Onsdag 30 juni

På fredag åker min kära Patricia hem. Tråkigt. Eller ja... hon åker till Stockholm till sina släktingar. Hon bor ju Karlskrona där hon pluggar. Men Karlskrona är ett fint ställe. Vi hade så fin miljö under TFU-G tiden. Gillar verkligen havet där nere. Vi har haft det så kul tillsammans. Vi träffas ju inte så ofta direkt.
Idag blir det nog att gå en sväng på stan.
Evangeline tycker jättemycket om Patricia, och Patricia har varit jätteduktig med Evangeline. Hon får träna lite inför mammarollen om några år. Jag kommer verkligen sakna den kvinnan, det kommer nog Evangeline också göra. Vi har haft det så roligt tillsammans. Imorgon blir det nog Rix FM Festivalen.
Jag har inte skrattat så här mycket på länge som jag gjort denna vecka som hon varit här. En otroligt underbar vän.  

Jag får avsluta med en ego bild då jag inte hittar den där grejen man stoppar in minneskortet i. Alla bilder finns ju inne på kameran. Borde verkligen hitta den snart så jag kan tömma kameran, för den är full och jag vill ju ta fler bilder innan hon åker.


The Studio

Idag var det dags för plåtning och sminkning vid The Studio i Skrapan.
Jag, syrran, Sabina och Karin var där. Patricia ville följa med men det gick dock inte för det var bara 4 st som kunde gå. Vi åkte upp till 19:e våningen. Ojoj vad rädd jag var. Det gick fort och hissen var av glas så man såg rakt ner. Väl där så visade sig att Karin inte fick sminkas och fotas då hon redan gjort det inom ett halvår. Synd tycker jag. Sen tänkte jag på lilla Patricia där hemma som så gärna ville följa med. Men, men... ibland blir det så.
Allt gick bra. Men dock väldigt fort. 30 bilder köpte jag. Kunde inte bestämma mig till slut. 2640 kr. Dyyyyyrt! Men det är ett minne för livet.  Man fick dock fixa håret själv, så jag platta det lite bara. En kille stod bredvid mig och gillade inte att jag skrattade åt honom. Stackarn hade får smink på sig och det tyckte han inte om. Men vi skojade lite med varandra. En rolig dag som jag inte kommer glömma. Här kommer några bilder.







Midsommar 2010

Idag är det då midsommarafton.
Jag, Patricia, Wille och min fina Evangeline begav oss mot Vallby runt halv 2 för att fira.
Det var massor med folk, och fint väder.
Vi gick runt och kika på alla djuren. Jag blev helt fascinerad av den stora grisen eller svinet kanske det var.
Efter det mötte vi upp Sara, Daniel ocg Samantha. Vi tog en runda till och kika på djuren, sen gick vi mot midsommarstången. Vi tog plats vid höstacken och sen inväntade vi människorna med folkdräkter som höll i den svenska flaggan. Efter det gick jag och Wille till stången för att dansa med Evangeline. Hon såg mest förskräckt ut faktiskt av alla människor. Men vi hade det trevligt.
Därefter gick vi hem och sedan åkte vi till Daniel och Sara för det skulle grillas. Det bjöds även på färskpotatis och sill, samt smörgåstårta. Till efterrätt blev det jordgubbstårta. Nu är man proppmätt.
Evangeline fick en bra första midsommarafton. Hoppas ni alla också fick en trevlig midsommar.
Vi har kikat lite på fotboll också. Chile mot Spanien. Alla heja på Chile förutom jag och William, och gissa vilka som vann? Heja Spanien! Yeah. Vilket liv det var på Daniel. Han har dagt att han ska spöa upp mig så vi får väl se om jag ens kommer hem idag. Hehe... men det ska nog gå bra ;)
Ni behöver inte ta det där på allvar för han säger alltid så. Hans sätt att skämta. Vi har det riktigt trevligt och mysigt. Får se vad som händer här näst. Dagen är ju inte slut än.
Bilder kommer senare.

Ha det bra allihopa!

Fullt upp!

Hej bloggen!

Tyvärr så har ni alla inte fått läsa så mycket om vad som hänt de senaste dagarna i mitt liv.
Det beror på att jag har helt enkelt fullt upp.
Vi har precis flyttat och allt är upp och ner hemma, så jag måste verkligen fixa och dona i det nya hemmet.
Dessutom är min kära Patricia här. Min lumpenpolare från Karlskrona. Vi har inte träffats på snart två år.
Tycker synd om henne som får leva med oss i röran. Men det är sällskapet som räknas, hoppas jag.
Vi har det enormt trevligt och jag måste säga att jag har inte skrattat så här mycket på länge som jag gjort nu.
Härligt! Just nu sitter jag hemma hos Willes syster, fick låna datorn så jag kunde berätta lite för er hur det står till. Men alla mår bra, men dock trötta. Patricia kommer förmodligen stanna en vecka, hon kom i onsdags och vi flyttade i lördags så ni kan ju bara tänka er hur det ser ut hos oss.
Jag är så van att skriva på min bärbara dator och denna dator är ingen bärbar så det känns lite konstigt och svårt på något sätt att skriva, men jag försöker få till alla meningar så bra som möjligt ;)

Igår satt jag och Patricia på balkongen och skratta medan vi drack te. Det var sent. Tror klockan var över 24:00. Vi har kommit på ett nytt sätt att hälsa på varandra, genom att se lite störda ut. Jag skratta så jag knappt fick luft och tårarna bara rann. 
Tur att jag gjorde TFU-G (lumpen) i Karlskrona för annars hade jag aldrig träffat denna underbara vän. 
Vi klaffade redan så bra då. Vi gjorde alla parövningar tillsammans. Som när vi skulle sätta ihop båren, oj så snabbt det gick bara för att vi förstod varandra så bra. Vi går så otroligt bra ihop hon och jag. Det är sällan man träffar en sådan vän. Det roliga är att Patricia vill frivilligt komma till mig och vara hos mig och min familj. Jag tjatar inte eller så... utan hon vill verkligen komma och hälsa på trots att vi bor så långt ifrån varandra. En underbar människa och vän. Det är synd att vi inte träffast så ofta bara. 
Sist hon kom till mig så var jag gravid med Evangeline, det var alldeles i början då ingen annan visste något. Patricia var den första som fick reda på det bortsett från mig och Wille. 
Då höll vi i varje fall på att renovera, så allt var ju upp och ner då med. Denna gång har vi flyttat så det är en rövarkula igen. Det tycker jag är ganska ironiskt. Undra var vi gör nästa gång hon kommer? Då kanske vi renoverar igen. Haha! 

Det var lite om vad som händer just nu. Det är full rulle hos familjen Åberg Harthey.  

Vart är min bebis?

Vet ni vart jag hittade min bebis idag? Hon satt och lekte med sina leksaker och när jag titta till henne så låg hon med huvudet i sin leksakskorg. När hon fick syn på mig så frågade jag vad hon gjorde och då skratta hon bara. Min lilla busfia.


Ser ni hur hon ligger och skrattar?


Du förgyller min dag Evangeline.

16 juni 2010

Idag har det varit en ganska bra dag. Men oj vad trött jag är. Jag och Evangeline gick till stan, Wille tog bilen. för han skulle hämta lite lådor. Jag gick till hälsokosten för att lämna tillbaka en vitaminsalva som jag haft i ansiktet men som gav utslag. Den salvan var inte den bästa för mig. Mitt ansikte blev helt förstört, alldeles rött och uppsvullet.
Vi gick till affärn och handla lite och hämta bananlådor efter hälsokostbesöket.
Sedan fortsatte jag och Evangeline vår promenad i det fina vädret. Dagarna som hittills varit har ju varit så otroligt kalla. Nästan så man vill ta på sig vinterjackan. Usch! Brr...
Men idag var det varm och skönt. Jag tog en liten powerwalk, men efter en stund så märkte jag att Evangeline inte hade sin röda solhatt som mina föräldrar nyligen köpt på Moa o Max.
Det var bara att gå snabbt tillbaka samma väg som jag kom. Usch vad drygt. Den kunde ju ligga vart som helst. Men jag hade tur för jag hittade den vid Alfaskolan. Men jag fick gå en bit tillbaka. Jag sprang fort och hämtade den när jag fick syn på mössan. Den låg mitt i vägen så nu måste jag nog tvätta den. Man vet ju inte om någon bil har kört över den.
jag hade tur som fick tillbaka den i alla fall. Detta var inte första gången. Hände en gång i Västerås också. Evangeline kasta sin Hello Kitty sko och jag märkte inte det. Fick springa och leta runt hela stan nästan. Men jag hittade den också. Den låg mitt i gatan stående. Den såg så ensam ut. Haha!
Hoppas det fina vädret håller i sig nu.


Evangeline på väg ut med sin röda solhatt.
Evangeline har börjat ta nappen mer nu när jag slutat amma.
Men hon får den inte så mycket eftersom jag vill inte att hon ska vänja sig för mycket vid den nu
för tändernas skull.


Dagens klänning.






Att skryta är ingen dålig sak

Fick en kommentar här på bloggen som lyder:

"Du tycker inte om när folk skryter om sina barn? men det är väl det enda du gör om ditt?!
Låt barnet lära sig krypa å gå det kommer hon att må bra av!"

Helt och hållet en missuppfattning anser jag. Det bästa du kan göra är väl att skryta när ditt barn gör framsteg?
Vad är du annars för en förälder?
Klart att hon får lära sig att krypa och gå, för det låter precis som om du menar att jag håller henne helt ifrån att få lära sig. Men så är inte fallet.
Nu ska jag förklara en sak. Min dotter tycker INTE om att vara på golvet. Hon är precis som jag var när jag var liten. Jag skulle hela tiden vara i famnen, speciellt hos mamma. Likaså är min dotter. Jag ville bara förklara att hon därmed utvecklat andra saker. Sådant som inte ens vissa 1-2 åringar kan. Hon utvecklas mentalt före och det motoriska kommer lite senare. Men det jag mena är att jag tycker att det är skönt. Eftersom det ser ut som det gör hos oss just nu. Upp och ner och lådor överallt. Det är inte ett säkert hem för ett barn, därför är det så skönt att hon inte har lärt sig förrän nu. Förhoppningsvis så hinner vi få allt i ordning innan hon lär sig gå.
Inte för att jag inte vill att hon ska lära sig, utan för att jag är så rädd att nåt ska hända henne. Jag började gå när jag var över 1 år. Jag hoppas hon gör likaså. Det är ju roligt att lära sina barn. Man blir så glad när man ser hur duktiga de kan vara. Barn som kan gå och krypa tidigt har jag absolut ingenting emot. Jag tycker de barnen är enormt starka som  kan göra det,  och ett tecken på att motoriken är väldigt bra. Jag tycker att de är väldigt duktiga. Men med det så kommer också något annat, nämligen att man inte längre kan lämna dem en kort stund för att exempelvis gå på toaletten för du vet aldrig vart de tar vägen eller vad de gör.
Det är så otroligt roligt att se när barnen börjar förstå hur de ska ta sig framåt.

Gift spindel?

Idag lyfte jag på en bananlåda och ruskade lite på den för att få upp locket. Gissa vad som trilla ut? En stor fet äcklig svart spindel. Som kröp snabbt iväg. Åh jag rööös över hela kroppen. Jag har svår spindelfobi. Jag börjar gråta så fort en sprindel kommer i närheten av mig. Jag fick lite panik, visste inte vad jag skulle göra.
Men den sprang emot sovrummet där min dotter låg och sov. Då minsann blev jag sur. Jag sprang snabbt till toaletten tog massor med pappet, alltså överdrivet mycket papper så att rullen sot slut, och sprang fort tillbaka till vardagsrummen och fick syn på spindeln som nästan var framme vid sovrummet.
Jag tog den med pappret samtidigt som jag rös och var gråtfärdig. Kastade den fort ner i toaletten och spola. Fick lov att tvätta rent hela toan efter det. Blääää säger jag för dessa äckliga kryp!
Vem vet vad det var för en spindel liksom? Den kunde ju ha varit giftig. Eftersom det kom från en bananlåda så kan den ju varit importerad hit. Ojoj vad jag tvätta mina händer efteråt, fast jag inte ens tagit tag i spindeln med händerna. Jag mosa den med allt papper typ.
Åh tänk om det finns fler? Eller om den laggt ägg någonstans? Usch jag vill inte tänka så. Nu kommer ju inte jag kunna sova. Jag kikar alltid i lådorna noga innan jag lägger ner saker. Tur att jag fick syn på spindeln. Vem vet vad den hade gjort annars? Åh ni ska bara veta hur mycket jag ryser nu när jag skriver, för jag tänker på den där äckliga saken med många snabba ben. Tumme ner för spindlar!


Jag och Evangeline kikar ut över havet och alla vågor när vi åker stora båten.
(Silja Galaxy)
På väg hem från Finland i April.

På alla fyra

Idag ställde sig Evangeline upp på alla fyra.
Hon har tidigare tagit sig fram på sitt egna lilla vis.
Genom att trycka rumpan upp i vädret och huvudet ner i golvet och sedan trycka ifrån med ena foten.
Nu försöker hon krya iväg på alla fyra.
Vi har inte velat lära henne krypa än, eftersom det är så upp och ner samt en massa kartonger överallt här hemma just nu. Vi vill inte att hon ska göra illa sig. Vi har inte försökt att få henne att ställa sig upp eller klättra på möbler heller. Hon har inte fått vara så mycket på golvet heller och lära sig själv. Hon tycker inte om att ligga på mage. Hon ska mest bara sitta upp och leka eller springa runt i gåstolen.
Men nu har hon ändå börjat lära sig hur man ska stölla sig upp på alla fyra. Duktig flicka!
Jag tycker det har varit så skönt när hon inte har kunnat krypa så snabbt eller lärt sig att gå. För då vet man ju vart man har henne. Folk skryter om sina barn när de kan gå eller krypa tidigt. Visst är det roligt när barnen lär sig och utvecklas, men jag tycker det mest bara är bättre om de lär sig senare. För sen får man fullt upp. De är högt och lågt, här och där. Då blir det riktigt jobbigt, speciellt om man har kartonger och saker överallt som inte gör ett säkert hem precis.
Dock är Evangeline enormt mentalt före. Kan vara att hon mest bara varit med mig och då har jag lärt henne prata och vad olika saker är och vad de heter. Hon kan redan kommunicera. Hon pekar på saker hon vill ha, och ibland säger hon även vad det heter. Hon visar om hon får ont någonstans och vart. Hon härmar ljud och imiterar.
Det är så mycket den lilla flickan kan. Och hon lär sig snabbt må ni tro. Man behöver bara visa en gång så kan hon. Karin lärde henne att "prutta" med munnen och sedan dra pekfingret fram och tillbaka på läpparna. Efter att hon visat så gjorde Evangeline likadant och nu har hon gjort så enda sedan dess. Oftast när hon blir ledsen gör hon så, det är så otroligt gulligt. Wille brukar säga "kokoro" till henne, som betyder hjärta på japanska (ja... han försöker lära henne japanska) då visar hon vart hennes hjärta sitter. Det är så sött.
Om man frågar henne vart olika saker sitter så visar hon.
Jag är så otroligt stolt över min smarta flicka ska ni veta!

Gummistövlar

Idag har det varit ett riktigt tråkigt väder. Det har regnat hela dagen.
Till och börja med så sov både jag och Evangeline till kl.13:00 på eftermiddagen. Det är sant, vi var så trötta!
Hon somna dagen innan runt kl.9 på kvällen. Men hon vakna till runt halv 9 på morgonen och då gjorde jag välling sen sov vi tillsammans i sängen.
När vi gick upp så åt vi frukost och jag gjorde i ordning Evangie och mig, sen gick vi ut i regnet.
Jag blev så sugen på tacos i morse, så då var det bara att gå iväg till affären och handla.
Tråkigt för alla som tog studenten här i stan idag. Med detta väder. Förra året regna det också på studenten.
Hur som helst så tog jag på mig mina nya efterlänhtade gummistövlar som jag fick av Evangeline till mors dag.
Det var första gången det var skönt att gå ute i regnväder. Inga blöta fötter. Riktigt frisk luft var det också. Härligt! Evangeline tycker dock inte om regnskyddet på vagnen. Hon blir så ledsen när jag tar på regnskyddet. Jag undrar om hon är lite rädd för det!?
Men regnskyddet var tvungen att vara på för annars hade hon blivit genomblöt i vagnen.
Mina gummistövlar passa bra och det var lite roligt att gå i vattenpölar utan att få alldeles genomblöta fötter.
När jag kom hem så städade jag lite i köket och sedan lagade jag tacos. Jag bjöd även mina föräldrar.
Mös massor med min bebis och badade henne.
Det blev en bra dag trots ett lite mindre roligt väder. Dock blev jag jätteglad när det regna för då fick ju jag testa mina nya gummistövlar. Jag hade verkligen väntat på att det skulle regna någon dag.



Mina svarta och grå blommiga gummistövlar från skopunkten.

Positivt överraskad

Idag fick jag ett roligt telefonsamtal. Jag blev så glatt överraskad.
Åh vad glad jag blev över nyheten. Ni ska vara veta. Det känns så speciellt på nåt vis.
Dock får jag inte berätta nåt. Det var en viktig order från personen som ringde.
Jag berättar för er så fort jag får.
Men jag är så otroligt förväntansfull nu.




Evangeline vid Djäkneberget.

"Tack"

Den 9 juni 2010 satt jag med mina föräldrar och Evangeline på restaurangen Vivaldi i Västerås. Evangeline satt i sin vagn. Hon tappade korken till flaskan som hon lekte med på golvet, jag tog upp den och gav den till henne. Då sa hon ”Tack”. För första gången. Det var ett klart och tydligt ”tack” hon sa.
Jag blev helt till mig och så glad så hon fick massor med beröm. Min mamma blev också lite till sig när hon hörde vad Evangeline kunde säga och förstå.

Sätta sig upp själv

Idag, 8 juni 2010, satte sig Evangeline upp helt själv, utan hjälp.
Vi låg och mös i sängen på kvällen och hon rullade runt och busade bland kuddarna. Helt plötsligt satte hon sig upp själv. Mamma blev så stolt över sin lilla duktiga flicka. Självklart fick hon beröm för sin insats.










En skön dag ute på balkongen.
Kamerafodralet är roligt.

Slutat amma

När Evangeline blev 10 månader så bestämde jag mig för att sluta amma.
Jag hade massor med mjölk och hon ville verkligen bli ammad.
Men eftersom jag troligtvis börjar skolan igen till hösten, så vill jag avvänja henne redan nu så jag inte får problem sen. Man vill ju inte gå till skolan med spända bröst liksom.
Det gick inte så bra till en början. Evangeline vakna mitt i nätterna då Wille fick gå upp med henne och ge henne gröt och försöka få henne att ta flaska med välling. Hon har aldrig tagit flaska. Det duger inte.
Hon satt i sin stol i köket och skrek efter mamma medan tårarna bara rann. Hon såg in mot sovrummet. Hon kunde dock inte se mig. Stackarn. Ni ska bara veta hur ont det gjorde i mitt hjärta. Men skulle jag gått dit så skulle allt vara förstört. Vi höll på så i några dagar. Jag visade mig inte och Wille fick försöka natta henne med flaska och välling. Så fort hon fick syn på mig så börja hon skrika och skulle till mig.
Jag fick dock amma henne i tre dagar efter att jag bestämt mig för att sluta.
För brösten var så spända och fulla med mjölk. Men jag amma bara henne när jag absolut var tvungen.
Sedan dess har jag inte ammat henne.
Hon har lärt sig att dricka från flaska och hon dricker majsvälling. Hon älskar det.
Det känns så skönt nu. Nu kan till och med jag ge henne välling utan att hon river och sliter i min tröja och ska ha bröstet istället. Men nog hade jag också lite separationsångest. Jag vill ju amma henne, men jag känner att det får räcka nu med tanke på situationen.
Dock har jag jätteont i brösten. De är inte fulla, men själva bröstknölarna där mjölken finns gör jätteont. Jag är jätteöm och om Evangeline eller jag råkar stöta till dem lite så gör det så förfärligt ont. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra!?
Men jag hoppas att det ska gå över snart. För det är riktigt jobbigt att ha ont.


Jag med en nyfödd liten Evangeline.

En vanlig dag

Idag gick jag och Evangeline ut i det ostadiga vädret för att möta min mamma vid Lindgården. Hon var där med jobbet. Mamma blev glatt överraskad när vi satt på en bänk utanför och vänta.
Evangeline peka på blommorna som fanns där planterade. De var lila och gula. Hon gillar träd, buskar, gräs och blommor. Hon blir nog som både mamma och pappa som älskar naturen.

Vi fortsatte mot stan för att handla. Dock började det att regna.
När vi kom hem så kom mamma hem till oss och gjorde ungspannkaka, men hon kokade också egen blåbärssylt. Hon tog också med sig färska jordgubbar. Åh mums vad gott det var.

Evangeline har dock ätit dåligt i två dagar nu. Hon håller på att få fler tänder stackarn. Det är inte så roligt för henne. Hon är väldigt gnällig, ingenting är riktigt bra. Hon skriker när hon är hungrig, men ändå vill hon inte äta.

Imorgon ska jag följa med min far till Västerås, jag tar med min Evangisen också.

Massaker eller är fabriken sprängd?

För någon natt sedan så vaknade jag av att något small jättehögt.
Sedan öppnade jag ögonen och såg ett blått ljus och sedan small det högt igen.
Lät precis som en skottlossning. "Åh nej, det är en massaker här ute" tänkte jag. Jag blev jätterädd.
Wille flög upp ur sängen och sa:"De har sprängt fabriken". Hahahaha! Han var alldeles yrvaken och trodde att fabriken blivit sprängd. Då sa jag: "Nej det är någon som skjuter." För jag hade hört en tjej som skrek.
Sen såg jag ut genom fönstret och då smällde de massor med fyrverkerier. Alltså det måste varit för flera tusenlappar. Det var så enormt många raketer.
Jag låg i sängen och kika ut genom fönstret på alla fyrverkerier. Det var fint.
Men de hade tur att Evangeline inte vakna. För hade de skrämt henne då hade det nämligen blivit liv i luckan.
Det som var roligast var min och Willes lilla knäppa pratstund där. Han trodde fabriken var sprängd och jag trodde det var värsta massakern som var utanför. Ojoj tänk vad konstigt allt kan bli när man är yrvaken.
Men de där dårarna som smällde lär ju väckt hela stan.

Sveriges nationaldag

Igår, den 6 juni, var det Sveriges nationaldag. Vårt fina land hade födelsedag, hehe...
Nationaldagen tillbringade jag på Djäkneberget i Västerås tillsammans med mina föräldrar, syster och hennes son Markus och min fina Evangeline såklart.
Vi tog oss en promenad dit och det var massor med folk. Vi hade tur med vädret i alla fall. Soligt och fint, men mycket varmt. Blev lite solbränd på axlarna.
Det var sång och musik samt en mycket trevlig stämning. Barnen lekte i den stora lekparken och det fanns även ponnyridning. Dock var Evangeline lite för liten för det, men nästa år så får hon nog rida om hon vill.
Team Picasso var där från körslaget och sjöng för oss. Marie berättade att hennes farmor hade dött under natten och sen börja hon gråta. Stackarn. Jag kände verkligen medlidande.
Vi hade hur som helst en enormt trevlig nationaldag.


Moffa och Evangeline.


Evangeline hade så mycket att se på.
Här fastnade hon för en hund.


Min finaste.


Heja Sverige!
Evangeline fick en bra första nationaldagsfirande.


Lilla busfian.


Kören Team Picasso sjunger.


Mina föräldrar och Evangeline.


Markus ville rida på en ponny, så vi stod och lyssna på
när Team Picasso och en opera sångerska sjöng.


Som avslutning kom en fallskärmshoppare nedflygandes med
den svenska flaggan.
Vi såg honom komma högt högt uppifrån och sedan landa han bland
alla oss människor.
Jag tyckte det såg lite läskigt ut.
Tänk att Wille hoppat fallskärm, jag skulle skita ner mig.
Är livrädd för jättehöga höjder.

Vackert

När vi åkte till Fagersta från Västerås i torsdags så var himlen alldeles underbart vacker.
Dock så är det ganska svårt att fånga det på bild. Men jag försökte i alla fall.



Sommarkvällarna är så härliga!

En skön dag på balkongen

I torsdags hade jag och Evangeline en skön dag ute på balkongen i solskenet. Evangeline fick såklart ligga i skuggan.










En helikopter flög förbi.








Puss på dig min flicka.


Evangeline har fått 4 tänder nu.
2 uppe och 2 nere.




Evangeline busa med kamerafodralet.


Sitter och funderar/planerar.

Grillning i Västerås

Igår åkte jag och min lilla familj till Västerås. Vi var bjudna på grillning hemma hos Willes syster Sara. Daniel, hennes sambo, som är kock stod för maten. Det blev jättegott. Och färsk frukt till efterrätt. Annanas och melon.
Vi satt utomhus i det fina vädret. Evangeline sov i vagnen bredvid mig.
Vi sov över hos dem också. Evangeline fick umgås lite med sin kusin. Snart ska hon få en till liten kusin, då Sara är gravid. Det var lite om lördagen.
Ja just ja... Min syster Maria kom förbi på kvällen med Markus. Vi gick ut och gick en sväng, det var riktigt skönt. Vi gick från Gryta mot Rocklunda, sedan gick vi bara. Varken hon eller jag hitta någonstans utan vi bara gick och gick. Vi gick förbi Skallberget och sedan in på någon skogsstig som faktiskt tog oss tillbaka till Gryta. Vilken tur. Tänk att vi kom fram fast vi inte gick i närheten av samma väg tillbaka. Wille ringde efter ett tag och var jätteorolig. Haha! Men allt gick ju bra och det var skönt att få gå en sväng bland med husen i Västerås.





Evangeline med sin kusin Samantha.


De ser nästan lika stora ut här.
Dock är Samantha snart 3 år, men hon är väldigt liten.

Dålig uppdatering

Ursäkta mig alla läsare, för att jag inte uppdaterat så bra den senaste tiden!
Jag har haft så otroligt mycket att göra. Vi har knappt varit här i lägenheten i Fagersta.
Dessutom är man ute nästan hela tiden nu när det är sommar och härligt väder.
Men nu ska jag försöka uppdatera lite mer om allt som hänt.

Ha det så bra allihopa!
Och glöm inte att njuta av sommaren!


Stora brillor

Nu när solen ääääntligen kommit till Sverige, så fick Evangeline låna mammas brillor en liten stund.
Nu kan ju gissa hur länge de satt på? Bara så länge så jag hann ta ett kort i alla fall.


Inne i biltvätten

Den 28:e maj bestämde sig Wille för att tvätta bilden innan vi åkte vidare till Västerås och Rocklunda marknad.
Vi satt kvar i bilden genom hela tvätten. Usch jag tyckte det var läskigt att sitta inne i biltvätten.
Jag blir så nojig. Tänk om nåt händer och man blir mos när de där stora "dammvipporna" snurrar runt bilen?
Jag tog upp Evangeline ur hennes bilbarnstol och höll i henne. Inte för att hon var rädd, utan för att jag var det. Haha!



Inne i biltvätten på Statoil.


En rädd mamma och en nyfiken Evangeline.
Hon var så nyfiken på vad som hände.
Hon tyckte det var så spännande. Hon var inte rädd alls.
Men dock blev det lite högt där inne emellanåt, så jag höll för hennes öron.
Men det brydde hon sig inte om.

Fin i håret

Nu har jag börjat kunna ha en liten liten tofs i Evangelines hår.
Håret växer som bara den och hon har så otroligt fint hår.
Alla tror att jag har klippt henne vid nacken, eftersom håret där är så rakt.
Det går som en rek linje. Men icke sa nicke, jag har inte klippt henne.
Håret växer så där fint och jämt av sig själv.


Evangeline med en fin liten tofs, 10 månader.

Grönsaksburgare

Jag har testat dessa grönsaksburgare från Hälsans Kök och de var jättegoda.
Ett litet tips bara. Om man vill ha något lättlagat som ändå är gott så är dessa perfekt.
Innehåller inget "skit" heller.

Mors dag

I söndags var det min första mors dag. Det skulle ju såklart firas. På morgonen kom Wille in med ett paket på sängen till mig. Jag öppna och blev jätteglad, men sen somna jag om för jag var så trött. När jag vaknade igen, jag fick sova till halv tolv förstå vad skönt, så pussade och kramade jag min flicka. Efter det kika jag på min present jag fått av henne. En supersöt stor ask, låda, med en stor fin nalle ovanpå. En sådan som jag velat ha länge. Den ska jag ha i Evangelines rum och spara minnessaker i.
Dock var det meningen att jag skulle få ett par fina gummistövlar, så jag kan vara ute med henne i regn också, men när Wille kom till skoaffären så blev han osäker på vilka det var jag ville ha samt vilken storlek. Men dagen därpå, måndag, så gick vi och köpte dem till mig. Då fick jag välja de jag ville ha samt testa dem. Så jag fick två mors dags presenter av Evangeline som jag absolut älskar och som jag verkligen, verkligen ville ha. Känns toppen.
Min mamma och pappa var bjudna hem till oss på grillning. Jag ville bjuda min mamma på middag som present.
Vi fick lite mer besök då min bror och hans familj kom, samt min syster och hennes son.
Wille skötte grillen och jag lagade sallad och potatissallad. Allt blev supergott!
Till efterrätt hade jag New York Blueberry Cheescake och en massa annat gott, bland annat rulltårta som jag gjort själv med nutella. Min bror tog med sig en tårta och glass. Så vi hade mycket att äta oss tjocka på.
En mysig dag tillsammans med familjen helt enkelt.


Jag på mors dag i en långklänning.



Min härliga bebis.
Mamma älskar dig.
Jag är så stolt över att få vara just hennes mamma.


Mor & dotter kärlek.



Grillad karré med min sallad och hemmagjorda potatissallad.


Lite fika.


Fika.


Härligt att vara mamma och att få bli firad just på grund av det.


Mamman.


Nog kändes det allt speciellt denna dag.
Tänk för ett år sedan så hade jag en stooor mage och tänkte:
"Nästa år är jag själv mamma och får bli firad."
Nu är man redan här.
Tänk vad tiden går snabbt och det känns lite underligt nu när man tänker efter.
Det har hänt så mycket sedan dess.

RSS 2.0