Sjukling

Nu måste jag ta och göra något åt det här. Jag kan ju inte bara sitta hemma och hosta sönder mig.
Från början så hade jag bara hosta, men hostan blev värre och sen fick jag även snuva.
I morse var jag uppe redan vid 05:00, bara för att jag inte kunde sova pga min nästäppa och hosta.
Det här börjar gå mig på närverna.
Jag hostar iprincip tills jag spyr, så jobbigt har jag det. Sen så har jag ju även illamåendet pga graviditeten.
Mellan 1-2 idag så är det telefontid hos barnmorskorna, då ska jag ringa dit.
Jag måste ju få vård för min hosta och den här hemska förkylningen.
Jag vill ju vara frisk och göda min bebis med massa mat. Men nu har man ju tappat aptiten också.
Ibland hostar jag så det gör jätteont i magen.
Jag brukar inte vara den som tycker synd om mig själv, men nu gör jag faktiskt det.
Sömn är ju en annan sak som är jätteviktigt. Men ingen sömn får man.
Så fort jag lägger mig ner så kan jag inte andas. Hatar att andas med munnen.
Sen så hostar jag upp en massa slem som jag måste spotta ut. Fräscht.
Förresten så har jag haft denna eländes hosta i över 2 veckor.

Idag kommer en man från Stockholm och skriver på papper för lägenheten.
Wille hade tänkt att säga upp lägenheten idag, måndag, men igår sentpå kvällen ringde en man
från Stockholm som ville köpa den omedelbart, utan att ha ens tittat på den. Mysko.
Men han har verkligen bråttom.
Han ville också flytta in nu i helgen, fast jag och Wille inte kommer flytta förrän om två veckor.
Så vi får lösa det där på nåt sätt. Sängen hamnar väl hemma hos mina föräldrar.
Resten får vi väl se. Någonstans tränger vi väl in dem.
Sen får vi bo hos mina föräldrar tills allt ska flyttas ner till min och Willes nya lägenhet.
Men ibland har man änglavakt. Pengarna ska gå till barnvagnen eller en ny soffa.
William och pappa har slitit med den lägenheten. Vi skulle ju ha bott kvar där längre,
men sen fick vi reda på att jag var gravid och då var det flytt som gällde.
Då kan man ju inte bo i en två, då måste man ha en trea.
Men för en stund där så trodde vi att vi inte skulle få några pengar alls för lägenheten.
Sen i sista sekund så ringde snubben.
Egentligen så är ju lägenheten värd 3-4 gånger priset, om  inte mer. Men vi måste bli av med den snabbt.
Jag menar utsikten betalar ju folk flera tusen för. Ibland också hundra tusen.
Men det är som det är.

Min syster funderade på att ta över lägenheten, jag coh Wille hade tänkt att ge den till henne
eftersom de blir lite svårt att bo kvar i huset nu när hennes man fått sparken.
Hon städar och där får man inte mycket betalt. Tycker synd om henne.
Hon sa att hon skulle höra av sig i helgen om hon skulle ha den eller inte.
Men på söndagskvällen så hade hon fortfarande inte hört av sig.
Så vi sa ja till snubben. Jag menar vad ska man göra liksom?
Vi tog ju det förgivet att hon inte ville ha lägenheten då.
Sen ringde pappa till henne och sa att lägenheten hade gått eftersom hon inte gett något svar.
Då sa hon att hon fortfarande funderade på att ta den och att hon faktiskt hade viljat ha den.
Men hon hade ändå inget riktigt svar, eftersom hon funderade på det. Konstig situation.
Jag hade hellre viljat ge bort lägenheten till min syster såklart.
Men inget man kan göra åt det nu.
Jag menar Wille skulle ju ändå sagt upp lägenheten idag och låtit den falla till föreningen.
Man kan ju inte fundera hut länge som helst.
Men jag fick ändå lite dåligt samvete för det här. Lägenheten där uppe är ju i tipp-topp nu när pappa och Wille renoverat
hela lägenheten. De börja renovera den i somras och har hållt på enda sen dess.
Så mycket fanns det att göra där. Helt otroligt.
Så mycket slit, svett och tårar finner man i den nyrenoverade lägenheten.
Jag och Wille har inte ens hunnit bo där sen den blev färdig.

En sak jag dock undrar över är varför karln har så otroligt bråttom att flytta. Har han fått jobb i Fagersta?
Jag menar han flyttar ju från Stockholm.
Jag är väldigt bestämd över vilka som ska bo här i huset. Haha...
Jag vill inte ha några nissar som stör på något sätt. Speciellt inte nu när vi ska ha barn.
Men Wille är ju revisor här så han har ju en del att säga till om ifall någon inte skulle passa in här.
Fast jag är bara just nu så glad över att vi får lite pengar för lägenheten åtminstone.
7000:- har vi sagt att vi ska ha, så vi får väl se. Inget att pruta på tycker jag.
Vi har ju lagt ner dubbelt så mycket pengar på renoveringen.

Drygt 7000:- kostar vagnen som jag och Wille ska köpa till våran lille bebis.
Så det skulle vara perfekt.

Om en vecka är det dags för vårt första ultraljud. Ska bli mycket spännande.
Och då ska jag minsann se till att vara frisk. Så är det bara!
Jag ska, jag ska, jag ska...

Har så ont i bröstkorgen nu efter allt hostande, så nu får det vara slut med det.
Jag vill ju vara ute och promenera och hitta på saker, inte bara sitta hemma och uggla.

Nu blev det litte gott och blandat i detta inlägg känner jag. Haha!
Men det var allt jag hade att säga för denna gång.
Får se var jag hittar på att skriva om nästa gång när jag har brist på annat att göra.

Puss och kram.
/ Elin Åberg


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0