Osäkerhet och oro

Idag var jag iväg med Evangeline till läkarn igen efter mycket om och men. Vi var dit i onsdags och läkaren sa att hon var röd i örat och skrev ut kåvepenin mot media otit. Vi gick dit för hennes hosta och kom därifrån med antibiotika för otit. Men när jag frågade läkaren om det var otit hon hade då sa han: "Njaa... kanske hon är lite röd i örat." Jag ställde samma fråga flera gånger, men han kunde inte ge mig ett direkt svar. Jag vill ju inte ge henne antibiotika i onödan, det skadar ju mer än gör nytta. När vi tog ut antibiotikan så sa farmaceuten att det var för lite dos för hennes vikt. Då blev jag ännu mer osäker. Sen ringde vi till barnakuten men de kunde minsann inte hjälpa oss. Sen ringde jag till sjukvårdsrådgivningen och de ville heller inte hjälpa oss. Vi var ju jätteoroliga. Igår ringde jag till familjeläkaren igen och efter en diskussion med sjuksköterskan så fick vi komma på en till kontroll till en annan läkare, då Evangeline gråtit hela dagar och kliat sig i öronen. 
Läkaren undersökte Evangeline och hon skratta och tyckte det var jätteroligt när han titta in i öronen, halsen och lyssna på bröstet. Sedan sa han att antibiotikan har verkligen hjälpt, trumhinnan är fortfarande lite spänd men det är på bättringsvägen. Då sa jag att vi har inte ens använt antibiotikan eftersom vi var så osäkra, och det visa sig nu att hon inte ens behöver någon.
Jag anser att kroppen läker det mesta själv. Det kanske tar en dag längre utan antibiotika. Jag är väldigt kritisk och med tanke på alla osäkra besked så blev jag så fruktansvärt orolig. Allt detta har hållt på att slita sönder mig. Först den osäkra läkaren som inte kunde ge mig ett direkt besked trots att jag ställde den tydliga frågan flera gånger, sen farmaceuten som sa att det var för liten dosering och då ger det ju bara skada ska man behandla ska det vara korrekt dos, och sen ville ingen hjälpa eller ta emot oss trots våran oro. Längtan efter att vara färdigutbildad sjuksköterska blir bara större med tanke på detta, då jag själv besitter kunskapen.



Min älskade lilla flicka.



Kommentarer
Anonym

men vad ville du egentligen få ut av läkarbesöket då? om du inte ville ha någon medicin? låt henne läka själv då. Du kalagar alltid på sjukrådgivning och liknande. kanske är för att du är sååååå otroligt nojjig och överbeskyddaad hela tiden och de inte tycker att det som du upplecver som giganstiskt är någonting alls??

2011-02-23 @ 14:20:34
Elin svarar till anonym

Vi gick dit för hennes hosta och för att se så det inte utvecklats till pneumoni då hennes hosta var väldigt svår och mycket slemig. Grejen var ju den att läkaren var så osäker, är man läkare så ska man väl kunna uttala vad felet är och inte bara skriva ut antibiotika hur som helst med tanke på den allvarliga antibiotika resistensen som härjar världen över. Jag vet inte om du har barn, men du ska veta att som mor är man alltid orolig över sitt barn.

2011-02-23 @ 22:09:22
URL: http://elinalice.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0