BEBISTRÄFF

Idag var det dags att åka hem till Katarina. Hon hade nämligen bjudning hos sig för oss alla i föräldragruppen.
Jag började gå med vagnen, men det öste ned regn. Jag Hade regnskyddet på vagnen och ett paraply i handen. Men ändå blev jag blöt om fötterna. Och hela jag för den delen. Sen ringde Wille till mig, som var på väg hem från jobbet, och sa att han hämtar oss. Så han gjorde det sen skjutsa han oss hem till Katarina.
Det var jättetrevligt att få träffa alla och deras bebisar. Evangeline tyckte det var kul. Hon prata på med de andra bebisarna.
Man trodde aldrig att man skulle sitta och diskutera om bebisbajs, men jo så blev det. Intressant diskussion.
Ni som inte har barn tycker nog det låter lite knasigt. Men så är man som förälder, man duskuterar lite andra saker sinsemellan som man tycker är intressanta.

Men som sagt det var trevligt att komma ut ur huset och träffa lite människor. Dock blev Evangeline så otroligt trött. Det är så mycket nya intryck och så hög ljudnivå när bebisar börjar skrika. En del grät och skrek medan Evangie prata med dem. Jag undrar vad hon sa. Hon funderade och undrade nog vad de höll på med.

Jag har massvis att skriva om. Men just nu hinner jag inte, så jag får återkomma till bloggen sen när jag har tid. Det är så mycket som ska pyntas inför julen just nu. Och storstäda måste jag göra. Sen har jag ju en bebis som inte tillåter mig göra allt på en gång. Hon vill ju ha all min uppmärksamhet. Min lilla skönhet.




Min glada flicka<3
Det finns inget härligare än att få sitt barn att skratta.
Hennes skratt är guldvärt.

EVANGELINE 4 MÅNADER

Grattis till min söta Evangeline Alice som fyller 4 månader idag.
Min stora tjej. Nyss var jag ju på förlossningen, nu har det redan gått fyra månader sen hon föddes.
Det går ju bara för fort.

Älskar min underbara dotter. Utan henne kan jag inte leva, hon är mitt allt.
Finns ingen som jag älskar lika mycket som henne.
Kärleken är obeskrivligt stark.


FARSGUBBEN

I tisdags kom min kära far hem. Gissa om jag blev glad?! Det ringde på dörren igår och när jag öppnade så stod min pappa där med ett stort leende på läpparna. Jag sken upp som en sol och gav honom en stor kram ♥

Idag gick han tillbaka till jobbet. Så envis som han är, jag ville att han skulle stanna hemma veckan ut.
På arbetet blev det inte bättre. För de satte han på ett hårdare jobb och gav honom mer uppgifter där han får springa mer. IDIOTER!
De tar inte alls pappas tillstånd på allvar. Nog för att han gick tillbaka för fort till jobbet, men det betyder inte att han mår bra. Han har haft jätteont i bröstet. Han tänker ju mest på sin familj och att få pengar därav jobba. Men jag tycker han hellre ska tänka på hälsan i första taget.

Jag hoppas att Ruukki kan ge honom en bättre arbetssituation och miljö. För annars klarar han inte av det. Även om farsgubben är så envis och tror att han gör det.

Jag hoppas att allt ordnar sig och att folk förstår hur pappas hälsa verkligen är. Han behöver ett enklare arbete där han inte behöver påfrestas lika mycket. Han är ingen ungdom längre, fast han tidigare arbetat lika snabbt och hårt som en. Om inte bättre. Han är för snäll. Han ställer alltid upp och vill alltid alla andras bästa.
Världens snällaste man och pappa. Han är en på miljonen, eller nej den enda i hela universim.

BVC BESÖK

Idag var det dags för ett nytt BVC besök. Det var ca en månad sist.
Jag gissade på att Evangeline skulle gått upp till 6800 g och Wille till 6900 g.
Sist vägde hon ju lite över 6,5. Men gissa om vi blev förvånade?!
Evangeline vägde hela 7160 g. Stor flicka. Hon är inte ens 4 månader, hon blir det på fredag.

Jag frågade också om jag skulle börja ge henne gröt eller smakportioner, men det tyckte hon inte. Eftersom jag har så bra med mjölk. Dessutom blir det billigare. Jag skulle inte ha så bråttom med det. Det rekommenderas ju att man ska hel-amma tills barnen blir 6 månader, men kan man inte det så ska man givetvis ge smakportioner vid 4 månader. Gröt behövde jag heller inte ge eller börja med sen för det var tydligen mest bara för barn som inte gått upp riktigt som de ska, eller fått tillräckligt med näring.
Många börjar med gröt som första maten till barnen. Men jag skulle hellre direkt börja med mixad potatis eller morot fick jag som förslag.

BVC-sköterskan sa också att jag har ju rena rama grädden till mjölk. Hon tyckte det var helt otroligt. Det glädjer mig att jag kan ge det bästa till mitt barn och att man ser så bra resultat.

Evangeline är lika stor som en halvårs bebis nu. Hon ligger långt över "normal" kurvan. Men hon följer sin egen kurva så fint. Mamma är stolt över sin lilla stora flicka.

Bilbarnstolen som skulle räcka till halvåret är redan för liten, vi måste köpa en ny som är större.
"Påsen" som jag köpte, vinterytterplagg, skulle räcka tills hon var 9 månader sa hon i affären. Storlek 74. Men den är också på tok för liten.

Men det tyder ju bara på att Evangeline är frisk och mår bra när hon växer så där bra. Och det hoppas jag hon ska fortsätta med. Jag vill ju att hon ska må så bra som möjligt.



Se så stor min glada söta Evangeline är.
Men hon är ingen knubbis. Hon är lång och smal istället.
Pappa William var som en tjock stubbe när han var bebis,
jag var lång och smal så hon kanske har ärvt det ifrån mig då.

JULGRAN

Är det någon som är intresserad av att köpa en grön julgran?
Vi har nämligen två stycken så vi behöver inte denna.
Den är av plast och barrar därför inte. Väldigt behändligt.
Den är i väldigt bra skick också. Nästintill ny.
Vi har bara använt den en gång. Skicka en kommentar om ni är intresserade.
Har ni mitt nummer eller mail så kan ni höra av er via det också.

Billigt pris: 100 kr.


Det är alltså denna fina julgran som är till salu.

GLADA NYHETER

Idag ringde jag till mamma och frågade ifall hon hade hört nåt mer. Det hade hon.
Pappa ska få komma hem idag. Då blev jag så otroligt glad. Så nu åkte mamma och min syster iväg för att hämta honom. Vet ej om min bror också hängde på. Jag är i alla fall hemma med Evangisen.
Nu är jag på strålande humör.

Var till lasarettet idag också, dags för föräldragrupp. Vi blev bara 5 stycken. Resterande kunde inte komma. Evangeline var ensam tjej bland 4 andra killar. Alla hade börjat med smakportioner förutom jag. Alla bebisar kunde rulla över från rygg till mage och tvärtom, förutom Evangeline. Men då får man tänka att de andra bebisarna är mellan 5-6 månader. Evangeline fyller ju 4 på fredag. Men hon är nästan lika stor som de andra.
Alla säger att hon är lika stor som en halvmånaders bebis. Men det är ju bara bra, bättre immunförsvar då och om de blir sjuka så har de nåt att ta ifrån.

Nyss åt jag tacos som jag tillagat. Mums. Nu ska jag städa undan lite och senare kanske jag ska gå till affären. Skulle behöva handla lite.

Jo förresten. BVC-sköterskan frågade ifall alla hade tagit vaccinet mot svinis. Nästan alla hade. Det tyckte hon var mycket bra. De har fullt upp med alla vaccineringar nu. Finns knappt tid till annat. Föräldragruppen skulle egentligen ställas in, men vi pratar ju så bra av oss själva så man behöver ju egentligen ingen handledare.
I alla fall... hon sa att man INTE ska blanda ihop säsongsinfluensan med svininfluensan. Det är inte alls samma slags influensa. En del säger att den vanliga influensan är lika illa, men så var tydligen inte fallet.
Det är inte alls samma typ av virus. Så de som säger att säsongsinfluensan är nästan samma som svininfluensan har fel. Så sa hon i alla fall. Denna typ av influensa är många gånger värre och det är mest yngre som får den och värst symptom. Så det var tur att jag tog vaccinet. På onsdag har det gått två veckor sedan jag tog det så då bör jag ha fullt skydd. Det tar nämligen två veckor innan vaccinet ger skydd.

PAPPA

För ca tre år sedan, en lördag. Jag var på karategradering i Fagersta, Risbrohallen. Jag skulle nu gå från grönt bälte till blått, men först var jag tvungen att visa upp mina kunskaper för en instruktör som har fem svarta bläten inom den stilen. Det var tufft, och ska jag vara ärlig så är man rädd för honom. Han är ju så aggressiv.
Det var första dagen. Graderingen pågick under lördagen och söndagen.

När jag tränade tillsammans med över 100 stycken andra så såg jag min syster stå där vid alla väskor. Hon vinka dit mig, men jag kunde inte gå ifrån. Efter en stund gick hon efter att hon ivrigt försökt få mig dit.
När det sedan var en kort drickpaus så ringde jag till henne. Hon grät och sa: "Pappa har fått en propp i hjärtat." Sedan bröts det. Hela min värld stanna. Jag tänkte:"Lever han? Är han vaken? Nej det får inte hända! Varför?"
Jag började stört grina på en gång. Ögonen fylldes med tårar och jag såg knappt vart jag sprang. Jag försökte springa till Wille som också var där och tränade. Jag grät och grät, men tillslut kom jag fram till honom. Han var på andra sidan träningshallen. Wille trodde direkt att någon sparkat mig eller nåt liknande. Jag krama om honom hårt och fick knappt fram ett enda ljud när han fråga vad som hade hänt. Tillslut fick jag fram "pappa har fått en propp i hjärtat" med gråten i halsen. Sen halkade jag ner från hans armar och jag var så förtvivlad och grät som jag aldrig gjort förr. Jag trodde min pappa var borta. Nu hade jag ingen pappa längre. Det fick bara inte hända.

Wille sprang fort till karate instruktören och berättade vad som hade hänt. Jag klädde på mig och sedan åkte vi fort iväg mot Köping där han låg inlagd. Hela vägen till Köping grät jag, jag kunde bara inte sluta. Jag ville ha min pappa. Det gick så många tankar i huvudet. Hur jag skulle få se honom. Skulle det vara en jobbig syn eller skulle han redan vara borta. Skulle jag inte ens hinna ta farväl?

När vi tillslut kom fram sprang vi runt i lasarettet och tillslut hitta vi på en hiss som vi skulle åka upp i. Vi stannade till vid våning 5, men vi gick inte ut för vi trodde vi skulle högre upp.
Men plötsligt hörde jag pappas röst, jag var helt säker på det. Wille trodde mig inte först, men sen lyckades vi ta oss ut. Där satt min far uppkopplad med massa saker på bröstet. Jag sprang fram till honom och krama om honom och sa "Pappa jag älskar dig" samtidigt som jag grät så tårarna bara rann ner för kinden. Alla mina syskon var redan där inklusive mamma. Förutom min syster i Finland för hon kom senare. Jag fick åtminstone se min far. Men vi visste inte om han skulle överleva då. Han hade fått massvis med sprutor så han var blå överallt.

Efter att vi varit där en stund så åkte vi hem igen. Även om vi inte visste om han skulle klara livet eller inte så var jag ändå glad att jag fått träffa honom. Efter att de gjort en ballongsprängning på honom, då kransstjärlen var träppta, så fick han åka hem. Dock är en del av hans hjärta helt dött. Mediciner får han äta för resten av sitt liv också. Infarkten uppkom på grund av hand rökande. Han hade rökt sen han var ca 14 år. För på den tiden trodde man att det var nyttigt att röka.

Nu är det tre år sedan och jag har varit så tacksam över att jag fått ha min far med mig. Han var där på min student och han var där när jag fick min dotter. Min älskade far.

Lördagen den 21 november var jag, mamma, Wille och lilla Evangie iväg på åvestbo julmarknad. Pappa var kvar hemma han skulle jobba natt. Sedan fick vi för oss att åka till Skultuna till iitala outlet. När vi såg oss omkring på alla fina saker så sa jag "Nu skulle pappa varit här" för han älskar ju iitala prylar.

Sen ringde Maria, min syster, på Willes mobil. Wille sa till mig att det var dåliga nyheter. Maria prata med mamma. Då hörde jag agtt pappa var på väg med ambulansen in till lasarettet i Köping för hårda bröstsmärtor samt ont i vänster arm. Allt jag kunde tänka var: "Nej inte nu igen!" Jag vill inte förlora min pappa.
Med gråten i halsen stack vi fort iväg hem till Fagersta, där vi hämta upp Maria och Fredrik, min bror. Jag matade Evangeline och sedan åkte vi till Köping. Vi hade ingen aning om hur det var med honom. Om han ens levde. En infarkt till skulle hjärtat verkligen klara det? Pappa som bara är 55 år.

Vi gick in på akutmottagningen. Dock gillade jag inte det riktigt eftersom det satt en massa sjuka människor där och vi hade lilla Evangie med oss. Men vi väntade ute i kylan en stund tills vi fick gå in för att träffa pappa. Vi åkte upp till hans rum och där låg han uppkopplad med en massa sladdar på bröstet igen. Och en stor skärm där man såg hans hjärtslag och puls, EKG. Åh vad jag var lättad över att få se min pappa vid liv. Än en gång fick jag gå igenom samma sak. Andra låg i samma rum också, en hostade till och jag blev skit sur. Men det var ju endast hjärtpatienter där så det var ju inga smittsamma sjukdomar som tur var.

Vi pratade med pappa och när det var dags att gå så gav jag honom en kram och puss på kinden.
Nog hade den envisa gubben kvar humorn i alla fall. Han skämtade hela tiden. Men han var trött. Han hade inte sovit på hela natten och dagen. Han hade börjat 5-skift. Men det får han allt ta och sluta med nu. Lyfta 10 ton själv, det får han inte göra mer. Han är så envis, men nu måste han börja tänka på livet. Jag vill ha kvar min pappa och Evangeline vill ha sin moffa.

Han får ligga kvar där tills nästa vecka. Troligen kommer de göra en till ballongsprängning och öppna upp det andra kransstjärlet som sitter fast. Det var ingen stor infarkt han hade fått denna gång trodde de. Men mer information får vi nästa vecka, för över helgen gör de inte så många åtgärder. Sen måste de ta fler prover.

Mamma pratade med pappa idag och han hade haft ont. Men jag hoppas och jag ber för min far om att allt kommer bli bra. Jag vill ha hem min pappa nu, välbehållen. Jag älskar han så mycket och det är så tomt utan honom. Jag vill verkligen inte att han ska få några allvarligare fel nu. Jag hoppas att det bara är nåt litet som går att åtgärda lätt.

Vi saknar dig pappa, kom hem snart vi behöver dig. Jag kan inte leva utan dig även om du jämt säger till mig att snart finns du inte mer, och att du kommer ligga i graven men att jag ändå måste leva vidare. Men jag vill inte leva utan dig. Du ska bli gammal gubbe, ett riktigt ruckel innan du får lämna mig.



Pappa med tröjan som jag gav till honom i fars dags present.

JAG BER FÖR DIG

Jag kan inte beskriva hur jag känner just nu. Allt jag kan säga är bara: "Nej inte nu igen!"
Snälla låt det inte hända. Inte nu. Det får inte.
Allt jag kan göra är att be till högre makter om att allt kommer gå bra.
Nu åker vi, och jag hoppas jag inte möter en utav mina största rädslor.

Pappa jag älskar dig! Du är världens bästa pappa. Jag kunde aldrig någonsin önskat någon bättre än dig.
För det finns ingen bättre än dig. Folke Åberg du är den bästa fadern, inte många lyckas med det men det gjorde du. Må änglarna skydda dig.

TID BOKAD

Idag ringde jag till kyrkan och bokade tid för dop.
Nu är det bara att börja planera. Vilket lär ta en hel del tid.
Hon ska ringa tillbaka till mig imorgon och säga vilken präst vi får.


Evangeline sover så sött i sin fina säng.

80-TALS BEBIS


Evangeline med mössan och tröjan som hennes farmor stickat.


Påklädd och klar för en promenad i vagnen.


Min vackra <3


Mammas prinsessa.


Evangeline <3
Termobrallor och stickat klär henne ;)

DOP VS VÄLSIGNELSE

Jo det är såhär att jag och Wille pratat runt en hel del nu om hur vi ska göra. Ska vi döpa eller välsigna lilla Evangeline?!
Slut resultatet blev att vi gör båda. Jag är inte döpt, utan välsignad. Men Wille är döpt.
Enligt bibeln ska man ju välsigna barnen, eftersom man döper folk pga deras synder. Barn har inga synder.
Däremot så välsignade Jesus barnen. Dop är egentligen bara till för att kyrkan ska få in medlemmar. Men dop är ju så fint ändå. En stor tillställning för det nytillkomna barnet.

Jag hade tänkt att välsigna henne i pingstkyrkan och sedan döpa henne i svenska kyrkan. Vi ska ju bjuda en massa folk och då måste vi fira henne i kyrkan. Tror inte folk vill komma till pingstkyrkan på möte, och dessutom är den så pass liten. Vi har kommit upp i över 70 pers hittills som vi ska bjuda.

Sen så tycker jag det är så fint i kyrkan. Så därför får det helt enkelt bli både ock.
En välsignelse där endast jag, Wille och lilla Evangeline samt mina föräldrar är med. Plus några andra också. Men inget stort. Sen så ska vi ha en hejdundrande fest för henne på själva dopet.

Jag vet exakt hur jag vill ha det. Men det kommer dock kosta en hel del.

Men det kommer nog bli bra. Vi har diskuterat så otroligt mycket fram och tllbaka. Men jag hoppas vi är överens nu. En liten välsignelse och ett stort vackert dop. För nu orkar jag inte diskutera om detta längre.

Vi vill ju bara fira henne stort.


NOSTALGI


2007. Blev tagen på bar gärning. Endast i långkallingar och raggsockor.


2007


2007


2007. Jag och systerson.


2007. Jag och syster Mikaela.


2007. På kryssning med Cinderella.


2007


2007. Jag måste greja halkan. Och ja det gjorde jag! ;)


2006


2006. The gang! Emelie i front.


2006


2006. Innan power-meet.


2006


2006


2006


2006. Västerås, Mälaren.


2006. Baggbron.


2006. Asgarv. Nåt var otroligt roligt precis när kortet togs.


2006. Jag och Emelie.


2006. Bad i Viksberg.


2006


2005


2005


2005


2005


2005. Larsson, Emelie och Jag.


2005. Emelie och Jag.


2005. Larsson och Jag.


2005. Emelie och jag gör sköna miner.


2005


2005


2005


2005


2005


2006



2006


2006


2006


2006


2003 eller 2004. Jag och Anna på väg till Kristianstad för att
tävla i karate.

SISTA CHANSEN

Jag tänkte bara säga att nu är det SISTA CHANSEN för att beställa min bok.
Jag ska trycka upp den innan julen.
Så vill man ha den, beställ så fort som möjligt.



Ha det bra!

KÄRLEK

ETT MIRAKEL

BITRING

Jag har köpt en bitring åt Evangeline. Gjorde det redan förra veckan eftersom vi misstänker att hennes tänder börjar komma.
Hon ska hela tiden stoppa sina händer i munnen och hon gnäller ibland väldigt mycket, fast hon varken är hungrig eller nåt annat. Hon tycker det är så skönt när man kliar hennes tandkött.

Köpte bitringen på apoteket. Den har varit jättebra och hon tycker om den. Den är lätt att hålla i också. Dessutom finns det ett snöre som man kan spänna fast ringen med. Väldigt bra köp tycker jag.
Fanns andra i vanliga mataffären med sterilt vatten i, men jag tycker de var lite läskiga. Så det fick bli den från apoteket och den blev perfekt. Jag koka den i 5 minuter innan användning.












PROSIT





BITRINGEN VAR EN SUCCÉ






HON TYCKER DET ÄR OTROLIGT ROLIGT NÄR MAN SÄTTER DEN
PÅ HENNES ANSIKTE.






VÄRLDENS BÄSTA BEBIS.
ENLIGT MIG.

DEN NYA INFLUENSAN

Idag mår jag lite bättre. Jag har inte lika ont i armen, men ändå är den inte helt bra. Muskeln är fortfarande öm.
I natt hade jag ont i ryggslutet och fram i magen. Jag kände mig lite konstig. Men ingen feber har jag haft och ingen huvudvärk nu heller. Lite svårt att sova har jag också haft. Kanske för att jag har så mycket att tänka på? 
Jag kan i alla fall inte sova om nätterna. 

Men jag ångrar mig inte att jag vaccinerade mig. Som sagt så var det för min dotters skull. 
Jag har ett ansvar som mamma och jag tänker inte ligga i respirator i flera dagar eller veckor och missa hennes utvecklig. Jag vill dessutom kunna amma henne. Sen så vill jag inte att min dotter ska bli smittad av mig. För spädbarn klarar inte av sjukdomen. 

Den nya influensan har inte kroppen mött förut. Den är muterad. Säsongsinfluensan har funnits med oss länge och vi har stött på den tidigare. Men denna influensa är värre. Kroppen har inget immunförsvar mot den. Vi är helt sårbara. Men detta är ingenting mot vad världen kommer möta i framtiden. Sjukdomar kommer alltid att finnas, och det kommer garanterat finnas värre virus och bakterier än dessa. 
Men det gäller att skydda det som skyddas kan. 

Man vill inte bli sjuk och man vill inte smitta andra. Vi som är fullt friska kanske klarar av influensan, men inte de som har sämre immunförsvar och är svårt sjuka. 

De symptom man får av vaccinet är ingenting mot den nya influensan. Som påföljd av den nya influensan kan man få allvarligare sjukdomar såsom hjärnhinneinflammation och andra elaka sjukdomar. Man kan till och med få skador på hjärnan och man kanske aldrig mer blir normal. Så elak är detta virus.

MAMMA - PAPPA - BEBIS







MOR & DOTTER

Här nedan är en bild på lilla Evangeline och på mig. Dock är jag mycket äldre på bilden än vad Evangie är.
Men jag tyckte jag såg lite likhet mellan oss två på dessa bilder. Hon har helt klart min ögonform och min näsa.




Evangeline                                                                          
    

Elin                    

TRÖTT OCH SLITEN

Natten blev ganska jobbig. Evangeline vägra sova. Hon skrek hela tiden. Men när hon väl somna vid ca 2 tiden så kunde jag inte sova istället. Jag hade så ont i armen och huvudvärk. jag visste inte hur jag skulle bära mig åt. Evangeline sov i sängen med mig hela natten. Jag kunde endast ligga på vänster sida.

Hon skrek i sömnen också. Jag undrar om det är tänderna? Jag tror det. Jag har i alla fall en bitring åt henne.

Wille kom hem vid 6 i morse. När jag vakna så hade jag så fruktansvärt ont i mina ben, mest vänster, kändes som växtvärk. Usch det värkte riktigt ordentligt i lederna. Dessutom har jag fortfarande ont i armen, men det är lite bättre sen igår. Mamma sa att biverkningarna går över efter två dagar. Om jag har såhär ont nu, så vill jag inte veta hur ont det hade gjort om man hade råkat ut för influensan.

När jag gick upp en sväng sen så kändes det som mitt vänstra knä var uppsvällt. Wille sa då att det är lederna. Så man får väl lita på det.
Fick nån konstig rethosta i natt också. Väldigt jobbigt. Men det gick över ganska snabbt.
Ingen feber har jag haft. Har hela tiden varit 36. Så det är ju bra. Evangeline stackarn har fått hosta och hon är lite täppt i näsan. Ibland kan hon ligga och snarka också. Hon är så söt.

Jag orkade knappt ta mig upp ur sängen idag. Så jag bad Wille byta blöja på Evangeline och hämta lite vatten åt mig. Då blev han förstås sur på mig. Han tycker att det här är själv vållat och att det inte alls är synd om mig, jag får skylla mig själv. Jag ber honom inte tycka synd om mig, det enda jag bad om var att få lite hjälp när jag själv inte orkar. Jag förstår honom också för han har jobbat natt, och ska göra det idag igen. Men man kan väl ändå hjälpa till lite? Vi är ju i det här tillsammans. Det är vår gemensamma dotter och inte bara min.
Jag sköter henne hela tiden. Jag förstår att han inte kan göra det när han jobbar, men lite hjälp kan man väl ändå få när man verkligen behöver det. Då behöver man inte bli arg och sur och skälla ut mig. Jag behöver ju stöd och inget annat. Jag vill inte bli nedtryck när jag redan mår dåligt. Hjälp mig bli bättre istället.

Tänk om jag fått influensan då? Då skulle jag garanterat inte göra någonting. Inte mata henne, inte byta blöja på henne, nej ingenting skulle jag orka göra då.

Jag tror jag ska ringa min mamma och be henne om lite hjälp. Om hon orkar och om hon inte jobbar. Skulle underlätta så mycket om hon kunde hjälpa mig lite med Evangeline nu.

Jag är ingen stålkvinna som Wille säger. Ibland är man svag också. Men jag gjorde detta för vår dotters skull. Inte för min egen. Så lite peppad borde man ju få bli?

Min syster ringde till mig också förresten. Hon fråga hur jag mådde, och jag sa hur det var. Hon sa att hon också varit jättesjuk och haft värk i hela kroppen samt huvudvärk. Men ingen feber. Precis som jag. Så jag är inte ensam. Hon hade heller inte kunnat sova på hela natten. Pappa hade också samma biverkningar.

Men att genomgå detta i två dagar är ju värt det om man inte blir sjuk av influensan, för den är nog 100 gånger värre. Idag hoppas jag att jag får ta det lugnt och vila upp mig. Blir nog en hel del TV-tittande i soffan eller sängen. För jag orkar inte ta mig någonstans idag.

VACCINERAD

Idag var det dagen D. Nej då. Men idag så bestämde jag mig för att gå till lasarettet och ta det nya vaccinet mot den nya influensan. Hur kunde jag ändra mig bara sådär? Kanske ni tänker. Jag som var så emot vaccinet. Jag har varit så emot det som man bara kan vara. Men ändå tog jag det.

Anledningen till att jag tog det var pga min lilla dotter. Hade jag inte haft henne hade jag inte tagit det heller.
Men om jag skulle bli smittad och få viruset, så kommer nog hon också få det vilket kunde innebära det värsta. Spädbarn klarar inte av denna typ av influensa. Nog för att hon får mycket skydd genom min bröstmjölk, eftersom jag ammar, men det är ju ingen garanti för att hon ska hålla sig frisk. Dessutom om jag blir sjuk så kan jag inte amma henne, för då skulle jag må piss. Och kan jag inte amma henne så får hon sämre immunförsvar.
Förstår ni hur jag tänker?

Wille förstod inte hur jag kunde ändra mig över natten bara. Men det är själva orsaken. Spädbarn dör av svininfluensan eller så får de allvarliga hjärnskador. Det vågar inte jag riskera. Då riskerar jag hellre att ta vaccinet. Nog för att jag är så otroligt noga med hygienen och allt här hemma. Men man vet ändå aldrig.
Så nu var det gjort. Slipper jag fundera mer på det. Nu kan man inte ångra sig. Synd bara att det inte fanns ett bättre vaccin som var mer beprövat.

Jag offrar och riskerar min kropp för att min dotter ska vara frisk, så är det. Alla mina tankar går till henne.

Jag ringde till barnmorskan idag vid 13:00 och frågade om man ska ta vaccinet när man ammar eller ej. Då sa hon att jag absolut skulle ta vaccinet. Eftersom det går över lite i bröstmjölken så får även min dotter ett bättre försvar mot viruset.
Ännu idag var jag nämligen lite osäker på min sak, men sen när jag fick det bekräftat av en som arbetar inom sjukvården så beslöt jag mig för att ta vaccinet. Man måste väl kunna lita på dem inom sjukvården? Speciellt en barnmorska, nu när det gäller spädbarn också.

Jag åkte lite före 15:00 till lasarettet med pappa. Vi fick en nummerlapp och sen fick vi vänta tillsammans med en hel rad massa andra människor. Jag fick nummer 68 och pappa 67. Så vi fick vänta en stund.
Sen fick man fylla i en lapp, och efter ett tag blev det vår tur. Pappa fick gå in först. Sen efter en stund var det min tur. Jag ställde mig i samma kö som pappa. Vi ett bord så fanns det två sjuksköterskor. Jag fick till den ena och pappa till den andra. Trots att jag gick in efter honom så fick jag sprutan före.

Det stack till när hon stack mig. Sved litegrann. Inte så värst farligt. Men jag HATAR sprutor. Pappa däremot tyckte det gjorde ganska ont när de spruta in vätskan. På mig gjorde det bara ont vid själva sticket.
Sen var det klart.

Näst på tur var min syster. När vi skulle gå ut från lasarettet så börja det bränna i hela hennes arm, så hon fick gå tillbaka. Men det var ingen fara. Jag hade bara ont där de stack mig. Kände mig öm och lite stel.

Nu sitter jag här och har ont i huvudet och känner mig lite varm, och har ont i armen förstås.
Men ingen feber har jag. 36,1 har jag nu. När jag kom hem hade jag 36,7. Så det verkar sjunka istället för att höjas. Får väl se hur natten blir. William jobbar natt så jag hoppas det går bra.

Så nu vet ni. Jag tog vaccinet och jag gjorde det för min dotters skull.

Nu ska jag kika på halv åtta hos mig och sen ska jag äta min Ben & Jerry's.




TANDLÄKARN

Idag var det dags för ett tandläkarbesök. Jag har bytt från folktandvården till en privat tandläkare. Vilken skillnad! Den privata tandläkaren var 1000 gånger bättre.
Jag har faktiskt längtat lite eftersom jag har haft en ilande tand, och den gör så fruktansvärt ont. Har hört att tänderna blir sämre under graviditeten, så jag misstänkte hål på en gång. Så jag trodde det skulle bli väldigt dyrt.
När jag satt där så sa han att allt såg bra ut. Jag hade minsann inga hål. Men vart kom den ilande tanden ifrån då? Jo det var nämligen så att jag, som alltid, borstar tänderna för hårt så jag hade borstat bort en bit av tandköttet. Så tanden hade för lång tandhals. Fy vad ont det gjorde när han pilla på den.
Sen fick jag sån där gulkräm på tanden också. Flour. Så nu är jag jättesnygg när jag ler.
Nu måste jag köra med sensodyne och borsta jätta försiktigt och inte hela tiden på ett och samma ställe för länge. Hade lite inflamerat tandkött också. Men det ska nog bli bra. Hoppas jag!
Jag fick betala över 200 kr för besöket. Så det blev mycket billigare än jag trodde. Nästa gång ska jag dit om två år.

Tänk att man kan vara så rädd för tandläkarn, men inte för att föda barn.

Evangeline säger: Tumme upp!

GLÖMDE

Jag måste bara säga att jaag glömde helt bort att mamma visst tillhör riskgruppen eftersom hon arbetar inom vården. Ibland tänker man inte längre än näsan.
Så det kan nog vara så att alla som inte tillhör riskgruppen ska vaccineras v.50.
Jag tänkte bara säga det! Så nu får man se när man kan ta det.

Ha det bra!

VACCIN. JA ELLER NEJ?

Idag eller ja klockan är ju över midnatt nu, så igår lördag tog min mamma vaccinet mot den nya influensan.
Hon tyckte att det brände lite bara när sköterskan stack.
Annars så mådde hon bra förutom lite styv i armen. Får se hur det har gått över natten.
Det var otroligt långa köer. Från läkarmottagningen till lasarettets restaurang.
Får se om jag kanske ska dit nästa vecka och ta vaccinet. Vill gå med min far. Vill inte gå själv, jag hatar sprutor.
Men jag får se. Håller fortfarande på att fundera över ifall jag ska ta den eller inte. Jag är inte helt 100 än.
Jag vill inte ha influensan, men jag vill heller inte få några allvarliga biverkningar av vaccinet.
Hur ska detta gå ihop? Det visar sig vilket beslut jag kommer ta.
Pappa ska dit nästa vecka i alla fall. Han måste ha en läkare med sig, därför fick han inte ta idag.

En del har sagt att man inte får vaccinera sig innan v.50. Men min mamma och hennes kompis gick dit idag och de fick ta vaccinet. Känner flera andra som tagit vaccinet som inte tillhör riskgruppen och ändå fått ta.
Så nu är jag lite förvirrad angående det. Hehe...
Men om jag ska ta så kan man ju gå dit och sen se hur de ska göra. Om man måste vänta eller om man ändå får ta. Det löser sig.

Nu ska jag lägga mig i sängen med min dotter. Hon får sova bredvid mig nu när Wille jobbar natt. Det är så mysigt.

God Natt!

FÖRVIRRING

Jag är lite förvirrad just nu. Jag vet inte vad jag ska göra eller vad jag ska tro.
Folk säger att man ska vaccinera sig, och i Finland var min syster tvungen att vaccinera sig annars fick hon sparken. Jag har varit emot detta vaccin, Pandemrix, enda sen första början, bara för att den innehåller så mycket skit.
Men nu vet jag ärligt talat inte vad jag ska göra. Jag vill inte bli sjuk nu när jag har en liten hemma att ta hand om. Jag är så fruktansvärt rädd om henne. Jag har läst att om så små barn som hon får den nya influensan så kan de få allvarliga med, såsom hjärn- hjärt och lungskador. Det vill inet jag riskera.
Och varje gång jag är på stan och ska handla så stöter man på personer som hostar och fräser samt nyser.
Vad ska man göra?
Man får så olika budskap hela tiden. Vad ska man tro på?
Vaccinet är i alla fall godkänt nu. Men det är endast en prototyp tills det riktiga vaccinet kommer.
Dock är det fortfarande mycket farliga ämnen i vaccinet.

Idag när jag var på apoteket så träffa jag och mamma på en bekant. Hon titta på Evangeline som låg i vagnen. Hon bara rusa fram och titta för hon hade aldrig sett henne förut. Jag tänkte "jaja, det är nog ingen fara med det, hon verkade ju frisk." Men sen kom det fram att hennes barnbarn har svininfluensan.
Gissa om jag blev glad?
Just nu är jag så anti allt och alla. Förutom min familj. Så fort en människa hostar så rusar jag därifrån och ser argt på dem. Många uppfattar mig som otrevlig. Men hallå!? Man kan väl ha respekt för andra och inte gå runt och hosta på allt och alla. Då får dem skylla sig själva om de uppfattar mig som otrevlig.
Jag tänker på min dotters bästa.

Hur som helst... bara för att jag inte orkar med alla orespektfulla människor så funderar jag på att ta vaccinet i alla fall. Men jag är helt förvirrad. Jag vet varken ut eller in just nu.

William ska inte ta. Han har så stark motståndskraft ändå. Men jag blir jämt sjuk. Tycker jag i alla fall.
Så jag är lite rädd av mig. Någon som tagit den som kan berätta mer om biverkningar?

Nu måste jag bada min dotter eftersom vi varit på stan där det fanns en massa otäcka människor.

LÄKARUNDERSÖKNING

Idag var det dags för mig att gå till läkaren. Jag ville verkligen inte, men jag hade turen som fick den bästa läkaren i Fagersta. Annars är det bara klåpare på det där lasarettet. Stafett läkare som skiter i allt.
Men nu fick jag den enda ordinarie läkaren som är den bästa. Och då menar jag det. Finns ingen annan läkare som är så bra. Äntligen vågade jag gå till läkaren bara för att jag fick just henne.

Jag anmälde mig och sen ställde jag mig vid ingången. Ville inte sitta bland med alla sjuklingar.
Sen när hon ropa upp mig så fick jag snabbt springa dit. Då fick jag förklara att jag inte ville dra på mig nån sjukdom hem nu när jag har en liten dotter på 3 månader hemma.

Undersökningen gick bra och jag fick ny medicin. Men bara jag blir bra så ärr jag nöjd. Dock tycker jag inte om att medicin passerar över i bröstmjölken, men det ska inte påverka min dotter.

Jag hade pumpat ut mycket mjölk, för första gången, hemma innan jag gick så Wille kunde mata henne ifall hon blev hungrig. Men de sov under hela tiden jag var borta.

När jag kom hem sen så vakna båda och jag värmde upp mjölken lite. Sen försökte jag mata henne med flaskan men hon vägra, hon spotta bara ut hela tiden och grina när jag gav henne flaskan.
Tillslut gav jag upp, jag fick lov att ge henne bröstet för det var det enda som dög. Mammas bröst är det enda hon vill ha, ingen flaska här inte.

3 NOVEMBER 2009

Idag har varit en ganska jobbig dag. Evangeline har skrikit hela tiden. Men jag förstår inte riktigt varför?
Jag har inte fått sova en blund, och dessutom har jag varit super irriterad.
Men jag tänker inte skylla på min dotter för det. Hon är ju bara en söt liten bebis som behöver kärlek.

Jag tog en promenad på kvällen, och då gick jag förbi ett villa område. Då fick jag några återblickar.
Jag kom ihåg när jag och Wille gick där i höst/vinter väder och såg på alla hus som lyste och det såg så mysigt ut i mörkret. Vi filosoferade om hurdant hus vi skulle ha, och hurdan familj vi skulle ha.
Nu är jag helt plötsligt där. Det känns så konstigt. Vi har ju inget hus, men vi har en familj.
Det kändes så underbart att gå där med vagnen och tänka tillbaka på den tiden då en egen familj enbart var en filosofi, nu är den ju verklig.

Efter en stund ringde Wille. Jag var då på Floravägen. Han frågade vart jag var och då svarade jag såklart. Men han tyckte det var så tyst, inte många människor som är ute på promenader i Fagersta, och då trodde han att jag var hemma hos någon. Han blev heelt förtvivlad i luren. "Du är hos en annan kille!" Haha... jag fick mig ett gott skratt. Han är lite nojig på den fronten. Fast jag tror nog han bara skoja. Fast det är väl bra att han är rädd om mig?

Han sa att jag skulle möta upp honom vid Ringvägen sen för hans och pappas nya telefoner hade kommit till Ica som han skulle hämta ut. Så jag gick dit och vi fortsatte mot stan.
Inne på Ica var det inte mycket folk, klockan var väl närmare 18:00.
Men en kärring gick framför oss, jag gick dock inte så nära. Håller mig lite undan från folk jag inte känner pga smittorisk. Hon hosta och fräste som bara den på alla frukter. Fy vad äckligt!
Jag sprang snabbt förbi och därifrån. Wille var lika kvick därifrån han också.
Det är så vidrigt. Att folk inte kan behärska sig. Tar ingen hänsyn till andra människor, det är ju så smitta sprids fattar de inte det?

Efter Wille hämtat paketet så gick vi hem igen. Jag hade sådan huvudvärk när jag gick ut, men när jag kom hem var den puts väck. Skönt. Jag behövde verkligen den friska höstluften i mig.



Evangeline skulle kamma sitt hår.

Förresten så har min dotter börjat prata jättemycket nu. Hon verkligen skriker högt ibland när hon pratar.
Det har hon fått efter pappa. För han pratar verkligen högt.

57

Nu är det 3 månader, 14 veckor, sedan jag fick Evangeline.
Jag gick upp ca 17 kg under graviditeten.
Jag vägde hela 75 kg när jag var höggravid. Jag trodde aldrig jag skulle väga så mycket i hela mitt liv.
Men det var lite roligt faktiskt. Eftersom jag hade en bra anledning till att väga så mycket.
Hade jag vägt så mycket och inte varit gravid hade jag nog mått dåligt.
Nu 3 månader senare är alla extra kilon borta. Jag vägde 58 kg när jag blev gravid, och nu väger jag 57.
Jag bantar inte. Jag äter som jag ska och det jag tycker om, tar promenader och ammar.
Men det känns bra att man fått tillbaka sin kropp. Dock är ju magen inte lika platt och vältränad som förut, men det kan man ju alltid fixa om man nu så vill det.
Jag trodde inte att det skulle gå såhär snabbt att gå ner till samma vikt som innan graviditeten.

BABYSITTER

Evangeline har fått en ny babysitter som hon älskar. Wille tyckte att vi skulle köpa med snobben motiv.
Kosta drygt 500 kr. Men det går att reglera hur man vill ha den. Sittande, liggande osv.
Det var ett bra köp. Köpte den på babyproffsen i Västerås.










Det finns en kudde till, men den har vi hängt bakom sittern eftersom
hon är för liten än så hon räcker inte enda upp till den.

VACCINATION

Den 27/10-09 blev Evangeline 3 månader gammal och då var det också dags för den första vaccinationen. Två sprutor. Det var nog det värsta man varit med om hittills.
Vi mätte och vägde henne först. 6515 g och 63,6 cm lång. Stor flicka. Hon hade nästan gått upp ett kg sen sist.
Sen fick Wille hålla i henne hårt och ena benet mellan hans ben så hon inte skulle rycka.
Jag fick se på henne hela tiden och försöka muntra upp henne med en skallra.
Jag såg i hennes ögon, hon var så glad och funderade på allt i omgivningen.
Sen när sprutan höggs in i höger ben så såg jag hur hennes ögon blev stora och hon blev helt panikslagen.
Hon började gråta och skrika direkt efter. Stackarn. Jag fick tårar i ögonen och visste inte vad jag skulle ta mig till. Ännu värre var det för Wille som var tvungen att hålla fast henne.
Hon grät så det kom tårar. Så har hon aldrig gjort förut. Inte ens när hon är hungrig eller trött.
Det verkligen rann tårar och hon grät. Det var så hemskt, så hemskt.
Man kände sig så hjälplös.
Efter en stund när hon lugnat ner sig var det dags för nästa spruta. Då sa BVC-sköterskan att denna spruta var ännu värre än den första. Värre än att ta stelkrampssprutan, värre än getingstick.
Hon högg in den i vänster ben och då börja Evangeline att gallskrika. Jag försökte muntra upp henne men det gick inte. Det rann några tårar från min kind som jag snabbt torka bort. Jag ville inte visa att jag också var ledsen för min dotter. Jag var tvungen att hålla mig stark.
Jag försökte ge henne bröstet, hon tog det, men hon grät samtidigt och tårarna rann ner för hennes kinder.
Jag har nog aldrig känt mig så hjälplös som då. Det är en förälders mardröm att få se sitt barn ha så ont.
Wille sa att vi måste snabbt därifrån. För han orkade inte stanna kvar där för då skulle han slå ihjäl sköterskan. Haha eller ja... så sa han i alla fall. Men han menade ju inte det. Han var bara så otroligt arg på att hon gjort illa vår lilla flicka. Men jag försökte förklara för honom att hon gör bara sitt jobb, och att vi får tänka på att det är för en god sak så att vår dotter ska få skydd.

Hela dagen var hemsk. Evangeline mådde dåligt hela dagen och natten. Hon skrek och grät och gnällde. Tillslut fick vi lov att ta tempern på henne och det tyckte hon inte om.
Vi satte vaselin på termometern och sen stoppa Wille in den i rumpan på henne. Stackarn.
Jag fick stå och hålla i henne så hon inte skulle röra sig. Hon börja skrika och gråta. Jag såg på hennes ögon att det gjorde ont. Sen blev det nåt fel så Wille fick göra om det. Igen.
Hon skrek och grät ytterligare. Hon hade 38,1 i feber. Så jag ringde till sjukvårdsrådgivningen och fråga ifall jag skulle ge henne alvedon, och de tyckte de. Dags att stoppa in en supp i rumpan på henne. Då var det droppen för henne hon hade det så jobbigt. Det gjorde säkert så ont på henne.
Jag bröt ihop då. Jag orkade inte se min dotter ha ont mer. Jag började störtgrina. Sabina var hemma hos oss så hon fick ta hand om mig och krama om mig medan Wille tog hand om lilla Evangie.
Usch vilken jobbig dag vi hade det. Jag var helt kaputt.
Men sent på natten så somna hon och sov ganska bra. Men jag kunde knappt sova för jag var uppe och titta till henne lite då och då så att allt var ok. Dagen efter mådde hon relativt bra och hon skrattade och var på bra humör.




RSS 2.0