Andning inför förlossningen

Igår fick vi i läxa allihopa, föräldragruppen, att träna på andning inför förlossningen. Vi ska kunna det tills nästa gång. Det är inte svårt alls, men lite pinsamt att sitta där och andas framför alla människor. Vi är en stor grupp på typ nästan 20 pers. Alla kände sig nog lite obekväma när det är något nytt och alla tittar på en.

När vi kom  hem sen och skulle lägga oss att sova så fick Wille nypa mig hårt i benet och se ifall jag kunde andas genom smärtan. Det gick faktiskt bra. Fast han fick så otroligt dåligt samvete, så jag var tvungen att nypa tillbaka.

Barnmorskan sa att vi skulle hålla på sådär för att se ifall man klarar av att hålla andningen under en värk.
Jag börjar mest bara garva åt övningarna. Men de är nog bra att göra och öva mer på det. Man slappnar i alla fall av utav andningen. Sen får man väl se hur bra den hjälper under förlossningen.

Mamma tog aldrig någon slags smärtlindring. Inte ens lustgas och hon har födit 4 barn. Det enda hon hade som hjälp var andningen. Jag hoppas att jag kan vara lika stark som hon.
Just nu känner jag att jag inte vill ha någon smärtlindring iform av spruta. Men sen när man väl ligger där så tänker man nog annorlunda. Fast jag är bestämd över att jag ska försöka klara mig utan så långt som möjligt.

Något som jag har upptäckt är skönt är när Wille trycker hårt på mina armar, ben och ryggen med händerna. Samtidigt som jag andas. Barnmorskan visa att man kunde göra så, och sen prova vi igår och jag gillade det.
Dels för att man tänker på annat då. Man fokuserar på den punkten han trycker på och inget annat.
Så det kan nog vara en bra metod.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0