Graviditetsvecka 37

Vi var hos barnmorskan den 2/7-09, denna gång fick vi lov att gå till en annan barnmorska, Annika, eftersom Kristina har semester. Men det gick väldigt bra.

Bebisen mådde också toppen där inne i magen. Huvudet var inte helt fixerat än, fortfarande ruckbart.


Vi pratade lite om amning och att det kan kännas hopplöst i början eftersom det kan göra väldigt ont. Sen så sa hon att man faktiskt överlever en förlossning. Man kan tro tvärtom när man väl ligger där på grund av smärtan.

Dessutom sa hon att desto mer man gråter av smärta när man ammar, desto bättre blir mjölkflödet.


Jag har haft ganska mycket förvärkar. Bebisen rör sig ganska mycket emellanåt också. Nu känner man verkligen vilken kroppsdel som ligger vart. Det är jättehäftigt.

Att ens kunna ha min egen bebis i magen är ju hur häftigt som helst.


Nu räknas jag som fullgången. Det känns bra. Nu kan bebisen komma när den vill. Så känner jag i alla fall. Jag hoppas det blir snart, för jag längtar så mycket efter bebisen min.


Jag har fått väldigt ont i fötterna och fått förhårdnader. På mornarna när jag ska upp ur sängen och gå, efter en hel natts vila, så gör det jätteont att gå på fötterna. Speciellt hälarna.


Mina fötter blir också helt blåa när jag sitter still med fötterna och benen. Fötterna och vaderna brukar bli blåa. Det ser väldigt läskigt ut, men det beror nog bara på att jag är uppsvälld och blodcirkulationen fungerar inte riktigt då samt att jag sitter still.


Jag har heller inte känt mig så särskilt hungrig nu den senaste veckan.

Magen kliar och växer fortfarande på. Jag smörjer in mig med havandeskapsoljan. Den är jättebra. Jag smörjer även in mina bristningar på brösten, ryggen, rumpan och benen.


Ibland har jag jättesvårt att sova och ibland så sover jag jättebra och drömmer så fruktansvärt mycket. Det känns som jag sett på flera långfilmer under en natt ibland. Det jobbiga är att jag ofta drömmer mardrömmar. Jag har ont i ryggen också.


Jag har börjat promenera lite snabbare än vanligt nu. Nu när det är så nära slutet så ska jag försöka promenera lite snabbare så mina muskler är i trim tills förlossningen.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0