Dålig

Hej! Har precis haft lunch på praktiken och vilar lite. har varit konstig idag och jätteyr. Har ju långt blodtryck. Kände hur det spände i huvudet, det började pipa i öronen och det snurra. Fick sätta mig och då började jag svettas så jag trodde jag skulle koka över. kändes som jag skulle svimma. Strax efter började jag frysa. Tog blodtryck på mig själv och det visade sig vara 104/64 och puls på 108. Känner mig fortfarande inte helt bra och jag åker nog hem tidigare...

Barnmorskebesök nummer 2

Idag var vi till barnmorskan för andra gången. Hon frågade hur allting är och om vi hade några frågor. Vi blev även tillfrågade om vi ville lyssna på bebisens hjärtljud, först ville vi inte eftersom det kan påverka fostret så tidigt i graviditeten. Innan vecka 17 skulle man absolut inte lyssna på några hjärtljud då det kan påverka fostret påtalade barnmorskan. Men det skulle inte vara någon fara för min del eftersom jag är i vecka 19+0. Jag bestämde mig för att lyssna på hjärtljuden, jag var så nyfiken och det är så härligt att varje gång inse att det är en liten människa som växer i magen. 145 slag per minut var bebisens hjärljud, precis samma som sin storasysters när hon låg i magen. Det var så underbart att få höra de snabba hjärtslagen. Det bästa tyckte barnmorskan var att jag känner så mycket fosterrörelser, vilket var den allra bästa garantin för att bebisen mår bra. Härligt att höra. Jag berättade att det är en stark bebis då det är rejäla sparkar jag brukar känna. Mamma och Wille har också känt, man kan till och med se hur magen skuttar. Utöver det diskuterade vi lite kring mat, vad man kan och inte kan äta. Jag är ju sån nojpotta. Nojig för allt och vågar inte äta vad som helst. Fick reda på att man till och med kan äta sushi så länge det är färskt och inte vakumförpackat, detsamma gäller rostbiff och rökt skinka. Men jag vågar ändå inte ta risken och äta sushi, jag skippar det. Har dock varit väldigt sugen på det, men man brukar kunna bli sugen på sånt man ska låta bli. Barnmorskan tyckte dock att man ska äta det man tycker om och är sugen på.
Nästa barnmorskebesök blir om fem veckor och då ska prover tas och vi ska få lyssna på bebisens hjärtljud för andra gången.
Jag har känt mig väldigt yr. Igår när jag satt vid köksbordet och spelade kort med Wille så började allt snurra. Jag fick släppa korten och sa till honom att ge mig mineralvatten fort. Sedan släppte yrsligheten något. Idag visade det sig att mitt blodtryck var 97/66 vilket är lågt. Inte så konstigt att jag varit så yr. Det jobbigaste med yrsligheten är att jag känner av den när jag är på praktiken också. Brukar bli tung i huvudet och yr, men bättre att ha lågt än för högt blodtryck när man är gravid får försöka vara positiv. Har även sammandragningar och en känsla av att det trycker på, men det känns mest obehagligt och gör inte ont. Barnmorskan sa att det var ofarligt. Brukar kunna bli så om jag varit igång mycket under dagen, ibland kan det bara vara bebisen som bökar runt därinne i magen och ändrar ställning.
 
Nu ska jag fortsätta skriva hemtenta. Ha en fin kväll allesammans!
  

Examensklänning

Har kikat runt lite på nätet för att hitta tänkbara klänningar till min examen som är om bara ÅTTA VECKOR!!!
Helt galet känns det. Vad fort tre år gick. Sen är jag färdig med min sjuksköterskeutbildning. Jag får min brosch i kyrkan på examenshögtiden och får ansöka om legitimation.
 
Jag har bland annat hittat en klänning från asos och deras maternity-kollektion. Här är en av favoriterna:
 
 
 
 
 
 
Den har bra material, fin färg som passar till sommaren och den har fint tyg. Dessutom är den varken för lång eller för kort. Det bästa av allt är att den passar alla stadier av graviditeten och är därav anpassningsbar. Jag ska fundera på saken tills slutet av denna månad.

Ultraljudsundersökningen

Hej på er!
 
Som ni redan vet så är jag gravid och ni kommer kunna följa ännu en graviditet här på bloggen!
Den 2 april kl.08:30 var det dags för vårt första diagnostiska ultraljud.
Vilken underbar känsla att få uppleva detta en gång till. Det var så mycket känslor att få se vår lilla älskling i magen. Bebisen bökade på där inne, både sparkade och vifta med armar samt ändrade kroppsställning.
När hon som utförde ultraljudet sedan ville se fosterrörelser för att se mönstret på rörelserna så ville bebisen inte alls röra sig. När bebisen skulle vara still rörde den sig och när bebisen skulle röra sig ville han/hon sova.
Barnmorskan skakade på magen kraftigt men då tog bebisen handen till munnen och ville suga på den för då skulle bebisen minsann sova och inget annat. Då utbrast barnmorskan: "Jag tror ni kommer få en envis unge!"
Hon trodde även att envisheten kom från pappans sida. Det tyckte vi var roligt.
Allt var helt perfket och bebisen mådde bra. Dock måste vi tillbaka i vecka 32 på ett till ultraljud eftersom hon upptäckte något för mycket vätska kring njurarna, det låg precis på gränsen. Har bebisen över 4 i vätska så ska man utföra ett till ultraljud och vår bebis hade 4 respektive 5 i vätskemängd kring båda njurarna. Det var ingen fara sa hon, utan det enda som kan hända är att bebisen har lättare att få urinvägsinfektion efter förlossningen. Detta var tydligen ett mycket vanligt fynd som man själv inte kan göra något åt eller kan ha åstadkommit.
Om vätskan fortfarande ligger där i vecka 32 måste de skriva detta i journalen så läkare vet om att bebisen kan drabbas lättare av UVI. Har vätskan gått ned så skriver de ingenting och då är det inget att bry sig om.
Vår bebis låg som sagt precis på gränsen och det var en fråga om ifall de skulle göra ett till UL eller ej, men de valde ändå att göra det. Det gör inget för oss, då får vi ju se vårt mirakel en gång till innan födseln.
Men fy vad rädd jag blev må jag säga. Det var en barnmorskestudent med och hon frågade vad hon som utförde ultraljudet mätte för något. Då utbrast hon: "Det här är den där vätskan du och jag pratade om tidigare!" Sedan vände hon sig till oss och förklarade att hon hittat lite för mycket vätska kring njurarna. Där i det ögonblicket stannade nog mitt hjärta för en sekund. Tankarna snurrade "tänk om det är njursvikt???" osv. Men hon hann snabbt förklara att det absolut inte är någon fara. Då blev jag lugn igen. När man vet så mycket om sjukdomar och vad som händer i kroppen samt hur otroligt viktiga njurarna och dess funktion är, då blir man nojig. 
Hon blev även förvånad över att jag redan känner sparkar, då vågade jag inte säga att jag känt rörelser sedan vecka 13-14. Jag förklarade även att bebisen blir riktigt arg om jag sitter ned, oftast lite framåtböjd, och byxkanten är lite spänd, då börjar bebisen sparka för fullt just där vid byxkanten tills jag ändrar ställning.
Wille var snabb med att säga att vi inte ville veta vad det var för kön, och det tyckte hon var ett klokt beslut. Därav trodde jag först att hon mätte något i könsorganet när hon mätte vätskan och inte sa nåt till varken oss eller barnmorskestudenten.
Jag var så lycklig och kände mig så stolt som ska få bli mamma till denna lilla sötnos i magen. Riktiga konster kunde han/hon visa upp också. Vi fick riktigt fina bilder. Det kändes på något sätt dock väldigt overkligt; att det är vår bebis som är där i magen. Det var helt obeskrivligt. Tror jag förstod det mer med Evangeline än denna gång, lite märkligt kan man tycka. Men det är nog för att hittills har bara Evangeline funnits i våra liv, all uppmärksamhet har givits till henne, och helt plötsligt ska det komma en till lika underbar människa. Det är svårt att förstå. Efter ultraljudet släppte nervositeten och alla känslor välde över mig. Jag började gråta och glädjetårarna bara rann ned för kinderna.
 
Alla våra ultraljudsbilder. Den i mitten är min favorit. Bebisen såg mot oss och sträckte ut armen och böjde på fingrarna. Vi skojade om att bebisen sa: "Titta mamma och pappa vad jag kan göra!"
 
 
En lycklig mamma med en bild på bebisen i magen precis så som han/hon ligger där inne.
Med Evangeline blev vi förflyttade en vecka bakåt och vi blev även en vecka tillbakaflyttade denna gång.
Förlossningen är beräknad till den 9 september 2013. Vid UL var jag i vecka 17+0.
 
 
Så liten men så älskad. Så härligt att få ha ett liv i magen som växer dag för dag. När detta lilla barn sparkar och rör sig blir jag så lycklig och varje dag blir fantastisk.Tänk att en så liten människa kan göra mig så glad. Tänk att jag ska få bli mamma till ännu ett älskat mirakel och att Evangeline ska få uppleva att bli storasyster, något som jag aldrig fått uppleva själv.
 
 
 

Nervös inför UL

 
Idag är jag nervös. Har spytt nu på morgonen innan frukost, men det berodde nog mest på illamående.
På nyårsafton tog jag ett positivt graviditetstest och är nu i vecka 18+2. Får se om vi blir flyttade efter ultraljudet. Vi blev tillbaka flyttade en vecka med Evangeline. Idag sa vi alltså få se vårt andra mirakel och jag är nervös men också förväntansfull. Ska bli så spännande att få se bebisen för första gången som bökar runt, sparkar och hickar där inne i magen.
 
RSS 2.0