Aggression

I veckan var jag iväg till lasarettet i Fagersta för att prata med en läkare nu när jag hostat så länge.
Jag bad de lyssna på mina lungor. Men de tog en massa tester. Halsprov, blodprov och urinprov.
Sen sa läkaren till mig att jag hade bakterier i urinen och mycket vita blodkroppar, det tydde på en urinvägsinfektion.
Men han var dock inte säker. Men jag fick penicillin.

Jag kom hem och jag var helt upprörd och tårarna bara föll och jag kunde inte sluta gråta heller. Jag ringde till William och berättade allt. På läkaren lät det som att det är jättedåligt att ha urinvägsinfektion när man är gravid.
Jag hade 38,2 i feber också, visade det sig. Har dock ingen feber temp hemma, men de tog temp på lasarettet.

William förstod min förtvivlan och han sa att jag skulle ta bilen och åka och hämta honom på jobbet på en gång.
Jag grät hela vägen i bilen, men jag lyckades hålla mig på vägen i alla fall.

Jag har varit hemma och trott att jag har varit sjuk och att det kan påverka barnet.
Jag ringde till barnmorskan och hon sa att en urinvägsinfektion inte alls är farlig och att det är väldigt vanligt att gravida får det. Det kändes som en lättnad. Men jag var ändå ledsen. Kände mig så värdelös.

Idag, fredag, ringde jag till lasarettet igen för att ta reda på hur min urinodling gick, och ifell jag hade UVI eller inte.
Sköterskan sa att läkaren aldrig skickat iväg någon odling, fast han lovat, och att det inte tydde på några bakterier att jag hade UVI. Så förmodligen är jag helt frisk. Jag hade bara mycket vita blodkroppar, men det får man när man är gravid.
Men jag ska ändå fortsätta med medicinen eftersom jag påbörjat.

Jag blir så arg. Tänk att läkarna inte kan nåt nuförtiden. I alla fall inte i Fagersta. Har hänt flera gånger att de haft fel gällande mig. Har ätit förut tabletter mot UVI fast jag inte haft det när jag var mindre. Vad är det för sätt? Man förstör ju bara kroppen.

Jag blev så arg så jag brast ut i tårar. Jag har fokuserat på att bli frisk från någonting som jag aldrig ens haft.
Jag har varit rädd och orolig helt i onödan.
Jag är ju frisk, förutom min förkylning.

Inget att göra åt saken nu, bara att bita ihop och leva vidare. Medicinen ska ju i alla fall inte ha någon som helst inverkan på barnet.

Bebisen är också arg. Man får inte skrämma mamma sådär. Man liter ju på en läkare liksom.
Dumma läkare. De tror att de kan allt bara för att de bär en vit rock.

Nu är jag ledsen, arg och ja... alla känslorna kommer på en och samma gång. Jag är ju glad över att jag kanske inte har någon UVI. Men allt detta har fått mig att bli helt utmattad i kroppen.

Om två veckor, efter avslutad medicinering, ska jag tillbaka till lasarettet och ta ett nytt test, bara för att se.
Nu måste jag vila efter all negativ energi som omringat mig. Måste fokusera på allt det positiva istället.

Elin Åberg



Kommentarer
Elin

JA dem är helt inkompetenta i Fagersta! Dem sa till mig att jag bara hade en virusinfektion när ja hade halsfluss, så ja gick o led i två veckor innan ja fick komma till läkare igen, o då hade ja minsann halsfluss, jaha en vecka med antibiotika, fortfarande inte frisk, tillbaka till läkarna, då en inhyrd ifrån norberg, o han sa direkt att ja hade en omogen halsböld o att ja skulle käka stark antibiotika :@ Tre veckors pina i onödan!!

2009-02-06 @ 18:32:33
URL: http://wolfeye.blogg.se/
zandra

stackars dig:-( alltså fy fan för läkare

2009-02-07 @ 17:16:42
URL: http://zlove.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0