3 dagar över BF

Ja då har det gått 3 dagar över BF. Jag som inte ens trodde jag skulle gå över tiden.
Jag var helt bombsäker på det. Men, men... Jag har en envis bebis i magen.

Igår så städade jag hela lägenheten.
Jag torka alla fönster, diska, dammsög, tvätta golven, torka damm och tvättade.
Jaa... jag gjorde iprincip allt.
Dessutom gick jag upp och ner för en massa trappor samt var ute på promenad tre gånger.

Nu är jag väldigt ledsen. Jag vill ju att bebis ska komma. Jag orkar inte vänta längre.
Samtidigt så växer min oro för att den inte vill komma ut.
Bebisen blir ju inte direkt mindre heller, utan bara större och större.
Dock ska det tydligen vara mycket vanligt att förstföderskor går över tiden med en hel vecka.

Min äldsta syster fick alla sina barn ganska tidigt. Hon hade istället problem med att hålla dem inne i magen, så hon fick springa på lasarettet hela tiden.
Därigenom var jag rädd för att det skulle bli så för mig. Men icke!
Jag går över tiden istället.

Min mamma gick över tiden med mig en vecka. Mitt fostervatten var då förgiftat, så jag är livrädd för att detsamma ska hända mitt barn.

Jag tror jag ska sluta försöka så mycket att få igång det nu. Ingenting har ju hittills hjälpt.
Det är nog bara att vänta ut tiden, och så kommer bebisen när det känner sig redo.
Den sitter där den sitter, men rätt och det är så börjar nog värkarna.

Min största önskan just nu är att bebis vill komma ut så snart som möjligt.
I juli helst tack!
För min värsta mardröm är att bli igångsatt. Det lär vara så mycket värre. Eftersom alla värkar kommer på en gång då och inte stegvis.

Under hela graviditeten har jag gått och längtat efter den dagen då jag känner att det är dags att åka in till förlossningen för att föda mitt efterlängtade barn.
Tänk om det inte skulle bli så nu? Eller att man måste göra kejsarsnitt?
Det vill jag verkligen inte göra.

Det är så många tankar som snurrar runt i mitt huvud just nu.
Igår grät jag till och med så William fick lov att hålla om mig.
Anledningen till mina tårar var just detta.
"Varför vill inte bebisen komma ut?"

Man blir ju så orolig.
"Är allting verkligen som det ska?"

Folk ringer till oss hela tiden, och lika besvikna blir de nog när vi svarar i hemtelefonen.
Alla vill ju att bebisen ska komma nu.
Mina föräldrar kan inte ens sova om nätterna.
Pappa går till dörren varje natt och ser ifall kuvertet ligger där med vår nyckel i.
Mamma går upp för att se ifall bilen är borta.
William han sitter uppe hela nätterna till sex på mornarna, bara för att han inte kan sova.
Han är nog vänligt otålig nu, och dessutom läser han om allt han kan hitta om förlossning och allt som vi har framför oss. Han sa själv att han kommer nog kunna mer än barnmorskorna på förlossningen.

Jag hoppas verkligen att allting kommer att ordna sig. Att den långa väntan snart är över, och att vi änntligen får hålla i vårt eget barn.









Kommentarer
Jenny

Grattis Grattis till lilla tjejen.. :)

2009-07-28 @ 00:53:18
URL: http://littleangeleyes.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0