Bröllopsfoto

 
Min mor och far har varit här denna lördagskväll, och då ville min mor kika igenom lite bröllopsbilder som de kunde förstora. Vilken härlig känsla man får när man ser tillbaka på den dagen. Pirret i kroppen, lyckan och det perfekta vädret en dag i juli. Just a lovely day for a perfect couple.
 
 
 
Kyssen som förenade oss som man och hustru i Badelunda Kyrka, Västerås.
 
 
Första fotograferingsstoppet var vid Tibble alé och dess vackra sommaräng med vårat vrålåk Rolls Royce Silver Cloud. Som dessutom var utnämnd till världens finaste bil, och detta visste vi inte innan utan fick reda på det under bilfärden. Tänk så häftigt. Hur många bilar finns det inte i världen som är fina, men just denna fick priset och stämpeln; världens finaste bil. Det var en positiv överraskning, att det inte var vilken Rolls Royce som helst.
 
 
Sommaräng, dramatisk himmel och en kärlekskyss.
 
 
Vid Tibble alé vi vandra hand i hand på livets väg mot framtiden.
 
 
Nästa stopp för fotografering var Anundshög. Här står vi vid bron över en liten rinnande bäck och massor av härlig grönska.
 
 
Uppe på den största och högsta kullen vid Anundshög. Jag älskade verkligen min långa spanska slöja.

"Den perfekta möhippan"

Jag trodde jag hade bearbetat och glömt alltihopa. Slätat över allt och trott att det var glömt. Men ibland bubblar det upp till ytan och jag blir påmind. Men jag ska börja från början.
En av de allra viktigaste dagarna i en kvinnas liv är när hon gifter sig. En dag då hon får känna sig speciell och i fokus. Men i hela det paketet tillhör också en möhippa, där vännerna uppvaktar den blivande bruden och utför roliga halvgalna saker tillsammans. Något som man aldrig glömmer. Jag önskar att det hade varit så för mig, men istället kan jag inte glömma de vänner som aldrig ställde upp.
Min syster och mamma hade ordnat en "den perfekta möhippan". De hade lagt ned så mycket energi och planering barkom den, för att ge mig en dag som jag förtjänade. Det är första gången någonsin min syster är så engagerad i mig och det kändes stort för mig. Jag är så enormt tacksam för att de i alla fall försökte och lade ned så mycket tid på lilla jag. Att planera ett stort bröllop helt själv samtidigt som du studerar heltid var inte lätt. Det tog mycket tid och mycket ork. Jag hade verkligen behövt uppvaktning och fått göra något roligt under den tuffa tidsperioden.
Min syster, som även var brudtärna, och mamma hade lagt ned planering bakom min klädsel och fixat slöja. De hade utformat ett noga planerat program med en hel dag. Först skulle de kidnappa mig och vi skulle åka limousine, sedan skulle vi bowla och även äta mat där. Min syster hade fått ett förmånligt pris då det var en annan möhippa som skulle hållas samma dag där och vi skulle få äta med dem. Därefter skulle vi åka på spa, dit alla inte behövde följa med om de inte ville. Det var min perfekta möhippa det. En sådan jag hade varit så ärad av att få uppleva.
 
Redan innan det ens var på tal om att jag skulle gifta mig så gick jag och drömde om min möhippa. Det är något många tycker är mindre viktigt, men jag tyckte det var en del av hela paketet när man gifter sig.
Jag gick och funderade på vad jag skulle vilja göra och drömde mig bort hur det skulle vara att alla vänner tillägnade en dag till bara mig. Så bortskämd har jag aldrig varit så jag fått något liknande.
Två månader innan bröllopet gick jag varje dag ivrigt och väntade och undrade när mina vänner skulle komma och kidnappa mig och vad vi skulle göra. Men dagarna gick... och några dagar innan bröllopet ringde min syster till Wille och var väldigt upprörd. Vi satt i bilen och skulle in till ica Maxi och handla. Jag var glad och lycklig den dagen. Solen sken och humöret var på topp. Men jag hörde på Willes röst att något inte var bra.
När han lagt på luren såg han på mig och såg väldigt besviken och nästan arg ut. Jag trodde det hade hänt något allvarligt. Sen utbrister han att det kommer komma fram förr eller senare så det är lika bra att du får reda på det nu. Då berättade han att min syster försökt ordna en möhippa och inte en enda av dina vänner vill ställa upp. Då kände jag hur tiden stannade. Hur jag snabbt gick från att vara glad till besviken, arg, ledsen och förvirrad. Jag började rabbla upp namn på mina vänner och Wille sa "tyvärr".
Vi gick in och handlade, men jag var i en bubbla av förtvivlan. Jag kunde inte förstå det, det gick inte att förstå.
När vi kom hem fick jag utforma en lista på de vänner som jag trodde skulle ställa upp. Det var över 10 personer. Kändes dock inte som min uppgift att ens behöva göra. Det var inte ett mysterium längre, utan det övergick till desperat försök till att få ihop en möhippa. Min syster fick den och ingen av dem ville heller ställa upp. Där stod jag, ensam och övergiven. Inte en enda som ville ägna en dag åt mig. Den dagen kommer jag aldrig få tillbaka. Det är en tidsperiod i mitt liv som nu är förbipasserad och jag kommer få leva med det resten av mitt liv. Det är ingenting jag kommer på något sätt kunna få tillbaka. Jag får leva med drömmen och tanken av hur underbar möhippa jag kunde haft. Hur mycket vi skulle skrattat och vilken energi jag fått mitt i allt kaos och bröllopsstress. Jag får fortsätta drömma om min möhippa, precis som jag gjorde innan jag var gift. Enda skillnaden nu är att jag vet att det är för sent och att jag aldrig fick uppvaktning av mina vänner. Kanske är det så att man inte får hoppas på för mycket, att man inte ska ha drömmar för man blir bara så otroligt hjärtekrossad. Jag har nog aldrig känt mig så ensam, utelämnad och oviktig som jag gjorde då - och gör även än idag när jag tänker tillbaka.
 
När min syster märkte att en efter en tackade nej så försökte hon byta dag, men inte ens då ville de ställa upp. När inte det gick så bad hon mina vänner enbart gå ut och äta middag på kvällen och stunta i allt det andra, men inte ens det kunde någon ställa upp på. Men jag gav inte upp. Trots att jag visste omständigheterna så gav jag inte upp tron på mina vänner. Men dagen innan bröllopet så tänkte jag: "Nej... det blev inget för mig, jag fick ingen möhippa." Jag ville bara bryta ihop just då, men visste att jag var tvungen att hålla ihop för imorgon var det ju min stora dag. Problemet var att jag undrade ifall de gäster som kom till bröllopet ens var lyckliga för min skull, om de ens såg värdet i mitt bröllop och hur pass mycket uppofringar jag gjorde inför det. Hur mycket jag lagt ned min själ på allt, från dekorationer till de större delarna.
 
Många tycker att möhippan inte är så viktigt, men de flesta som sagt det har haft sina möhippor och behöver inte känna som jag gör idag. För mig är det en stor bit av bröllopspaketet som fattas.
Jag förstår inte än idag hur det kunde bli så. Hur ingen av alla mina vänner ville ställa upp för mig. Jag tror ingen förstår hur jag verkligen längtade att få göra denna sak en enda gång i livet. För mig var det viktigt och betydelsefullt även om det inte är det för andra. Jag tycker det känns oerhört tråkigt att bli så enormt nedstämd och ledsen efter den dag som ska vara den lyckligaste i ens liv. Allt känns bara så orättvist. Jag har alltid ställt upp för andra, även om jag inte mått bra själv eller haft annat att göra. Jag har omplanerat bara för att kunna ställa upp. Jag har kunnat offra mig och ge andra personer något som är betydelsefullt för dem i deras situation.
Det var tufft på bröllopet och se allas ansikten och vara så oviss om vilka som verkligen är glad för min skull.
Jag bjöd folk till mitt bröllop som var så enormt personligt och för mig är en bröllopsinbjudan en ära. Att man ska få närvara när två människor ingår äktenskap. Men att känna den sorgen jag gjort i mitt hjärta gör än idag ont.
Ibland kanske det är så att de man tror är ens riktiga vänner bara är trevliga personer som egentligen inte skänker en omtanke till dig. Det är mycket grubblande som farit runt i mitt huvud må jag säga. Är det jag som är så dålig? Är det ingen som tycker om mig? Är jag inte värd att fira? Kan man inte offra en enda dag eller några timmar av sitt liv för min skull, för något som skulle betytt så mycket för mig? Jag kan inte svara på dessa frågor, men det går ändå inte undgå dem. 
 
Jag önskar att jag kunde berätta om den dagen jag hade min möhippa och alla roliga saker vi kunde gjort och visat er alla bilder som togs. Men istället får jag delge denna berättelse som inte är det minsta rolig, allt känns bara så tragiskt. Att ingen verkat bry sig gör mig så ont i hjärtat. Jag kan inte vara stark och bita ihop när det gäller detta, jag måste få erkänna idag att jag är ledsen och jag känner att jag inte orkar hålla ihop. Jag kan inte låtsas som ingenting hänt. Det har gett mig alldeles för mycket sorg för att kunna släta över det.
Min syster och mamma var så otroligt besvikna och de kunde bara tänka tanken av hur besviken jag då var. De kunde inte riktigt förstå vad det är för vänner jag har. Dessutom är jag ganska nyinflyttad i Västerås och fått nya vänner. Men det känns som jag står i ett mellanläge. Jag duger varken för mina "gamla" vänner eller för mina "nya". Jag har suttit och bölat medan jag skrev dessa ord. Fått stanna upp i skrivandet och torkat tårarna. Det är för djupa sår som rivs upp igen bara jag tänker på det. Jag hade bara bett om en dag - en dag som jag aldrig mer kommer få tillbaka i livet.
Jag ber inte om att folk på något sätt ska tycka synd om mig, utan jag ville bara delge denna berättelse om hur jag upplever det hela och vilken process det varit för mig. Livet är inte alltid lätt, men jag hade hoppats på att för en gångs skull få någonting ordnat för min skull. Jag har aldrig fått någonting serverat och det fick jag inte denna gång heller. Nu får jag leva med detta som dagt; att alltid fundera över hur det kunde bli som det blev och varför just jag är så obetydelsefull.
 
Det var inte lätt att se alla som skulle gifta sig i nära anslutning till min bröllopsdag och även de som skulle gifta sig veckor efter mig hade sina möhippor. Bilder kom upp på facebook och jag blev ivrig på att få veta vad mina vänner skulle hitta på med mig. Men desto längre tiden gick och jag fick reda på det tråkiga nyheten blev jag mer och mer deppad. Först trodde jag min syster ordnat en kryssning och då kunde jag förstått att folk inte kan, men nu var inte fallet så. Det var en möhippa som inte skulle kostat mycket ekonomiskt och den skulle hållas i stan. Det hade bara behövts två personer för att det skulle kunna blivit av.
Min syster fick ringa tillbaka till alla olika ställen där min möhippa skulle varit och berätta att hon måste ställa in.
Denna besvikelse får jag stoppa i ryggsäcken och bära med mig. Jag önskar att jag kunde berättat om hur fantastiskt allting var innan bröllopet, men istället måste jag säga att det var mycket slit och mycket besvikelse.
 
Jag hoppas ingen blivande brud behöver uppleva det jag fått göra. Jag önskar er "den perfekta möhippan" och se till att njuta av dagen. Glädjs åt de vänner ni har som ställer upp för er och som planerar en dag i din ära och som tar sin tid till att göra din dag så lyckad som möjligt. Jag vet att jag hade uppskattat det. Den dagen kommer du aldrig få tillbaka.
 
 
 

Tackkort och förstoringar

Idag har vi äntligen tagit oss i kragen och beställt efter "Hjärtligt tack"-kort till alla våra bröllopsgäster och personer som hade en speciell del i samband med bröllopet. Det var verkligen på tiden. Det har varit så mycket med skolan så det liksom glömts bort, trots att jag nästan varje dag påtalat att det måste fixas men ändå inte blivit av.
 
Vi passade även på att förstora lite bröllopskort som ska upp på min fina turkosa tavelhylla ovanför TV:n. Jag valde enbart stående kort att förstora då jag vill få plats med så många kort som möjligt på hyllan. Dock är många liggande kort mina absoluta favoriter. Kommer även förstora dem men det kommer bli ett senare projekt. Måste hitta plats att sätta dem också.
 
Detta är bröllopsbilderna vi förstorat:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Maximal lycka

 
Tänk om jag varje dag kunde vara lika lycklig som jag var denna ljuvliga juli-sommardag.
Bästa dagen i mitt liv. Underbar känsla och lyckan var maximal.
Vilken eufori det var att gifta sig med sin livs största kärlek.

Kärlek

"Den sanna kärleken liknar cirkeln, och cirkeln har inget slut"
(Ryskt ordspråk).
 
Ordspråket är ett av alla citaten vi hade på middagsborden, som dekoration, på vårt bröllop.

Kärlekens cirkel

På bröllopsdagen 7/7-12. Foto: Henrik Mill.
Förlovnings- och vigselringar.

"Småstadsdrottningar" och Bruduppsättning

 
Såg ni permiären av "Småstadsdrottningar" på tv3 idag? Tiina är en av personerna som följs i programmet och det var även hon som satte upp min brudfrisyr på bröllopsdagen. Tycker jag är lite roligt. Man hade inte en tråkig stund med henne i närheten kan jag ju säga... Superduktig kvinna som kan sitt yrke, för jag blev sjuuukt nöjd med min bruduppsättning.Kan verkligen rekommendera Aqva till alla som går i giftastankar. De är professionella både i bruduppsättningar och smink.
 
 
Tiina formar min bruduppsättning.
 
 
 

The Bride

Foto: J-O Eriksson.

Vigsel-annons

Idag har jag ÄNTLIGEN tagit mig i kragen och skickat in en vigsel-annons till Västerås Tidning.
Det var på tiden tycker jag! Förhoppningsvis kommer den visas i lördagens tidning. Vi har velat fram och tillbaka om vilken bild vi ska visa i tidningen, tillslut kom vi fram till en gemensam. Eller jag ska erkänna... Wille fick välja den han tyckte passa bäst, för jag tycker alla är lika fina och fick därmed beslutsångest. Tror det kommer bli toppen! Väntar nu ivrigt på att få se oss i tidningen.
 
 
Det blev denna bild när vi står uppe på den största kullen vid Anundshög med underbar landskaps-bakgrund.
Jag ville dock gärna ha en bild där man kan se våra bröllopskläder, få med helheten, och då tyckte Wille mest om detta fotografi.
 

Svar på frågestund

 Fråga från Lilian:
 
"hejsan elin! jag är SÅ nyfiken på era kort! Har ni bestämt hur ni ska göra med dem? Vilka blir förstoringar på väggarna? vilken/a dina favoritbilder?

Sen kanske du har skrivit om det förut på bloggen, men köpte du klänningen/alla tillbehör eller hyrde du? KOmmer du spara ngt till Evangeline? och isf HUR sparar du (behöver tips till mina egna sparade "högar" nämligen=)"
 
 
Hej Lilian :-) tack för kommentaren, nu ska jag bara försöka svara också. Vi blev supernöjda med fotografierna som togs på vårt bröllop. Jag är helt tokkär i alla bilder så jag har supersvårt att välja ut favoriter. Vi har i alla fall lyckats komma underfund med vilken bild vi ska ha i tidningen och vilken bild vi ska ha på tackkorten, det är två olika bilder. Men det har varit svårt att välja och ännu svårare är det att välja en bild som ska förstoras. Jag kommer nog göra tavlor av många utav bilderna, men jag vill ha en jättestor canvastavla och jag tror jag vet vilken bild det kommer bli. Men jag måste nog fråga mannen först vad han tycker och vilken bild han anser är den bästa för det ändamålet. Det är bra att man blir nöjd med bilderna, men när man tittar på dem och säger: "Den är bra... men det är ju den också.... den där var ju fin... men oj vad bra den där blev..." osv. då blir det problem, jag är ju så velig av mig. Vill helst ha alla, tycker det är jobbigt att välja.
 
Klänningen köpte min mor till mig på Ruth's här i Västerås. Det är en jättebra bröllops- och festklädesaffär. De har ett stort utbud och personalen är underbar och tillmötesgående. Jag blev supernöjd med det jobbet de gjorde med min klänning. Jag provade klänningen och slöjan i augusti 2011 och jag blev förälskad. Men jag och Wille hade bestämt oss för ett budget bröllop och klänningen kostade ca 5700 kr att köpa, att hyra var lite billigare. Men när jag provade den fanns den enbart, i hyresutbud, i färgen ivory och jag ville ha vit. Jag har en balklänning som är vit och jag tänkte använda den först. Men sen är det ju sådär att man som tjej drömmer om en vacker brudklänning sen barnsben och då sa min mamma till mig att hon ville köpa både klänningen och slöjan till mig. I slutänden blev det i alla fall inget budget bröllop. När man väl kommer igång med planering och inser att man vill uppnå sitt drömbröllop då kostar det oftast lite mer. När det gäller bröllop så blir det sällan så som man tänkt sig från början har jag fått erbara.
Så då fick jag min drömklänning. Efter att klänningen beställts tog den fyra månader att sy den. Jag fick alltså en helt ny skräddarsydd klänning. Märket på klänningen är Nixa. Eftersom klänningen var elegant men ändå ganska enkel så kunde jag ha en lång spansk slöja som gick enda ned till marken och blev som ett släp på klänningen. Slöjan kostade ca 1800 kr.
Skorna är även de köpta på Ruth's  likaså tiara, armband och örhängen. Det kostar lite mera där, men de har mycket fina saker som passar till de klänningar som de har i affären. Skorna kostade 1190 kr men de är absolut de skönaste klackskorna jag någonsin haft. Efter att jag haft dem en hel dag så hade jag inte alls ont i fötterna, det var som att gå på moln. Helt fantastiskt! Tiaran kostade runt 700 kr och smyckerna landade också kring 500-700 kr. Det bästa var att jag hittade smycken som passade bra ihop med min klänning, jag behövde inte leta som en tok eftersom de hade exakt det jag var ute efter.
 
Jag kommer spara allt (klänning, slöja, skor och smycken). Evangeline har berättat för mig att hon tycker jättemycket om min brudklänning så jag hoppas innerligt att hon gör det när hon blir äldre också. Jag fick en tyggarderob från Ruth's och det finns faktiskt att köpa sådana där. Klänningen hänger på en galje i den där den håller sig fin och skyddad. Fördelen med att ha tyg istället för plast är att det inte börjar lukta illa med tiden. Plastlukten smittar av sig på klänningstyget och det kan vara svårt att få bort det sen. Men först och främst skickade jag in klänningen till Västerås ångtvätt för att den skulle gå bli kemtvättad. Klänningen var jättesmutsig nedtill med tanke på utomhusfotograferingen på bland annat en äng. Så nu hänger den så elegant i sin tyggarderob. Denna kommer jag göra plats för i stora garderoben hemma så den kan få hänga där ostört. Slöjan hänger vikt på en galje i mitt skåp, den tar inte så mycket plats så den kan gott få hänga där. Smyckena har jag lagt i mitt smyckesskåp eftersom de kommer jag troligtvis använda flera gånger.
Vad gäller mina fina skor så var de inte så fina längre efter bröllopsdagen. Efter att vi fotograferats på en äng och gått i massa gräs på anundshög så var de helt och hållet grönfläckiga och klacken var täckt av jord. Inte så glamoröst. Men inte vill man ju kasta ett par skor som är de bästa finskor man någonsin haft som dessutom kostat en bra summa. Jag tog med dem och gick till skomakaren här i stan och han tvättade rent dem med en speciell tvål för just dessa typ av vita sidenskor. Voila! När jag hämtade dem så var de rena och fina igen, så nu har jag lagt in dem i skokartongen och lagt upp dem på hyllan i garderoben där det är mörkt. Vita sidenskor tycker inte om ljus för då blir de gula.
 
Har jag missat något? Är det nåt mer du vill veta så är det bara att fråga på, jag berättar gärna. Kommer lägga upp lite bröllopsbilder vid ett senare tillfälle så ska du/ni få se vilka jag tycker mest om och även lite detaljer på slöja/klänning/skor/smycken.
 
 
 
 
 

Bildspel

Till bröllopet hade jag gjort iordning ett bildspel innehållande bilder på mig och Wille under hela den tiden vi varit ett par, alltså i åtta år. Det var mycket bilder att gå igenom, men jag tycker att jag lyckades få med ganska bra bilder. Det var skojbilder, barnbilder och fina/gulliga/seriösa bilder samt speciella höjdpunkter. En bra blandning helt enkelt. Sammanlagt blev det 344 bilder.
Bildspelet fick rulla under middagen och en bit in på kvällen. När discot drog igång så stängde vi av bildspelet som visades på väggen. Nu ska ni få se några bilder som fanns med i bildspelet.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bröllopsbilder i bildspel

Idag skickade fotografen en länk till ett bildspel av våra bröllopsbilder. Åh jag får en tår i ögat. Oh Happy Day. Jag var så lycklig. Ni får gärna uppleva vår lycka genom att se på bilderna, klicka på denna länk:
(http://www.uppdragmedia.se/bildspel/elin_william/)
 
 
 

If it's all I ever do

 
 
 
If it's all I ever do I would give my heart to you, and I will do it faithfully until the end of time. When they carve my name in stone, at least I know they'll know, that in this life I made mistakes but I did one thing right; 'cause I was meant forever loving you, if it's all I ever do my love. You'll do anything on earth for me, and it makes me love you more, 'cause baby you're the only love I need.

Oh Happy Day

Idag har jag och min kära man varit gifta i 1 månad. Känns som det var igår vi stod där framme vid altaret och sa ja till varandra. Känslan av att se sin man hålla ett tal direkt från hjärtat, då han glömt talet hemma, och få tårar i ögonen var oslagbart. Kärleken bara flöda den dagen. Vi var så glada och lyckliga.
 
 
  
"Oh Happy Day". Vi tågade ut i kyrkan hand i hand medan Marina Bratterud + kör sjöng "Oh Happy Day".
Här hade vi kommit tillbaka till festlokalen efter bröllopsfotografering, med en varsin välkomstdrink i handen.

Smutsig näbbklänning

Evangelines näbbklänning köptes vid Ruth's som är en bröllops- och festklädes affär. Vi köpte även brudklänningen, skorna och kostymen samt flugan där.
Evangeline lekte som aldrig förr på bröllopet. Hon var ute och sprang och busade på hela tiden, och det syndes verkligen på den vita fina klänningen som nu istället liknade en racerbana för grässtrån. Den var full med gröna fläckar. Som tur var så lyckades jag få bort alla gräsfläckar när jag tvättade den. Men barn är barn och om de haft roligt så brukar det innebära mycket smuts på kläderna. Evangeline fick välja klänningen själv och hon var överlycklig när vi köpte den till henne. Egentligen ska ingen annan än bruden bära vitt, men vi ansåga att våran fina lilla näbb fick bära vitt precis som sin mamma.
 
 
 
E:s näbbklänning innan tvätten. Barn ska få vara barn och leka trots de har finkläderna på.

Bröllopsfotograf

Hejsvejs!
 
Vår bröllopsfotograf var väldigt rolig och professionell och ni hittar honom på denna hemsida: http://www.uppdragmedia.se
Han fick oss att slappna av inför kameran och han hade charm. Det är bra att tänka på att ha en bra fotograf på bröllopet då man vill ha en bra dokumentation av dagen. Själv är man nervös, spänd och går på rosa moln så man tänker inte klart för fem öre, då är det bra att ha någon professionell där som vet vad som blir bäst.
Vi hade dock två fotografer med på vårt bröllop, en som var yrkesmässig bröllopsfotograf och en som fotograferar mycket på fritiden. Den ena fick ta våra porträtt-bilder medan den andre tog mycket förberedelse/kyrka/mingel/fest bilder. När vi åkte iväg och tog porträtt-bilderna så stannade den andre fotografen kvar och fotade gästerna som bland annat fick gå tipsrunda under den tiden vi var borta. Han fotograferade även lite dekorationer i festlokalen. Vi valde nämligen att ta porträtt-bilderna efter vigseln.
Ca. 2 veckor innan bröllopet kom han hem till oss och diskuterade fotograferingen och det kommande bröllopet, sedan tog vi några provbilder ute i skogsdungen utanför oss. Han ansåg att vi var de mest välklädda på en provfotografering hittills, det var lite roligt. Vi var intge riktigt beredda att ta provfoto just då, så vi fick piffa till oss lite snabbt och göra det bästa av situationen. Nu tänkte jag visa några utav bilderna som jag tyckte blev bäst, ni hittar även bilder och texten som fotografen skrivit ang oss från provfotograferingen på denna sida: (http://www.uppdragmedia.se/blogg/?paged=2)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

I väntans tider...

Hej alla mina bloggläsare!
Nu börjar jag bli lite otålig! VILL SE BRÖLLOPSFOTOGRAFIERNA och BRÖLLOPSVIDEON!!!!!!!
Videografen från Stockholm har mejlat mig och berättat att videon förmodligen är färdigredigerad på fredag, can't wait! Bröllopsfotografen håller nog också på som bäst. Den ena fotografen har vi redan fått se de flesta bilderna av, han har en egen sida där vi fått gå in med lösenord och kika på alla bilder. Han var med hela dagen, även under mina förberedelser på salongen. Roligt att få en helhet i bilder av dagen, från ful ankunge till vacker svan... eller nåt sånt... De bilder jag väntar på nu är själva porträtt-bilderna. Nu hoppas jag innerligt att dokumentationen av vår stora dag blev perfekta!
 
 
Party rockers in the house tonight everybody just have a good time!
 

Kärlek

Nygifta och förälskade. Puss.
 
We are family <3

Bröllopstårta

Imorgon är det dags att åka och träffa konditorn, så nu sitter jag och sammanställer ett dokument med bland annat bilder på våra idéer och önskemål kring bröllopstårtan. Har även tagit med bilder på de blommor min brudbukett kommer innehålla. Jag har även skrivit upp eventuella fyllningar, men vi får se vad de har att erbjuda...
Det är bra att skriva ned sina tankar och idéer. Detta för att, av egen erfarenhet, när man väl är på plats så brukar man glömma hälften av det man ville få fram. Dessutom är det en fördel att vara lite förberedd, även om det i slutenden inte alls blir som man tänkt från början. Kommer bli spännande och se vad vi kommer överens om imorgon.


En S-formad ställning kanske kunde vara något?

Kyrkor i Västerås

Nu tänkte jag berätta lite om olika kyrkor vi varit och tittat på i samband med avgörande av vigselplats. När vi förlovade oss för drygt ett år sedan på sommaren, åkte vi runt till olika kyrkor runtom Västerås för att se vilken kyrka som skulle passa oss och vårat giftermål. Det var inte lätt må jag säga. Vi är lite kinkiga båda två och vill ha en vigselplats som tilltalar oss. Från början hade vi inte ens tänkt att gifta oss i en kyrka, utan ute i naturen. Men eftersom det inte finns några säkerheter gällande det svenska vädret så valde vi att skippa det. Det skulle bli för mycket runtomkring att ordna med, dra dit folk som spelar, stolar, någon med vigselrätt, plan två om det regnar, högtalare och mikrofoner om det blåser och ingen hör nåt, etc. Vi tyckte därmed att det skulle vara enklast och bästa lösningen att gifta oss i en kyrka, då det finns tillgång till allt nödvändigt och de kan hjälpa oss att ordna med saker.


Stora Rytterne Kyrkoruin blev jag helt förälskad i.
Inne i ruinen finns ett stort träkors.
Mycket natur och växter.  
Dock skulle det bli för mycket att ordna med själv
för att gifta sig där och om vädret inte är bra så
blir man missnöjd.


Lilla Rytterne Kyrkoruin.
Även i denna finns ett träkors.
Dock mycket mindre och mer öppen.


Rytterne Kyrka, ligger inte långt ifrån kyrkoruinerna.


Rytterne Kyrka invändigt.
Vitt och brunt.


Lundby Kyrka.


Lundby Kyrka invändigt.


Ängsö Kyrka.


Ängsö Kyrka invändigt.


Lövuddens utekapell alldeles vid Mälaren.


Lövuddens kapell.
Väldigt sött och litet, men passade inte oss.
Eftersom det var så litet så skulle man som brud
bara få ta några steg sen är man framme vid altaret,
inget som jag eftersträvar.



Strömsholms slott har ett slottskapell i vindsvåningen.
Dock fanns ingen hiss och en del av våra gäster kommer
då inte kunna ta sig dit.


Slottskapellet.



Det blev inget utav dessa alternativ. Men det har varit en lång resa innan vi hittade den rätta kyrkan enligt våra önskemål. Ett tips till er är att se på olika alternativ för att hitta en vigselplats som instämmer på era personligheter. För mig är vigselplatsen viktig. Jag vill känna mig bekväm i miljön då man troligtvis kommer vara ganska nervös. Det är ju på vigselplatsen, under den stora dagen, som livet förändras och det vill man ha som ett vackert minne. De alternativen jag visat för er är inte alla möjligheter vi kikat på.
Vi åkte runt till flera platser och såg mycket via internet, men ingenting som vi valde att fundera vidare på då vi inståg att de inte uppfyllde våra specifika krav.

RSS 2.0