, föräldragruppen, att träna på andning inför förlossningen. Vi ska kunna det tills nästa gång. Det är inte svårt alls, men lite pinsamt att sitta där och andas framför alla människor. Vi är en stor grupp på typ nästan 20 pers. Alla kände sig nog lite obekväma när det är något nytt och alla tittar på en.

När vi kom  hem sen och skulle lägga oss att sova så fick Wille nypa mig hårt i benet och se ifall jag kunde andas genom smärtan. Det gick faktiskt bra. Fast han fick så otroligt dåligt samvete, så jag var tvungen att nypa tillbaka.

Barnmorskan sa att vi skulle hålla på sådär för att se ifall man klarar av att hålla andningen under en värk.
Jag börjar mest bara garva åt övningarna. Men de är nog bra att göra och öva mer på det. Man slappnar i alla fall av utav andningen. Sen får man väl se hur bra den hjälper under förlossningen.

Mamma tog aldrig någon slags smärtlindring. Inte ens lustgas och hon har födit 4 barn. Det enda hon hade som hjälp var andningen. Jag hoppas att jag kan vara lika stark som hon.
Just nu känner jag att jag inte vill ha någon smärtlindring iform av spruta. Men sen när man väl ligger där så tänker man nog annorlunda. Fast jag är bestämd över att jag ska försöka klara mig utan så långt som möjligt.

Något som jag har upptäckt är skönt är när Wille trycker hårt på mina armar, ben och ryggen med händerna. Samtidigt som jag andas. Barnmorskan visa att man kunde göra så, och sen prova vi igår och jag gillade det.
Dels för att man tänker på annat då. Man fokuserar på den punkten han trycker på och inget annat.
Så det kan nog vara en bra metod.

Bebisen fyller 33 veckor idag <3

Gravid vecka 33


Bebisen

Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå.

Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livemodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern.


När bebisen är vaken så använder den sina sinnen; den lär sig alltmedan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först.

Om bebisen föds denna veckan så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men den kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor.

Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. Den slutliga pigmenteringen kräver att ögonen utsätts för ljus och sker vanligen inom några veckor från förlossningen.


Du

Din livmoder befinner sig nu c:a 15 cm ovanför din navel. Din viktökning ligger förmodligen mellan 10-13 kg. Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten ofta. Din livmoder har blivit c:a 500 gånger större än den var innan du blev gravid!

Produktionen av röda blodkroppar har nu börjat komma ikapp och blodbristen och andfåddheten som du kanske upplevde tidigare börjar avtaga under den här perioden.


Jag har hittills lyckats gå upp ca 9 kg. Så jag ligger väl ganska lagom på skalan.
Var till barnmorskan i måndags (1 juni) och då sa hon att bebisen ligger med huvudet neråt, men det är inte fixerat än.



v.33

Graviditetskalender

Första dagen for din senaste mens var 16-Oct-2008
Ditt förlossningsdatum är beräknat till: 23-Jul-2009

Du är gravid i vecka 33+0 (läs mer).
Bebisen väger c:a 2210 gram.
Bebisen är c:a 45.3 cm från hjässa till fot.

Du har klarat av 82% av graviditeten.
Du har 48 dagar till förlossningen.

Från: www.blimamma.se








Bilderna är dock tagna från v.32

Köttpirog

Tid: ca 1 ½ timme

24 små eller 12 stora.

Pirogdeg:
Jäst 50 g
margarin eller smör 50 g
mjölk 2 dl
salt  1 tsk
ägg 2 st
vetemjöl ca 9 dl

Fyllning:
margarin eller smör 2 msk
stekt köttfärs 3 dl
zucchini 1 hel
bacon ca ett paket
gräddfil ½-1 dl
salt ½-1 tsk
peppar ½ krm

Pensling:
Ägg

Såhär gör du:
Smula ner jästeni en degbunke. Smält matfettet, tillsätt mjölken och ljumma degspadet till ca 37 grader.
Häll det över jästen och rör om tills den är upplöst.
Tillsätt saltet och de lätt uppvispade äggen men spara lite av dem till penslingen.
Arbeta i det mesta av mjölet för hand eller med maskin. Strö lite mjöl över degen.
Låt den jäsa under bakduk i ca 30 minuter.

Förbered fyllningen. Stek köttfärsen tillsätt den hackade zucchinin, bacon, gräddfil samt salt och peppar.
Kavla ut degen så att den är knappt 1 cm tjock. Ta med mått ut rundlar ca 9 cm eller 14 cm beroende på om du vill ha stora eller små piroger.
Lägg  på 1-1½ msk av fyllningen. Pensla kanterna med ägg. Vik degen så att pirogerna blir halvcirkelformade.
Tryck till kanterna med en gaffel. Lägg pirogerna på smord plåt eller bakplåtspapper.
Låt dem jäsa 10-15 minuter. Pensla dem med uppvispat ägg.
Grädda pirogerna mitt i ugnen. Små piroger 225 grader i ca 10 minuter och stora piroger  200 grader i ca 15-20 minuter.

Pirogerna går utmärkt att frysa.

Man kan givetvis byta ut fyllningen till det man själv vill ha. Men jag rekommenderar detta recept.







Så här blev mina piroger.

För ett år sedan!




Tänk att för ett år sedan hade jag ingen aning om att jag ett år senare ska bli mamma.
Jag har ännu inte riktigt förstått det. Visst jag vet att jag har en levande människa i min mage,
jag känner ju det hela tiden. Min lilla bebis som ligger där och rör sig. Helt underbart.
Jag hade absolut inte hellre börjat plugga på högskolan. Nej det kan jag ta senare.
Tänk det är bara 7 veckor kvar nu tills bebisen är beräknad att komma.
Sen är jag och William föräldrar för alltid.
Tänk hur livet kan förändras beroende på vilka val man gör.
Nu ser jag framemot att bli mamma. Men ändå har jag inte förstått det.
När folk säger rakt ut till mig i ansiktet att jag ska bli mamma och "tänk att snart ska du bli mamma, hur känns det?"
Då tänker jag verkligen efter. Ja det stämmer, snart är jag mamma. Man blir helt ställd och det är så många känslor inblandade. Tänk vad tråkigt mitt liv hade varit nu om jag inte blivit gravid. Jag hade antingen suttit hemma och varit arbetslös eller haft ett värdelöst jobb.
Att få bli gravid och genomgå hela denna process är det bästa som hänt mig. Att man snart ska få föda fram sitt egna barn är helt otroligt och fantastiskt.
Jag har alltid velat bli mamma, men för ett år sedan visste jag inte att jag skulle få bli det redan så här tidigt.
Men jag är så otroligt tacksam över det. Visst har det varit kämpigt att ha en tung kula och allt illamående samt humörsvägningar. Men allt det är värt det fina priset som kommer tillkomma mig i juli.
Denna sommar kommer nog bli den bästa någonsin och mest spännande i hela mitt liv.

Balen 2008 - 1 år sedan

Tänk att ett år har redan passerat. Det var ett helt år sedan jag skulle gå på balen. Tänk hur mycket man förberedde sig. Klänningen som skulle köpas, skorna och sminket och dessutom skulle frisyren fixas.
Mycket hade man att ta itu med. Sen kom då dagen. Baldagen. Den var nog faktiskt helt magisk.
Jag hade dock varit ute och festat med klassen hela natten innan, men det märktes inte på morgonen för då var det full rulle direkt. Jag var i Västerås hos Willes syster och fixade mig, sen skulle vi åka till Sala. För Larsson hade bjudit in mig till balen, då hon inte hade någon annan att gå med. Min klass var så tråkig så de ville inte ha någon bal. Fast balen i Västerås är ju på vintern, så det är ju inte lika roligt kanske.
Balen kommer att vara ett minne för mig, ett mycket bra minne. Det händer bara en gång i livet och jag är glad att just jag fick vara med om detta. Att känna sig så speciell och vacker för en hel dag. Att få klä upp sig och ta på sig en sagolik klänning. Helt underbart var det, och vädret var också helt fantastiskt. Kunde nog inte blivit bättre.

Här nedan kommer bilder och minnen ifrån balen 2008 den 1 juni.


Hemma hos Larsson i Sala.


Redo att åka till Balen


Det syns inte så mycket av oss, men vi går på den röda mattan


Fått skumpa


Carin, jag och Larsson


Jag var superglad


Jag och pappa


Jag och dem andra av min familj som kom och tittade på mig


Jag och William


Jag och Mamma


Jag och min syster Maria


Soligt och varmt var det


Elin balen 2008


Balen 2008


William fotograferade mig lite


Elin Åberg, balen 2008


Balen 2008


Jag fixade allt själv förutom håret för det var Wille


Jag och tjejorna


Elin & Elin - Jobbigt med solen i ögonen hela tiden


Åberg och Larsson


Sen var det dags för familj och vänner att åka. Då fick vi andra mat och dryck.
Balen var igång på riktigt nu.


Huvudrätt


Jag drack ett glas rött vin till maten


Det var riktigt mysigt, och alla balmänniskor hade trevligt.


Min fina frisyr som Wille fixat åt mig. Tro det eller ej men så var det.
Mitt hår blev dock väldigt mycket kortare. Flera decimeter.
Men så blir det ju när man lockar. Ganska häftigt att man kan byta
frisyr sådär!


Efterrätten


Japp där var vi!


Balens kung och drottning dansar loss!


Och till det så var det Sala stor band som spela.

En lyckad dag och en lyckad kväll! Balen kommer jag aldrig att glömma.
RSS 2.0