Konversation vid matbordet

Idag när jag och Evangeline satt vid matbordet och åt:
 
Evangeline: Mamma den här maten smakar Åberg!
Jag: Jaha... smakar det gott?
Evangeline: Ja det är jättegott!
 
 
Det måste ha varit ett bra betyg. Idag tillagade jag torsk i tomatsås med dill samt potatis och ärtor. Hon åt massor, en djup barntallrik full med mat.  
 

Lördagens olycka

Jag tänkte berätta om lördagens äventyr. Det var kväll och det var skönt väder ute. Vi tänkte åka ut med bilden på en kvällstur. Evangeline hade två godisar i handen och snurrade, tappa balansen och halkade till. Hon föll hejdlöst ned mot golvet och vi hörde en rejäl smäll. Det värsta var att allt gick så snabbt och vi både stod i närheten men hann inte få tag i henne. Hon föll pladask och låg kvar helt still en stund, då tänkte jag " det gick nog bra eftersom hon inte gråter". Men vi båda var snabba med att plocka upp henne och då började hon störtgrina. Tårarna bara forsa och hon gallskrek. Wille sprang in med henne på toaletten, hon fick stå på toastolen medan han hämtade is att kyla ned med. Men vad vi än gjorde så var det inte bra. Vi fick inte röra henne och hon hade ont. Ingen tröst hjälpte. Hon fick en stor bula i pannan och hade alltså slagit i stolskanten och inte tagit emot sig med händerna då hon höll godis i dem, hon tog emot sig med huvudet istället. Bulan uppkom bara efter någon sekund. Den var blå och röd samt såg lite blodig ut. Den såg väldigt otäck ut. Eftersom det var en rejäl smäll bestämde vi oss för att åka direkt in till akuten utan att först ringa 1177. När jag frågade Evangeline vad som hänt så berättade hon att det var som att hon sov, det var svart och sedan vaknade hon och det gjorde ont och hon börja skrika. Därav visste vi inte ifall hon var avsvimmad några sekunder när hon bara låg still på golvet efter fallet.
Vi kom in till akuten och jag berättade vad som hänt. Vi fick prata med en sjuksköterska ganska snart som gjorde en prioritering. Barn med "skallskada" är alltid allvarligt då det kan gå snabbt i försämring. Vi behövde inte vänta så länge i väntrummet innan vi blev uppkallade. Jag hörde va mig till mina föräldrar dessförinnan och de kom till akuten med dricka till Evangeline då hon var så otroligt törstig. Det var hon redan hemma och fick bara lite vatten av mig då jag inte visste om hon var lite chockerad efter fallet. De hann vara med en liten stund i alla fall innan vi blev uppropade. Vi fick träffa läkare som gjorde neurologisk bedömning och beslöt att vi får stanna kvar på observation under natten, men att vi troligtvis får åka hem nästa dag. Evangeline var så duktig och förklarade vad som hänt och följde läkarens instruktioner. Därefter gick jag ut till väntrummet och berättade för mina föräldrar att vi blir kvar över natten. De åkte sedan hem och jag gick tillbaka till rummet där Evangeline och Wille väntade. En sjuksköterska kom in och satte id-band och emblasalva på handen och armvecket då hon skulle få pvk och dropp under natten eftersom hon skulle fasta. Evangeline var så duktig även då. Transporten kom och visade vägen för oss till avdelning 64 där vi skulle övernatta. En barnsjuksköterska mötte oss och vi fick förklara händelseförloppet igen och hon visade oss runt på avdelningen och sedan vägen till vårt rum. Det var ett observationsrum och vi fick dela det med en annan famil (en pappa och hans dotter). De låg redan och sov för klockan var nu närmare halv 12 på natten. Vi satte ihop två sängar som vi fick trängas i under natten. Dock fick inte jag tillgång till någon mat trots att vi sa att jag är gravid och behöver småäta pga illamående. Barnsjuksköterskan sa att jag får äta på morgonen vid frukost. Wille fick åka hem en sväng och hämta lite småplock till mig. Barnsjuksköterskan kom in igen och förklarade att de inte ska sätta dropp och tog bort plåstren samt emblasalvan (bedövningssalva). Hon fick inte äta under natten men det var ok att dricka.
Det var svårt att sova och var tredje timme kom barnsjuksköterskan in och väckte Evangeline. Första gången vid 3-tiden var hon svårväckt. Hon ville inte vakna och hon kikade bara med ett öga, men för att uppfylla kriterierna var hon tvungen att öppna båda ögonen och säga om hon hade ont någonstans samt vart hon var. Andra gången vid 5-tiden gick mycket bättre. Då vakna hon lättare och hon hade inte ont och sa att hon var på sjukhuset. Som tur var hade jag tagit med hennes käraste grodis. Det var det första jag tänkte på innan vi åkte till akuten. Jag tog med mig den blåa muminväskan som var packade med banan, blöjor och våtservetter och så stoppa jag ned grodis. Evangeline blev överlycklig när hon fick sova med sin grodis på sjukhuset.
Det var inte lätt att dela rum med två andra. Jag fick en hostattack under natten, det kittlade i halsen och jag bara hostade. De andra som lågg tätt inpå börja svänga i sängarna och jag tänkte "snart blir vi tillsagda och utslängda". Men de sa ingenting till oss. Evangeline ville inte sova först när vi kom in på rummet heller utan hon ville prata med mig högt, då fick jag säga till henne att viska. Men vi var så pigga just då för vi var uppjagade av händelsen. När Evangeline somnat så försökte även jag sova. Men då kom hostattacken, Wille börja snarka, Evangeline skulle väckas för observation, bebisen sparkade och böka i magen , läkaren kom in och skulle observera de andra som låg i rummet, jag låg och väntade på att barnsjuksköterskan skulle komma var tredje timme osv.
Vid 8-tiden gick vi upp och åt frukost. Jag hade så fruktansvärt ont i halsen efter hostattacken. Evangeline var sugen på att gå upp och leka. Vi gick för att äta frukost och jag åt en macka med marmelad och drack varm choklad. Mycket skönt för halsen. Evangeline däremot ville inte äta nåt förutom en liten kant på smötgåsen och en gurkskiva. Inte ville hon dricka heller. Hon ville bara iväg till lekrummet. Läkaren kom till oss med en sjuksköterska och läkaren fick skaka hand med grodis istället för Evangeline. Hon frågade om allt varit bra under natten och eftersom det varit det så fick vi åka hem och id-bandet blev bortklippt.
Det kändes så skönt att få åka hem. Vi trodde att vi skulle få vänta hela dagen på läkaren.
 
Vi som bara skulle ta en bildur, men fick ta en sväng till sjukhuset istället. Eftersom jag vet hur fort försämringar kan ske när det gäller barn och "skallskada" så var det ett klokt beslut att åka in på en gång. Man vågar inte ta risken och vänta hemma tills det blir försent. Dessutom hade vi inte kunnat sova hemma heller, för då hade vi ändå observerat henne hela natten.
   

Grodis

 
Här var min käraste dotter sex månader gammal. Hon sov så sött i sin spjälsäng med sin grodis.
Grodis är det bästa hon har. Hon bråkar med den, hon kramas med den och hon totalt älskar den.
Enda sedan hon var liten har grodis varit favoriten och är det än idag. När hon är ledsen måste hon ha sin grodis och när hon ska sova. Grodis är med och tittar på film och äter mat. Grodis är med överallt.
En gång hamnade grodis i tvättmaskinen efter en magsjuka och ena ögat fick lite färg bortskrapat,
jag är så otrolig om det inträffar en dag då grodis måste begravas. Tänk så mycket en gosedjursgroda kan göra för en liten flicka. Grodan köpte vi redan när hon låg i magen och den låg i spjälsängen och väntade på Evangelines ankomst. Den första hon frågar efter när hon kommer hem från dagis är sin grodis.
Tack för att du gör min flicka så glad, tröstar henne, ger henne trygghet med sin gosighet och finns alltid där för henne lilla grodis. Du är världens bästa groda! När du gått och gömt dig så blir Evangeline helt förtvivlad, så snälla försvinn aldrig.

Evangeline förklarar bajsets livscykel

Igår förklarade min dotter för mig hur bajs fungerar:
 
Bajset kommer från en skitunge och därifrån åker det upp till solen där det blir mjukt och brunt och sedan åker det ned till toaletten.
 
Ja... så kan man ju också se på det hela. Förutom mina anatomiska och fysiologiska kunskaper om hur bajs blir brunt så är det ju ganska klokt att det blir brunt av solbränna, och solen är ju varm så det är inte omöjligt att saker blir mjukt vid exponering av sol. Tja... det är en väldigt logiskt tänkande flicka jag har. Haha, tänk vad roliga, enkla, logiska och fantasifulla förklaringar barn kan ha. Just att bajset kommer från en "skitunge" också. Klockrent!

Tjutande larm på Ica

Alltså fyyyy vad pinsamt! Vet ni vad som hände mig nyss? Jo det ska jag tala om för er.
När jag var på väg hem från dagis stannade vi till vid Ica för att köpa lite ingredienser som fattades här hemma. När vi ska in i affären, jag och Evangeline, börjar larmet tjuta. Butikschefen ber mig komma ut igen och jag stoppar typ alla som var på väg in. Han tar vagnen och Evangeline ifrån mig och provar gå in igen. Det tjuter!
Han frågar om jag har nåt i vagnen eller nya plagg etc. Då svarar jag: nej inte vad jag vet...
Vi går in och handlar. När jag och Evangeline går ut genom kassorna så tjuter inte larmet. Jag säger det till butikschefen och han tar fram handdetektorn för att genomsöka hela Evangeline och vagnen, men hittar ingenting. Evangeline blev mycket fundersam över det gubben gjorde med den där apparaten.
Detta utför han mitt bland alla folk. Han påstod att det ändå kanske finns någonting i kläder osv som aktiverats så larmet gick igång. Men jag tror att det var fel på deras larm för det tjöt inte när jag gick ut, det tjöt enbart vid ingångslarmet. Det konstiga var att det bara tjöt när jag och Evangeline skulle gå in och inte för någon annan. TYPISKT! Det tjutande larmet förblir ett mysterium!

Evangelines första tandläkarbesök

 
Idag 6/11-12 var det dags för Evangelines allra första tandläkarbesök. Vi talade med henne igår hur det skulle vara och vad hon skulle få göra och vad tandläkaren kommer utföra. Vi läste också en bok för henne som hon fått hem från Folktandvården som handlar om när två barn går till tandläkaren och vad de får gå igenom.
Evangeline verkade lugn och tyckte det skulle bli spännande.
Hon var lite blyg hos tandhygienisten, men det gick toppenbra. Hon ville dock inte att tandhygienisten skulle blåsa på tänderna, då blev hon rädd så då fick hon slippa det.
Wille fick sitta i tandläkarstolen och Evangeline i knät, sen fick båda luta sig bakåt. Gick superbra.
Tandhygienisten såg på alla tänder med spegel och skrapade lite på dem. Evangeline hade fått alla tänder som hon ska ha. Tandhygienisten upptäckte en svår grop i en av tänderna längst bak; det var svårt att komma åt och borsta där. Därför ville hon blåsa för att se om det blivit hål men det fick hon minsann inte. Hon förklarade hur vi enklast når bakom tänderna längst in så nu är det bara att jobba på att få in rätt teknik. Värst var det bakom tanden i övre käken på vänster sida. Evangeline tycker inte om när man trycker in tandborsten långt bak, hon får kväljningar. Då berättade tandhygienisten att barnen kan ligga på golvet och då kommer man åt mycket lättare utan kväljningar. Får väl kanske prova det då!? Det är enda anledningen till varför vi inte kommit åt tänderna längst bak ordentligt, utan mest svept förbi snabbt. Man vill ju inte att stackars flickan ska spy.
Evangeline var i alla fall snäll och gapade och fick se sig själv i spegeln ovanför. Dock var hon skeptisk hela tiden. Hon var duktig och gjorde det hon skulle med hon var inte riktigt helt nöjd med det tror jag. Man såg det på henne att hon var på sin vakt och väldigt tystlåten. Man kunde se fundersamheten i hennes ögon.
Hon har fått massvis med komplimanger nu i efterhand av oss, och hon är så nöjd med besöket hos tandläkaren.
Hon tyckte själv det gick bra och att det inte var så farligt, förutom den där blåsgrejen; den var otrevlig.
Tandhygienisten försökte förklara för henne att det är liknande hårfön och blåste lite i håret men det blev bara värre.
Evangeline fick en fin bild på snövit när vi var klara för att hon varit så duktig på sitt allra första tandläkarbesök.
Det gick bättre för henne än för mig vill jag lova. Jag bet tandläkaren i fingret,när han ville ta min napp, så hårt och vägrade släppa så han skrek och då körde han ut både mig och mamma därifrån. Haha! Det var mitt första tandläkarbesök det.  
 
 
 
Detta är en bild från sommaren när vi var i Gotland vid Kneippbyn.
Ungefär samma blick hade Evangeline hos Folktandvården idag.
Hon såg ganska allvarlig ut och inte ett enda leende på läpparna.
 
 

Trots

 
 
Mitt kära barn var minsann inte sig lik igår. När vi skulle hämta henne från dagis så började hon skrika som en stucken gris. Ni vet bara vråla rätt ut bara för att trotsa. Man skäms ju inför dagispersonalen fastän man egentligen inte ens ska behöva göra det. Vad jag och Wille än sa eller gjorde så var hon lika envis och bara skrek och grät. När vi kom hem så fick hon vila i sin säng och somnade efter en stund lekandes på golvet i sitt barnrum. Sedan sov hon i sängen sött enda tills kvällen och då vaknade hon och var glad igen. Då framträdde min gosiga, mysiga, omtänksamma och snälla flicka igen. Hon måste ha varit extremt trött + att jag tror att antibiotikan påverkar henne lite. Får se hur hon beter sig idag när hon strax ska hämtas på dagis. Hoppas vi får en mysig och gosig helg. I morse var hon jättekramig av sig och sa att hon älskade mig. Hoppas dagiset inte gjort henne alltför utmattad idag. Men det återstår att se...

Stafylokocker Aureus

I tisdags ringde jag till vårdcentralen för att boka en läkartid gällande Evangelines stortå. Den hade inte blivit ett dugg bättre, utan snarare sämre. Den var fortfarande röd och nu hade en stor vit böld växt fram. Evangeline sa att hon hade ont och ville inte att man skulle röra den. Jag fick ju ingen hjälp av 1177 i helgen som jag tidigare berättat.
Sjuksköterskan sa att de endast tar in akutfall då de har stor brist på läkare som är sjukskrivna. Så hon fick ringa runt till folk och boka ny tid. Men jag gav mig inte. Hon försökte avvisa på alla sätt och vis. Tillslut tyckte hon att vi kunde komma in till en sjuksköterska och tyckte denne i sin tur att läkare behöver se på tån så får vi komma tillbaka. Jag böna och bad om hjälp och sa att flickan har så otroligt ont så hon gråter. Sjuksköterskan bestämde sig då för att ändå boka in en tid för oss samma dag. Och jag måste säga att det var tur att jag var envis och inte gav mig. Men ack så hemskt att man i dagens nutida svenska samhälle ska behöva TJATA till sig vård, dessutom när det gäller små barn.
Det fanns EN läkare där när vi kom och han var jättebra som tur var. Evangeline hade infektion och fått in stafylokocker aureus i tån. Inte undra på att hon mår dåligt och hon behövde antibiotika behandlas. Jag vet hur allvarlig den gula stafylokockern (som den heter på svenska) är och vad den kan medföra så jag var så missnöjd med det urusla bemötandet jag fått av sjukvården. Fick en antibiotika salva utskriven på recept som vi nu använder och ska lokalbehandla i tio dagar. Hoppas den hjälper.
Denna typ av bakterie kan dessutom vara svårbehandlad då den muterat och gjort sig motståndskraftig, resistenta, mot de flesta antibiotika. Nu håller jag tummarna för att salvan ska göra hennes stortå frisk och oinvaderad av en massa staphylococcus aureus (latinska namnet)!
 
 
 
Information från Vårdguiden:
 

Stafylokocker (staphylococcus aureus, gula

 
 

stafylokocker)

 

Gula stafylokocker är bakterier som kan orsaka allvarliga, svårbehandlade infektioner. Gula stafylokocker är en av de vanligaste bakterierna. Kontakta vårdcentralen om du har en hudinfektion som inte ger med sig efter egen behandling eller om du, i samband med en hudinfektion, blir sämre och får feber och sjukdomskänsla. Stafylokocker kan också ge upphov till matförgiftning.   

Gula stafylokocker tillhör de vanligaste bakterierna i vår omgivning. De flesta barn och vuxna är någon gång bärare av dessa, främst i näsan men även på andra slemhinnor och på huden. Den medicinska benämningen är Staphylococcus aureus, som förkortas SA.

SA är den vanligaste orsaken till variga sårinfektioner. De kan skapa varbölder. Bakterierna kan också orsaka lunginflammation, hjärnhinneinflammation och svårbehandlade infektioner i skelett och leder. Infektioner med gula stafylokocker i blodet och på hjärtklaffar är mycket allvarliga och inte sällan dödliga.

En viss typ av dessa bakterier, MRSA (meticillin-resistenta gula stafylokocker), har utvecklat motståndskraft mot de penicilliner och penicillinliknande antibiotika som vanligen används mot infektioner orsakade av stafylokocker.

SA kan också orsaka matförgiftning. Eftersom bakterien ofta finns på människans hud, nagelband och i näsan kan den lätt hamna i mat under tillagning. Bakterien kan bilda ett gift, ett så kallat toxin, i maten. Det kan finnas i exempelvis bakverk, såser, skivat kött och ägg.

 

 
 

Symtom på stafylokockinfektion

Symtomen beror på vilken typ av infektion som de gula stafylokockerna orsakar. Vid hudinfektioner ses ofta gult var i såret.

 

 
 

Förebygga stafylokockinfektion

MRSA

 

För att förebygga risken för spridning av MRSA inom vården är det viktigt med noggrann hygien. Patienter som misstänks vara bärare av MRSA ska undersökas. De som är smittade vårdas så att de inte riskerar att smitta andra.

 

 
 

Egenvård vid stafylokockinfektion

Om du får en skada på huden är det viktigt att tvätta rent såret med tvål och vatten eller desinfektionsmedel.

Om du har ett sår ska du hålla såret rent och byta sårförband regelbundet. Du kan förhindra att smitta andra genom att ofta tvätta händerna med tvål och vatten.

 

Första dagisfotot

Innan har jag lagt upp en bild på min fina flickas andra dagisfoto. Nu tänkte jag lägga upp en bild på hennes första dagisfoto som togs för ett år sedan. Man ser att mycket har hänt på ett år. Min lilla bebis har blivit en stor flicka. Detta foto står i en ram hemma hos mommo och moffa i deras bokhylla.
Mammas sötnos två år gammal. Dock syns min skugga i bilden när jag fotade.

"Sjukvårdsavvisningen"

Hej bloggen!
 
Hela förra veckan hade jag en jobbig trötthet. Jag var konstant trött på dagarna och sen när jag äntligen skulle få sova så kunde jag inte. Den där känslan av att vara för trött för att orka göra något, men för pigg för att kunna sova. Någon mer än jag som upplevt det? Drygt är det i alla fall. Hoppas denna vecka blir lite bättre eftersom vi jobbar på i 110 % med examensarbetet.
 
I helgen har jag varit ensam med Evangeline. Wille var iväg och krigade i skogen (militärövning). Han kom hem sent idag. Jag och Evangeline har haft det ganska mysigt bortsett från en enda detalj. Igår vaknade hon till vid 22-tiden och var mycket ledsen. Hon sprang fram och kramade mig i köket och sa att hon hade blod på stortån. Jag drog bort strumpan och tittade på den medan hon brast ut i storgråt.
Vänster stortå var alldeles röd och uppsvälld. Den hade även en vit prick på huden vid nagelbandet och nageln hade brustit nedifrån och upp. Satt dock inte lös. Hon hade så fruktansvärt ont och bara skrek så tårarna spruta.
Jag satte på alsolsprit, men det var inte till hennes förtjusning vill jag lova.
Jag ringde 1177 och fick tala med en sjuksköterska från Borlänge och hon tyckte jag skulle behöva åka in så hon kopplade mig direkt till Västerås. 1 timme och 48 minuter satt jag i telefonkö utan att någon svarade. Sedan lade jag på luren. Det är GALET att jag ska behöva sitta så länge med dessutom plats nummer ett i kön. Jag blev så arg. Klockan var mitt i natten och jag bestämde mig för att behandla stortån hemma och försöka hejda infektionen (som jag misstänkte att det var). Jag lekte och prata med Evangeline samtidigt som jag rengjorde stortån. Det gick ganska bra, men hon hade ont. Vi lade oss sedan i sängen för att sova. Jag sa att henne att väcka mig så fort hon får ont eller mår dåligt. Jag hade även satt på "nattsockor" som är stora, mjuka och lurviga. Men hon drog av sockan från enbart vänster fot. Stackarn. Stortån var väl så överhettad.
 
Idag har jag fortsatt badda tån med alsolsprit och är det lika illa imorgon så får vi ringa vårdcentralen. Tån har fortfarande varit röd och nageln är trasig, men tack och lov så har rödheten inte spridit sig upp på foten.
Tänk att man ska dra ned så mycket inom sjukvården så man inte ens kan få adekvat hjälp när man behöver det. Sjuka samhälle som prioriterar upp åt skogen fel saker, och drar ned på resurser inom sjukvården. Nästa gång jag ringer kanske jag hamnar uppe i Kiruna!? Vad ska de kunna göra därifrån? Ringer man från Västerås ska man få tala med någon som sitter i samma stad eller åtminstone samma län, precis som det var förut.
Det blir en FET tumme ned för den såkallade "sjukvårdsrådgivningen". Tänk att sjuksköterskan i Borlänge tyckte jag skulle behöva åka in med dottern för hon kanske behövde kirurgisk hjälp, och så svarar de inte ens i Västerås. Arg och besviken på sjukvårdens bemötande av en orolig mamma.

Högskola + trots = trött; Just got to love it!

Dagen på högskolan medförde en trött mamma. Evangeline var mycket rastlös, vilket är helt förståeligt.
Hon ville hela tiden ha nåt att äta på, undersöka datasalen och babbla på om allt möjligt. Tillsist gav jag henne pennan till whiteboarden där hon fick rita. Trots att jag förklarat att hon enbart fick rita på tavlan och ingen annan stans, så tyckte hon rummet var så tråkigt vitt så hon bestämde sig för att rita på väggar och någon plastad MDH-lapp som satt upsatt på väggen. Även Evangeline var blå om händer och på sin klänning. Hon hade till och med fått lite färg i ansiktet och whiteboard-suddet var nu blåmålat. Vi fick springa fram och tillbaka på toaletten på grund av kiss och bajs samt färgavtvättning. Inte nog med detta, Evangeline blev på dåligt humör och ville inte alls samarbeta med mig och trotsade samt skrek på mig. Jag har varit så trött hela kvällen, men nog fick vi allt lite fredagsmys här hemma ändå. Vi tog foto på oss och skrattade för att vi tokade oss. Vi busade och lekte. Japp! Det är min dotra det!
 
 
Min älskade Evangeline.

Högskolelivet för en dag

Imorgon får min älskade dotter följa med till högskolan en sväng och plugga lite.
 Dagis är stängt på grund av att förskolelärarna ska på utbildning hela dagen.
Evangeline ser framemot det och hon blev jätteglad när jag frågade om hon ville
följa med mig till skolan. Mammas älskade sötnos.
Hoppas bara folk i datasalen inte blir tokiga när en nyfiken och pratglad treåring infinnes där.
Det är examensarbete som gäller och jag och min arbetspartner kan inte jobba hemifrån eftersom vi använder oss utav statistikprogrammet SPSS. Licens till detta kostar väldigt mycket, så vi är mer eller mindre beroende av en plats i en datasal som har tillgång till SPSS.  Kommer nog bli en spännande dag för min lilla jänta som får testa på högskolelivet.
 

Toalettbesök

 
Hej hej!
Idag är jag en mycket stolt mor, i och för sig är jag det jämt, men idag är jag lite extra stolt. Evangeline bajsade andra gången på toaletten sen vi köpte "pottsitsen". Första gången hon bajsade på toaletten var den 8/9-12. Visserligen har hon bajsat på pottan tidigare, men på dagis har de ingen potta utan där får barnen gå på toaletten så vi ansåg att då är den bästa lösningen att hon får göra så hemma också. I hopp om att blöjbytena ska upphöra.
Evangeline har ju börjat på en storbarnsavdelning nu och vi tycker att det är dags att sluta med blöja helt.
Det har gått ganska bra faktiskt. Hon säger till när hon är kissnödig och vi hjälper henne upp på toaletten sen kissar hon, torkar sig själv, hoppar ner, spolar och tvättar händerna på egen hand. Men just bajsandet har varit lite värre. Hon vill helst inte bajsa på toaletten utan smiter hellre iväg och ställer sig i ett hörn. Men nu är vi lite mer stränga vad gäller den saken och berättat för henne att det är toaletten som gäller.
Innan hon började på dagis så var hon rädd för toaletten, därav var pottan ett bra alternativ. Men eftersom de går på toaletten varje dag på dagis så tyckte Evangeline att toaletten var mycket bättre än pottan här hemma. Vilket vi uppskattar mycket. Evangeline tyckte det var mycket roligt idag när det sa "plopp" i toaletten, hoppas den positiva upplevelsen leder till att toalettbesöken blir permanenta. Det som har varit bra på dagis är att hon får gå på toaletten regelbundna tider, om hon inte säger annat, varje dag för att träna. Så de har gått på toaletten med henne vare sig det kommer nåt eller inte. Vilket jag tycker är bra för det har hjälpt henne på traven till att faktiskt våga sitta på toaletten. Min lilla bebis börjar bli så stor.
 
 
 
En glad mamma med sin "lilla" bebis på 18 kg. Min lilla bebis har blivit en stor och duktig flicka.
 
 
 
 

När hon var liten...

Hittade denna underbara bild på min dotter när hon lärde sig äta själv. Tänk vad tiden sprungit iväg.
 
 
 
 
Här ligger en fin liten dotra på ca 8 månader och sover, tillsammans med "Ray", på båten påväg hem från Finland.
 
 
 
 
Idag är hon en glad, busig och nyfiken 3-åring.

Trött tjej

En helt utslagen flicka efter en heldag av lek på dagis. Min lilla flicka gillar att vila på soffan.
 
 
 
 
 
Sötnosen. Hon ville titta på en film och jag tyckte det blev alldeles för tyst i vardagsrummet och hon var i drömmarnas värld. Det märks att dagis börjat igen, dessutom har hon lyckats bli förkyld redan.

Smile-pannkakor

Lördagen den 14 april 2012. När jag kom hem från min VFU, runt fyra på eftermiddagen, tillagade jag pannkakor. Hela familjen älskar pannkakor. När jag sedan frågade Evangeline om hon tyckte att det smakade gott men pannkakor, då sa hon: "Det är uuuuunderbart gott!" Hehe... min sötnos, då kunde jag inte hålla sig för skratt för det var ju bara för gulligt.


Pannkakorna blev nog så uuuuunderbart goda eftersom äggen
hade sitt bästa humör :)

2:a gången med resultat på pottan

Idag, 31 april 2012, var det andra gången Evangeline lyckades bajsa på pottan. Hoppas det håller i sig nu. Hon är inte riktigt bekväm med pottan ännu har jag märkt. Jag tycker i alla fall att hon är duktig som vågar prova trots att det är en stor omställning för henne. Det är ju en vanesak, och det går framåt.


Framsteg i pottväg

27/3-12 var datumet då Evangeline, 2,5 år, på kvällskvisten av egen vilja ville sätta sig på pottan inne i badrummet. Hon kom in och sa att hon var kissnödig varpå Wille säger till henne och sätta sig på pottan, vilket hon gör helt själv. Jag hade gjort iordning ett bad till henne, men hon fick sitta i lugn och ro på pottan. Hon har suttit där många gånger förut, men utan resultat. Hon kissade dock i den första gången 3/12-11. Jag och Wille turades om att vara med henne under pottsittandet. Jag hoppade in i duschen och efter ett tag, då hon ville sitta länge på pottan, säger Wille att hon skäms. Stackars lilla Evangeline satt och skämdes på pottan. Det kändes nog lite konstigt för henne. Hon hade både bajsat (första gången) och kissat. Vi gav henne massor med komplimanger och berömde henne för den duktiga insattsen. Då blev hon jätteglad. Åh vad stolt man blir som mamma när ens barn gör framsteg. Sedan fick Evangeline hoppa in i det sköna badet jag gjort iordning åt henne. Medan hon badade så berömde jag henne för det hon åstadkommit på pottan. Evangeline var också nöjd och glad. Hon insåg att det var något bra hon genomfört.
Efter badet fick hon två små chokladbitar för att hon bajsat och kissat på pottan. Då blev hon överlycklig. Jag hade lovat henne choklad, som hon älskar, om hon går på pottan varje gång hon blir bajs- eller kissnödig.
Man får ta till lite knep ibland för att motivera till framgångar.


Min duktiga tösa, mamma är så stolt!

Spykalas

I helgen var min lilla flicka sjuk. Vi var ute på en långpromenad, 11 km, på fredagen. På natten så började Evangeline att spy så vi fick tvätta hela natten. Evangeline fick ligga i vår säng för hon var så ledsen och mådde så dåligt. Hon spydde hela natten och tillslut kom det bara upp slem, vilket var bra då hon spydde på grund av slemhostan. Man blir själv så trött när man inte kan få någon riktig sömn, utan enbart vilar ytligt för att ha beredskap. Dessutom infinnas i en ständig oro, det går inte att koppla bort oron när ens barn är sjuk både på gott och ont.
Under lördagen mådde hon bättre, men ville dock inte äta så mycket. Hon fick i alla fall i sig mycket vatten och hon bad till och med om att få vatten, vilket var positivt.
Hon har fortfarande kvar lite hosta, men i övrigt mår hon bra. Idag var hon på dagis och det hade gått jättebra, hon hade både ätit och lekt mycket. Denna tid på året är lite jobbig på grund av alla sjukdomar som smyger sig på.


Mitt älskade barn.
Hon har alltid så mycket energi och det är så jobbigt att få se henne sjuk.
Hon hade sagt till Wille när hon spydde: "Så det är färdigt nu" och sen hade det
bara kommit mer. Usch stackarn, vilket medlidande man får.  

2012-03-03

Denna förmiddag hade jag och dottern lite egentid med varandra. Då passade vi på att göra lite "tjejgrejer" tillsammans.


Vi målade naglarna.
Jag frågade Evangeline om hon ville och hon tyckte det var så roligt.
Hon satt stilla medan jag målade.
Jag har inte vågat måla hennes naglar tidigare, men nu har jag sett
att flera barn på dagis har haft det och då ansåg jag att det var ok.


Sötpluttens naglar. Hon var så prydlig och nöjd.
Hon kände sig nog väldigt fin. Hon ville gå och visa sina naglar hela tiden.


Min sötnos. Hon ville att jag skulle sätta upp håret också i två tofsar.


Visa de fina naglarna. Hon tyckte själv att det var jättefint.


Hon stod så fint med handen. Hon gick runt så hela tiden, för jag hade sagt att nagellacket måste torka.
Hon fick äver armband, halsband och fina kläder + stövlar på sig.
Hon tycker verkligen om att klä upp sig fint och det märktes på henne hur fin hon kände sig och hur glad hon var.


Mammas tuffing.
Nu börjar man inse hur stor hon har blivit och hur fort det har gått.
Jag tror fortfarande att hon är en bebis, hehe...


Min underbara glada lilla flicka.
Denna dag lös hon upp lite extra.


Vilken härlig dag vi hade tillsammans, bara gosa och pyssla om varandra,
och göra mamma-dotter-saker. Lite kvalitetstid helt enkelt; att bara få rå om varandra.
Jag var så lycklig. Plugget tar så mycket tid och ork av mig, därför är saker som
dessa väldigt betydelsefulla för oss båda.

RSS 2.0