Graviditetsvecka 36

Efter att jag haft en jobbig natt/morgon med konstigt magont, så ringde jag till barnmorskan i Fagersta. Jag hade ont, en stickig känsla väldigt konstig smärta, under brösten och i mitten av magen som sträckte sig som ett band. Jag hade också ont i min vänstra arm. Barnmorskan visste inte vad det kunde vara så hon ville att jag skulle komma dit och ta prover.

Dock var jag i Västerås för tillfället och kunde inte komma dit så jag ringde till förlossningen istället. Jag fick tid där och fick även prata med en läkare och barnmorska. De tog lite prover av mig och gjorde ett ultraljud. Allt var perfekt med bebisen, och mina prover var bra (febertemp, urinprov, blodtryck och pulsen samt CTG på magen för att se hur bebisen mådde).

När jag var uppkopplad med CTG så fick jag väldigt ont, och då menar jag ont, i magen och vid magsäcken (under bröstet på vänster sida). Det sved jättemycket. Jag trodde att mina värkar hade börjat, men så var det inte. Det var nog så att jag låg lite tokigt på sängen bara som påfrestade mig väldigt mycket.


Jag har haft ganska mycket förvärkar nu. De kommer och går allt oftare. Jag promenerar och städar och pysslar med lite allt möjligt. Jag håller verkligen igång. Ibland kanske lite för mycket. Men jag blir så stressad när jag inte har något att göra. Sen när jag istället har för mycket att ta tag i så blir jag bara ledsen.


Nu börjar jag bli lite nervös och rädd också, men samtidigt så är jag förväntansfull inför förlossningen.


Brösten läcker, ryggen värker och mina fötter har fått mycket förhårdnader eftersom jag är tyngre och det värker i dem. Det är så mycket som kroppen får ta ställning till.

Men det finns inget annat som är mer underbart och fantastiskt som att få känna sin lilla bebis röra sig i magen och sticka ut hälen på höger sida av magen.

Bebisen trycker på och det gör ont, jag har svårt att ta mig upp ur sängen, vända på mig och ta mig in och ut ur bilen. Men alltihopa har sitt pris och det är absolut värt det, för snart får jag hålla i min lilla efterlängtade underbara bebis som jag längtat efter så otroligt mycket.

Det finns ingenting annat som jag väntat på så mycket som min lilla bebis.


Jag brukar få sendrag vid äggstockarna ungefär. Mest på nätterna när jag ska sova och sträcker lite tokigt på mig. Brukar kännas mest på vänster sida.



Kommentarer
Anonym

jag fick alltid mer värkar¨och hade mer ont så fort det kopplade upp mig. Men de var nog för adi blev helt vild där inne han gillade inte de där remmarna. haha

2009-07-06 @ 11:39:29
URL: http://xandrasbebis.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0