Praktisk examination

Igår, måndag, var det dags för praktisk examination i grundläggande omvårdnad. Vi blev indelade i små grupper, vi var 3 st i min grupp, och sen fick vi ett case eller fall där vi skulle redovisa för hur man går tillväga. Jag blev väldigt glad när min grupp fick just matning, för på nåt sätt satte det sig jättebra för mig. Så vi redovisade för hur man matar en cancersjuk patient i sängen och som dessutom har dysfagi (sväljningssvårigheter) och då hur huvudets position ska vara. Varje grupp fick, i metodrummen där sjukhussängar + andra redskap finns, redovisa inför alla andra plus våra två lärare i denna kurs som bedömde. Jag måste säga att det gick jättebra för oss. Jag var lite nervös innan, men det flöt på så bra. När vi blev inkallade till lärarna sedan så tyckte de att vi var väldigt duktiga och fick betyget G, vilket är det enda man kunde få bortsett från U (underkänt).
Nu är det bara den där salstentan kvar innan kursen är slut. Det är så otroligt mycket man ska kunna till tentan och så svårt att veta vad man ska plugga på, för det är ju omöjligt att kunna exakt allt som vi gjort under kursens gång. Så de närmsta två veckorna för mig gäller bara plugg, plugg, plugg och mera plugg.

Mumin vid julmarknad

Förra söndagen var vi iväg på julmarknad i Skultuna. Då träffade vi på Mumin vid iitala outlet.

Bilder från akuten 22/11-10

Här kommer lite ledsna bilder från när vi låg inne på akuten med en trött och ledsen Evangeline.





Det var så synd om min lilla flicka.

Hello-Kitty vinterskor

Fredagen den 19 november bestämde jag mig för att gå till Hälla med Evangeline. Det tog ca två timmar. Det var längre än vad jag trodde. Gick först till högskolan, sen Gideonsberg, sen Haga, därefter Malmaberg och sedan Skiljebo och därifrån mot Hälla. När vi kom fram tillslut så köpte jag ett par vinterskor till Evangeline i Hello-Kitty motiv i stl 24. Bättre att ha lite större så hon kan ha raggsocka i dem. De kostade 249 kr.


Skokartongen. Evangeline älskar denna, tycker om att leka med den.
Hon brukar stoppa tillbaka skorna i den för hon vet att de kom därifrån.


Testar sina nya skor.

Evangelines hårda fall blev en enorm rädsla

Nu har jag inte bloggat på ett par dagar, och det beror på att jag haft det ganska jobbigt och har helt enkelt inte hunnit. Nu sa jag berätta lite om händelsen som fått mig att må dåligt.

I söndags var jag ute med min fina dotter och lekte, hon hade sina nya Hello-Kitty skor på sig. Det var första gången hon stod ute i snön. Vi skulle åka till Skultuna julmarknad. Jag satt bredvid Evangeline hela tiden. Efter en stund reste jag på mig för att vi skulle gå till bilen. Då stupade Evangeline rakt ner i backen, och det hördes en ordentlig smäll. Hon ramlade och tog emot sig med huvudet, och sådan otur hon hade för hon stod på gräs men lyckades landa på betongplattorna. Det var helt tyst och jag fick panik. Wille tog snabbt upp henne, och först då började hon gråta. Vi vet inte, men hon kan ha varit avsvimmad en stund. Klockan var nu runt 14:00.
Jag började störtgrina för jag blev så otroligt rädd. Och jag har tagit all skuld på mig och känt mig som världens sämsta mamma. Om jag bara hunnit ta tag i henne. Även om jag är medveten om att man inte kan skydda dem från allt, så känner jag mig ändå värdelös.
Hon verkade må ganska ok efter ett tag och vi åkte till Skultuna julmarknad. Där borta upptäckte jag att hon inte orkade fokusera och hon var svår att få kontakt med, och hon ville knappt äta. Men hon fick i sig lite pepparkaka. När vi kom hem igen så skulle hon få lite gröt. Då började hon spy upp allt. Jag blev orolig, för hon åt knappt någonting. Sen fick hon blåbärssoppa och hon spydde även upp det. Sen tog vi tempern och hon hade 39.3 i feber, plus att hon var ganska vimsig. Då ringde jag till sjuksårdsupplysningen och fick tala med en manlig sjuksköterska. Jag skakade som ett asplös när jag ringde, jag var jätterädd för att det skulle vara nåt allvarligt med flickan. Han skickade oss till akuten, inte till barnakuten då de inte har någon kirurg. Jag hade fullt upp med att hålla Evangeline vaken i bilen, men vi kom dit på fem minuter, fast det kändes som världens längsta fem minutrar.
Inne på akuten fick vi vänta i nästan två timmar innan vi ens fick någon hjälp av en läkare. Dåligt. Är det inte meningen att det ska vara en akut? Dit folk kommer som behöver direkt hjälp!? Wille gick och sa till undersköterskorna att vi väntat så länge och att Evangeline snart somnar. Då fick han till svar att han skulle låta henne somna. Då blev jag sur. Ska man verkligen låta ett barn somna när denne slagit i huvudet hårt? När läkaren tillslut kom in så konstatera han att vi var tvugna att stanna kvar över natten på observation.
Vi gick upp till avd. 64 Nord där vi fick en jätteduktig och snäll sjuksköterska. Evangeline fick två alvedon mot febern. Jag låg bredvid min lilla flicka i sängen, medan Wille hämtade saker hemifrån som vi behövde. Klockan var nu runt 3-4 på natten. Evangeline tog tag i min arm och låg och smekte den med sin lilla hand. Jag tror hon kände av min oro. Tänk att hennes beröring kan göra så otroligt mycket.
Sköterskan/or kom in varje timme och väckte upp Evangeline för att se så hon vaknade ordentligt. Jag vaknade också varje gång de kom in, fast jag sov aldrig riktigt helt och hållet för det kunde jag inte. Wille kunde heller inte sova helt. Klockan sju kom sköterskan in sista gången och sa att läkaren kommer vid åtta, då de var tvugna att titta till henne varje timme. Vid 10 kom en sköterska in och sa att läkaren skrivit ut oss. Det absurda var att han inte ens varit inne hos oss och tittat till Evangeline. Närmare 11 kom han in och titta till henne, då sköterskan fått lov att hämta honom. Han såg bara på henne och sa att allt var ok.
Ibland blir man så otroligt trött på vården, att den inte kan fungera bättre än vad den gör idag. Vi åkte hem och har sedan dess observerat Evangeline noga. Hon skydde upp all gröt när vi kom hem, sen var hon vingligare än vanligt när hon gick. Nu har det gått tre dagar sen händelsen och hon äter fortfarande inte så mycket, men hon har fått behålla det lilla hon får i sig. Vi har försökt hålla henne lugn och stilla, då hjärnskakning misstänktes.

Barnmorskan sa till mig: "Ditt barn kommer aldrig någonsin bli så säkert igen som denne är i din mage". Jag trodde inte på henne då, men nu inser jag hur rätt hon faktiskt hade.

Smink-kurs

Idag bjöd jag med min mor och syster till The Studio för en smink-kurs. En professionell tjej sminka halva ansiktet, efter önskemål, och sedan fick man sminka själv, andra halvan, och försöka efterlikna. Det var svårare än vad man trodde kan jag säga er. Kursen gav mycket måste jag säga. Den var riktigt bra. Jag lärde mig massor. Sotning var det jag ville lära mig mer om, och nu är jag proffs. Haha nej då... men nu vet jag hur jag ska framhäva mina ögon på bästa sätt och vilka "redskap" jag ska använda. Dessutom fick man välja smink motsvarande priset. Jag är riktigt nöjd. Blir ni bjudna dit så tycker jag ni ska ta chansen. För jag fick åtminstone lära mig mycket som jag inte hade en aning om.


Jag och mamma.


Vid The Studio.
Jag tycker mamma blev så fin.


Jag och mamma poserar så fint.
Jag älskar mina raggsockor som mamma stickat.


Mamma - dotter, mamma- dotter.
Mormor, mamma, (barn)barn.


Sminkning.
Proffset sminka vänster sida, jag höger.
Jag lyckades ganska bra ändå.

Lejon - Style by Tyra




Jag har blivit helt förälskad i denna ring från "Style by Tyra".
Den kommer nog snart hamna på mitt finger.
Är så sugen på att köpa den.

Pancake-stekspade

I tisdags var vi iväg och handla till Ica Maxi Hälla. När jag skulle betala hade jag sån otur så det blev avstämning, då jag handla med scanner. Allt stämde, men det är så drygt när man handlat mycket, då kan man lika gärna ställa sig i kassan liksom. När vi packa in varorna i kassar så kom personal och gav oss en pancake-stekspade. Hon frågade ifall vi ville ha en, då de höll på att packa upp sådana. Jag tog det såklart! Dagen efter när jag kom hem från skolan så ställde jag mig och gjorde pannkakor. Var ju tvungen att testa den nya stekspaden.


Pannkaka med nya stekspaden.
Jag tillagade även egen hallonsylt som står på spisen och gottar sig.

Det gick inte som beräknat...

Det blev ingen blodsockerkurs idag. Vi gick ner på stan, fixat barnvakt och allt, men när vi kom dit så var dörren stängt och ingen skylt utanför heller som hänvisa dit vi skulle. Det sluta med att vi gick hem igen. Vi fick i alla fall en skön promenad. Vi ska ta kontakt med våran upline och fråga om det verkligen var rätt adress. Kursen går nästa tisdag igen som tur är. Får se ifall vi kan gå då.
Jag måste säga att det var första gången på evigheter som jag och Wille gick hand i hand helt ensamma. Båda tyckte att det kändes ganska underligt... men samtidigt ganska härligt. Bara han och jag. Men vi saknade vår lilla bebis.

Mycket plugg och laserapparat

Igår hade jag grundläggande omvårdnad hela dagen i skolan. Vi fick lära oss om vårdbädden, hygien, sätta bäcken, ta hand om dödsfall och en del annat. Det är så otroligt mycket vi ska kunna inför examinationen nästa måndag. Man får försöka så gott man kan. Dessutom är det enormt mycket som ska kunnas inför salstentan. Som ni märker så har jag fullt upp med mina studier.
Ann-Kristin har en ny laserapparat som hon tog med sig till skolan. Så på lunchen provade hon med den på olika akupunkturpunkter. I hopp om att min tarm ska bli bra. Det roliga var att på lektionen efter lunchen bubblade magen och tarmen hade ljud för sig hela tiden.
Idag ska jag på blodsockerkurs via Herbalife, ska bli kul.



Herbalife hemsida

Elin & Williams Herbalife sida:

(http://www.naturlig.toppform.nu/)

Länken finns inom parentesen som ni kan klicka på.
Vet ej varför länkarna aldrig vill synas på min blogg.

Där kan ni gå in och läsa samt skapa ett konto och ställa frågor till oss. Bor ni i ett annat land än Sverige går det också bra. Det går även att beställa genom oss om man bor i utlandet, då vi står för skickandet av produkterna och ser till så de hamnar rätt.

Känslosam dag

Denna dag var inte den roligaste skoldagen må jag säga. Den var ganska tuff. Handlade, som jag skrev tidigare, om döden. Det är ju inget man vill tänka på direkt. Filmen vi fick se var sorglig. Den handlade om en kvinna som fick cancer i magen och hamnade på hospice, och sen fick vi se när och hur hon dog. Filmen heter "I livets slutskede". Man hörde hur andra i klassen satt och snyfta, jag själv höll mig för tårar men nog var jag tårögd allt. Seminariet efteråt blev också känsloladdat då tårar fölls. Hela dagen har jag gått med tårar i ögonen. Känns skönt att komma hem. Hem till min lilla dotter som spirar av liv, och till min sambo som kramar om mig och talar om hur mycket jag betyder för honom. Usch nu fick jag tårar i ögonen igen! Nu måste jag bara pusta ut och försöka bearbeta detta och tänka på morgondagen istället. Döden är ett känsligt ämne! Jag är väldigt trött just nu, dagen har varit så påfrestande.

Döden

Idag ska vi ha seminarium i skolan. Det sista seminariet för denna kurs och det handlar om döden. Vi ska få se på en film där en person dör och lektorerna sa att det var en väldigt sorglig film, och att de flesta gråter. Så idag var det den vattenfasta maskaran som åkte på. Har reflekterat över mina egna tankar och upplevelser inför döden, och det var inte det lättaste att skriva ned. När man nyss börjat livet så känns det tufft att behöva tänka på döden. Tyvärr så kommer man få stöta på en del dödsfall inom vården, och det är ju förstås bra att kunna lite om det så man inte är helt vilsen när det väl händer. Nu ska jag äta frukost - ta en shake. Sen ska jag läsa lite i omvårdnadsboken och därefter beger jag mig till skolan för att ha en hel dag om döden.

Matning och tandborstning

Igår kom Natalia hem till mig för vi skulle mata varandra och borsta tänderna på varandra. Det tillhör en uppgift i skolan. Jag hade tillagat grönsakssoppa som vi mata varandra med.
Oj vad det kändes konstigt måste jag säga. Man kände sig så handikappad på nåt sätt, när man är frisk och van att utföra dessa saker själv. Men det var en kul upplevelse. Nu vet jag hur det måste kännas för gamlingarna eller människor som är sjuka och funktionshindrade.


Jag borstar tänderna på Natalia.

Sittning med VIPS på kåren

I fredags var det då sittning med VIPS. Det var god middag och trevligt sällskap plus en del Lambo. Jag höll mig till vatten. Det visades film från n0llningstiden och det var kul att se. Efter middagen blev det disco. Beteendevetarna var också där för de hade sittning samtidigt som oss, fast i en annan lokal. Dock var det någon som snodde min ring. Fult gjort av den gom gjorde det! Jag tvätta händerna och la ifrån mig den, sen när jag skulle ta den var den borta. Letade överallt inne i toan. Gick runt och fråga de tjejer som var inne på toan samtidigt som mig, men de sa att de inte sett nån ring, trots att en av dem faktiskt frågade vems ring som låg på handfatet. Det var ju min, men jag kopplade inte det just då eftersom jag och Natalia fixade med annat.
Men vad gör det? Det är ju bara en ring och inte ett barn man tappat bort. Får se det från den positiva sidan. Vi dansade och skratta enda till 1-2 på natten. Man måste få ha kul bland allt pluggande!


Natalia i sina operations kläder från kirurgen.


Hälsovetare, hälsocoach.
Hade min lilla doktorsväska med, där i fanns även Herbalife lappar.
Hade också gjort fina visitkort som jag dela ut.


Middagen på kåren bestod av potatisgratäng med bea och
fläskfilé. MUMS!


Till efterrätt blev det en klassisk kladdkaka med grädde.
Jag fick en rejäl bit, orkade inte allt kan jag ju säga.

Jakten på utklädnaden

I torsdags drog jag och Natalia ut en sväng med bilen för att kika på lite saker till sittningen som skulle vara på fredagen, då alla skulle vara utklädda till nåt inom vården. Jag hade ingen aning om vad jag skulle vara. Vi åkte till Hälla men hittade inget på ToysRus så vi åkte mot centrum. MEN...! Natalia tyckte att vi skulle dra till sjukhuset och fråga efter kläder som vi kunde låna. Jag tyckte det var jättepinsamt så hon fick sköta snacket. Vi hamnade tillslut uppe på kirurgen. Vi blev hänvisade att ringa nästa dag och fråga om engångsoperationskläder.
Efter det fortsatte vi till stan och gick in på Zetterlunds. Jag köpte en doktorsväska och en IgglePiggle till Evangeline. Hon älskar IgglePiggle från drömmarnas trädgård. Det är ett program som vi faktiskt brukar låta henne se på.

Efter detta gick vi runt en sväng och sen blev jag vrålhungrig så vi stannade till på Café Gränden och åt. Jag åt välrdens godaste lasagne. Antingen så var det för att jag var så hungrig, eller så var det helt enkelt superdupergod! Vi snackade lite och hade det mysigt och skratta. Sen skjutsa Natalia hem mig igen.

Dock fick jag inga operationskläder dagen efter, då Natalia hörde av sig runt 11 snåret, och vi skulle hämta kläderna halv 12. Jag hann helt enkelt inte. Men då fick jag ta till plan B. Jag blev en hälsovetare, hälsocoach som jag  i och för sig är i vanliga fall också via Herbalife. Men det gick lika bra det!


Evangeline blev så otroligt glad när hon fick IgglePiggle.
Inte var han billig heller fast han är så liten.
Men jag kunde bara inte låta bli, man får faktiskt skämma bort sina
barn ibland.


IgglePiggle


Evangeline går runt här hemma med sin IgglePiggle


Doktorsväskan.
Jag tänkte att jag gjorde två flugor på smällen med denna.
Då jag kan använda den till utklädnaden,
samt att jag sedan kan ge den till Evangeline.

Koja

En dag byggde jag en liten koja till Evangeline.
När jag var liten byggde min pappa jämt kojor till mig av liknande slag.

Fisksoppa

Min smarriga fisksoppa!

Steg, gå & springa





Evangeline 13 månader: tog sitt första steg.

Evangeline 14 månader: började gå längre sträckor inomhus.

Evangeline 15 månader: Går stabilt och nästintill springer fram, det går så fort.


När hon väl började så har det gått så otroligt fort. Nu är hon jättestabil och som jag sa, nästintill springer fram. Ibland hänger hon inte riktigt med för det går så fort när hon får bråttom efter något.

Massor med snö

I tisdags kom första snöstormen när jag skulle hem från skolan. Min cykel såg ut som en snöboll och jag var genomblöt och såg ut som en snögubbe!



Snö, snö, snö massor med snö!
Nu är det vinter på riktigt!

En favorit yoghurt för Evangeline

En ny favorit i vårt kylskåp.


Yoghurt till Evangeline.

Ett favorit halsband


Ett av mina favoriter. Halsband av trä och ett musselskal.

Snö = barnasinne

Oj oj vad mycket snö det har kommit nu! Det var ganska tufft att komma fram med vagnen. Bra träning! Wille fick köra vagnen mestadels när vi var ute idag. Jag personligen älskar snö. Mitt barnasinne blev jättestort. Jag sprang där de inte plogat så att snön nästan var upp till knäna, och jag sparka snö och ja... jag var barnslig! Men det är ju det som är så härligt med vintern! Vi ska snart köpa en pulka till Evangeline och ett par vinterskor så hon kan vara med och leka ute i snön med mig. Nu väntar jag på att julen ska komma! Tycker det blir så mysig stämning då med allt julpynt.



Ny mössa

Min sötnos i sin nya mössa som hennes moster köpte till henne.


Hon är så gullig i denna mössa!

Kökshyllor

Nu har Wille äntligen satt upp mina kökshyllor som jag köpte på IKEA.
Jag blev riktigt nöjd!


Lite prydnad + några kokböcker.

Plugga till 20:00 på MDH

Idag har dagen varit lång. Jag satt i skolan och pluggade enda till kl.20:00. När jag kom hem så hade Wille tagit ut fisken ur frysen tidigare under dagen, då han trodde att jag skulle komma hem tidigare. Så det var bara att sätta igång och fixa till nån fiskrätt. Jag lyckades få ihop en fisksoppa, som faktiskt blev otroligt smarrig. Evangeline är sjuk så hon hade inte ätit nåt på hela dagen, bara druckit välling. Men fisksoppan åt hon en hel skål av.
Nu ska jag försöka läsa lite i genus boken. Har plugg hela dagen imorgon också. Det är mycket nu innan tentan. Frågan är hur i hela friden ska man kunna allt?

Snart är det helg och det blir skönt, dock kommer min helg mestadels bestå av plugg. Har en del böcker som ska läsas ut.

Känslosamt seminarium

Nyss hemkommen från skolan. Har haft seminarium från 13:15 till 16:00. Det gick bra och det var många spännande reflektioner. Det blev ett känslosamt seminarium som handlade om människor som lever med allvarliga sjukdomar och sedan dör.
Jag berättade om filmen "Fjärilen i glaskupan" som handlar om en man som får en massiv stroke och blir förlamad i hela kroppen förutom i sitt vänstra ögonlock. Han kan alltså bara kommunicera genom blinkningar med vänsta ögonlocket via ett specialutformat alfabet som logopeden, talpedagogen, rabblar för honom. Den filmen är så otroligt berörande och jag tycker verkligen ni ska se den.
Vi skulle sätta in tre olika teoretikers teorier i respektive bok/film som man valt. Jag blev förvånad över att dessa teorier visade sig så tydligt i situationen.

Jean-Dominique heter mannen som drabbades av locked-in-syndrom, fångad i sin egen kropp, och han dog vid 43 års åldern, efter att han lyckats skriva klart sin självbiografi. Han kunde inte skriva den själv, men med hjälp av det specialutformade alfabetet kunde han blinka vid varje rätt bokstav, som logopeden rabblade upp, som tillslut bildade ord. Filmen är på franska men det finns engelsk text. Han kan inte ens svälja själv, han kan inte göra någonting kroppsligt, inte ens andas. Men han har det mentala, han är förstår allt och är fullt medveten om sin omvärld. Han har också det andliga, dvs tron och hoppet på att fortsätta leva. Han kan tänka och prata inom sitt mentala, men han kan inte öppna munnen och få fram ord. Han ser heller inte ut som en människa. Stroken gjorde så att hela hans ansikte är förvridet och hänger. Filmen är hemsk, men ändå så bra. Det finns så mycket vi tar förgivet!

Att plugga till ssk

Fick en kommentar här på bloggen då en person undrar hur det är att plugga till sjuksköterska. Ifall det är svårt och vad som skiljer sig från gymnasiet.

Jag måste börja med att säga att högskolan är verkligen speciell, det är inte alls som att plugga på gymnasiet. Högskolan känns så seriös samtidigt som det är så otroligt roligt att lära sig, man har en helt annan inställning, i alla fall så har jag det. Sjuksköterskeprogrammet, utifrån MDH, är suveränt! Jag trivs jättebra. Man får lära sig så otroligt mycket, och väldigt intressanta saker. Skolan är uppbyggd på ett helt annat sätt gentemot gymnasiet och man läser bara en kurs åt gången, om man inte väljer till fler kurser paralellt.
Vilket jag tycker är skönt, för då fokuserar man bara på att lära sig en kurs åt gången vilket leder till att man lär sig mer, enligt mitt tycke. Att vara akademiker är speciellt och det är roligt att få vara med om det.
Alla borde bli sjuksköterskor, hehe... eller nej... då skulle jag inte få jobb ;)
Nej men... seriöst, det jag menar är att det är en så otroligt inspirerande utbildning. Ändå är jag bara inne på min första termin, men jag tycker verkligen att utbildningen ger så mycket och jag har utvecklats jättemycket.
Tyvärr så är det ju inte så lätt alla gånger. Det är mycket plugg, och det är mycket som ska läras på kort tid. Så det gäller att man planerar sin studietid väl. Det är ju trots allt 40 timmars plugg i veckan, men man är inte alla dagar i skolan. Föreläsningar är frivilliga men de flesta seminarium är obligatoriska. Vi arbetar mycket i grupp så då kommer man överrens med gruppen när man ska träffas och plugga.
Litteraturen är heller inte alltid så lätt att förstå. Det är ju akademiskt och väldigt många ord man kanske aldrig stött på, men man lär sig snabbt och så småningom kommer man in i det akademiska språket. En del av litteraturen är på engelska, och fackengelska är heller inte det roligaste.
Man får utföra tentor eller grupparbeten, i början är det ganska svårt innan man lär sig skriva akademiskt och använda alla referenser rätt, men det lär man sig med tiden. Det beror på hur man är som person och hur pass lätt man har att anpassa och lära sig. För mig har det gått väldigt bra hittills i alla fall. Men som sagt det skiftar från person till person. Att börja på högskolan var nog ett av de klokaste och bästa stegen jag gjort i livet. Och att jag började studera till sjuksköterska är något som jag aldrig någonsin trodde jag skulle göra, men jag ångrar inte en sekund att jag tog det steget! Det är roligt och lärorikt, och att arbeta som sjuksköterska är enormt varierande och det finns så många olika vägar inom yrket och vidareutbildningar som man kan ta för sig. Att hjälpa människor som är i behov av detta, måste ju vara det bästa man kan göra som medmänniska.

RSS 2.0