UNGMAMMA

Jag har fått en fråga av en anonym här på bloggen som lyder:

Hej:)
Kan du inte skriva ett inlägg om hur det känns att vara "ung mamma"? hur går dina tankar kring det, var evangeline planerad osv. Vore kul att läsa. Kram

Så nu tänkte jag givetvis skriva om detta. Kul att du tycker till och ger önsemål om vad jag ska skriva om. Det gör ju min blogg lite mer intressant också när mina läsare bestämmer lite om mina skriverier.
Så nu tänkte jag börja skriva om detta här nedan.


Ja... Hur känns det  att vara ungmamma? För olika personer är detta olika givetvis. Det beror helt på hur man var som person innan och hur pass redo samt mogen man är. Men nu tänker jag skriva utifrån vad jag känner, och hur jag upplever det.

För mig känns det väldigt bra att vara ungmamma. Jag kände mig redo för det steget helt enkelt. Och hittills har det känts helt rätt, jag har inte ångrat mig. Inte ens när Evangeline är lite jobbig och gnäller hela tiden då jag egentligen bara skulle vilja vila, eller göra det jag tycker om så gnäller jag. Nej jag är en stolt ungmamma.

Att bli gravid är ju inte så lätt. Så jag är glad över att jag fick barn, för då vet jag att min kropp är frisk och mår bra. Dessutom hade jag en graviditet som var normal, inga komplikationer detsamma gäller förlossningen. Nu i efterhand så kan jag amma massor. Evangeline blir så nöjd över modersmjölken hon får i sig. Det gör mig så stolt. Att sköta sig både under graviditet och efteråt är något man verkligen ska göra.

Numera så går utbildningen före familjelivet och att skaffa barn. Folk tycker att jag är för ung för att skaffa barn. Att jag inte har någon högskoleutbildning, och att jag därmed förstört mitt liv. Men jag känner tvärtom. Det är nu mitt liv börjat på riktigt. Det är nu när jag fått barn som jag känner att livet har en mening. Att jag är betydelsefull för någon. Om det inte var för min dotter så hade jag inte kommit på vad jag ville plugga till. Tack vare min graviditet så beslöt jag mig för att bli barnmorska. Och man kan ju faktiskt plugga fast man har barn.
Jag tycker att det är bättre att skaffa barn när man är ung, för då har man alla förutsättningar.

Man har en bra kropp som orkar med en tung graviditet och förlossning, det blir också mindre komplikationer under graviditet och förlossning. Man får mycket erfarenhet och man lär sig varför livet är så viktigt.
Man förändras som person till det bättre anser jag.

Visst är det tungt att ha barn och vara ung. En del vill ju vara ute och festa hela nätterna eller bara kunna sticka iväg på en resa när de vill. Men jag är inte sådan. Jag tycker om att planera. Jag planerar alltid min framtid, även om det inte alltid blir som man planerat. Men jag har mycket framtidsplaner.

Mänga kan tycka att när man är en ung mamma så innebär det mycket negativa saker. En hel del människor ser ner på unga mammor bara för att de anser att man inte klarar av det tuffa jobbet. Dessa personer vill man ge fingret. Visst en del unga mödrar kan faktiskt inte ta hand om sina barn på ett bra sätt, eftersom de inte har tillräckligt med erfaranhet eller har inte en aning om hur de ska gå till väga med barnet. Då kan det bli lite knas på vägen och många gör faktiskt fel. Saker som kan skada barnen. Men jag vet vad jag gör och jag tycker att jag hittills lyckats bra. Om jag undrar över nåt så har jag ju min mamma som har fyra barn. Hon vet sånt.
Jag är ganska påläst också. Men dock satt jag inte och studera i böcker eller liknande innan jag fick Evangeline.
Utan det var såhär att mina syskon fick barn när jag var liten och då hjälpte jag till och fick lära mig en hel del.
Jag var bara fyra år när jag blev moster.

Många unga tror att det bara är att skaffa barn och köra på. Men ibland så är det inte så lätt. Det är absolut inte lätt. Man måste verkligen offra sig för sitt barn, och anpassa sin vardag efter barnet. Många gånger är det enormt påfrestande. Att ibland inte kunna duscha för att barnet behöver din uppmärksamhet. Att inte hinna städa så hemmet ser ut som en rövarkula. Att inte hinna laga mat eller ta hand om sig själv. Eller vara med vänner. Allt kretsar kring den nya lilla individen. Även fast du har huvudvärk eller är sjuk, så måste du orka ta hand om bebisen. Du kan helt enkelt inte ha dåliga dagar. Du måste hela tiden vara positiv för barnets skull.

Men jag tror absolut inte det är bättre att skaffa barn när man är äldre. Utan tvärtom. När man är äldre så orkar kroppen inte lika mer, det finns också större risk för komplikationer under graviditet och förlossning.
Om man jobbat hela sitt liv och kanske bara hinner få ett barn så kanske man ångrar sig. Jobba kommer man ändå hinna göra. Men skaffa barn måste man göra innan det är försent.
Jag har märkt att många äldre inte alls vet mer än vad jag vet om barn, utan snarare mindre. Det tyckte jag var konstigt för man tycker ju att äldre ska veta mer. Men så är icke fallet. Inte angående barn i alla fall. Nu pratar jag om folk som får sit första barn också.

Jag tycker att unga mammor har mer fördelar än nackdelar. Jag ser mig själv som en ung mamma och att det är mycket positivt. Jag får erfarenhet av livet. Nu känns det som mitt liv äntligen börjat och fått en mening.
Jag njuter av att vara mamma. Jag har längtat efter detta. Jag får ut så mycket mer utav livet. En ung mamma tycker jag att man är när man är mellan 15 och 23 år. Sen tycker jag att man faktiskt inte är någon ung mamma längre efter det.

Jag har fått höra att jag är för ung för att ha barn, och att jag inte klarar av ansvaret. Folk som dömde mig innan jag ens fick henne och kunde bevisa att jag faktiskt klarar av jobbet. Folk dömer en så fort de vet hur gammal man är. En del anser att när man är ung så kan man ingenting. Men det är så FEL. Jag kan i vissa fall många gånger mer än vad folk i 40 års åldern kan. Varför måste folk vara så dömande?
När jag fick Evangeline så visste jag inte mycket. Men när hon kom så kom också mina modersinstinkter. Jag kunde allt fast jag inte var påläst. Det bara gick av sig själv. Hur man skulle ta hand om henne, mata henne, tvätta henne och så vidare. Direkt efter förlossningen så kickar modersinstinkterna igång och då vet man. Ja... man bara vet. Det är inprogramerat i hjärnan. När man är ung så har man också lättare för att lära sig och man har mer energi och ork till att ta hand om ett barn. Det är också då man troligen är som friskast. Därmed reagerar kroppen bättre till en graviditet och förlossning. Även efteråt så orkar man mer. Man har en energi som bara finns där till att orka ta hand om en liten. Även fast man många gånger inte alls har lust med det. Har man viljan så orkar man.

Var Evangeline planerad?

En sak som irriterar mig är att folk har sagt att vi var så oansvariga som skaffa barn. Att vi bara hade lite roligt och sen hoppsan vi blev visst gravida, hur kunde det gå till. Folk gnällde också på att jag var alldeles för ung. Att jag hade förstört mitt liv nu. Tror ni det är roligt att höra?

Då kan jag berätta en sak. JA Evangeline var planerad. Vi kände oss redo att skaffa barn. Vi känner varandra ganska bra eftersom vi varit tillsammans i 5 år. Och jag håller inte alls med om att jag förstörde mitt liv. Utan tvärtom. Nu älskar jag mitt liv. Folk tyckte att jag inte hade någon högskoleutbildning och att jag därför inte kommer bli något. Att jag kommer ruttna bort. Men det är ju tack vare min dotter jag jag ska börja plugga. För det är nu som jag har press på mig. Att faktiskt bli nåt. Att skaffa ett jobb för att försörja min familj. Det är också tack vare henne som jag vet vad jag vill jobba med. Alla fördelar kom med Evangeline.

Visst kan det nog vara jobbigt för en del unga mammor, då man måste offra sin kropp. Man får räkna med att man går upp i vikt och får fula bristningar och att man får lida en del. Men så är det som kvinna tyvärr. Och det är så många fördelar som kommer med barnet och så mycket lycka. Så alltihopa är värt det. Jag lovar. En kropp är bara en kropp. Själen finns ändå inuti kroppen och det är den som är själva personen. Utanpå är bara lite kött. Utan själen är vi bara en kropp utan liv. Det är bara ytligt.

Jag har alltid sagt att jag ska bli en ung mamma. Jag ville inte vara en gammal tant som har ett litet barn som man inte orkar hitta på saker med. Jag vill inte vara en tråkig mamma. Mina systrar fick barn tidigt och jag var lite avundsjuk på dem när jag var mindre, för jag ville också ha barn. Redan när jag var 16 år ville jag ha barn. För då hade min syster en liten flicka som jag lekte med mycket. Jag är ju själv en sladdis så jag är ju yngst.
Nu kände jag mig verkligen redo. För nu har jag gått ut gymnasiet och sen ska jag börja plugga igen när min mammaledighet är slut. Antingen jobba eller plugga. Då väljer jag ju plugget. Lika bra att bli nåt vettigt.

Det kunde inte ha blivit bättre än att jag fick min älskade dotter som jag så länge väntat på.
Jag ångrar ingenting. Det kommer jag aldrig göra. För utan henne vore livet helt värdelöst.

Nu kanske det blev lite upprepningar i texten lite här och var. Men jag skrev precis så som jag känner, och jag lät mina känslor ta över i texten. Så nu vet ni hur det ligger till.

Sista dagen som tonårsmamma

Idag är det sista dagen som jag är tonårsmamma, för imorgon blir jag 20 år och då är man minsann vuxen kvinna.
Det känns så underbart att fylla 20 år och redan ha en underbar liten bebis.
Hur känns det nu då?
Tja... det känns faktiskt lite speciellt att jag ska fylla 20. Det som gör det ännu mer speciellt är just att jag har en liten dotter på snart 3 veckor (tiden går så otroligt fort, redan 3 veckor).
Men jag hann ändå bli en tonårsmamma, känns lite häftigt faktiskt.
Nuförtiden så skaffar ju alla par barn så sent i livet. Finns inte många som blir unga föräldrar.
Hur ska min födelsedag firas då?
Jag ska bara bjuda min familj på fika hem till oss. Jag hade tänkt att inte ha någonting alls först, men sen så ångra jag mig. Klart jag ska fixa någonting på min födelsedag. Något litet bara som jag orkar med. Har inte återställt mig riktigt än och jag har inte fått in vardagsrutinen än. Det är en stor omställning att få barn, och det tar tid att "reparera" sig efter en förlossning.
Men det ska i alla fall bli köttfärspaj som min syster Maria lovat göra och sedan ska jag göra pastasallad till det. Vi har också köpt alkoholfri champagne. Sen ska jag baka en tårta och det blir också lite annat smått och gott.
Det kommer nog bli bra. Vi vill inte ha så mycket folk nu när Evangeline är så liten, men det är ju alltid kul när man får besök. Dock inte i så hemskt stora klungor för det orkar vi inte med.
Jag måste ju amma stup i kvarten också.

Min sista dag som tonårsmamma ska jag baka tårta och bara mysa med min underbara dotter Evangeline.






















RSS 2.0