Graviditetsvecka 30

Just nu är jag i vecka 30. Helt fantastiskt. Tänk att det bara är 10 veckor kvar till beräknad förlossning.  
Sen ska vi äntligen få se vår lilla bebis. Jag längtar, och jag längtar även till förlossningen.
Jag är inte alls rädd inför den, utan jag längtar snarare efter känslan av att nu är det äntligen på gång, snart får jag hålla i min lilla bebis. Att få föda fram ett barn, en individ och ett nytt liv.

Idag, 15/5-09, var jag och Wille iväg till barnmorskan vid 10 tiden på förmiddagen. Jobbigt att gå upp tidigt, jag brukar gå upp vid 11.


Allt gick bra. Hon mätte magen och kände på den och upptäckte att bebisen ligger med huvudet neråt. Fast det visste vi redan. Men det var i alla fall bra att bebisen gjorde det.
Barnets hjärtljud låg på alltifrån 160 till 146. Men det verkar som bebisen har mest hög puls.
Jag fick mig även ett stick i fingret, det får jag varje gång. Blodvärdena var bra.
Även min blodgrupp var den bästa. Fick reda på resultatet idag. Fast tydligen så kan jag ge blod åt alla, men jag kan själv inte ta emot av vem som helst.


Jag har lyckats gå upp 3 kg sen sist vi var där. Väger nu 68,4 kg.
Jag har varit en duktig flicka.


Sen skratta vi mest bara åt att jag fått en järnkula i mitt öga. Jag skulle ta de där små äckel kulorna, som jag hällt ut ifrån kapseln, och helt plötsligt så flög en liten kula in i ögat och nu sitter den där utan att jag får bort den. Så nu behandlar jag även ögat med järntabletter.
Jag skojade om att jag försökte få ner den via tårkanalen istället eftersom jag har så svårt att svälja tabletter. Då sa hon att hon skulle rapportera det till läkemedelsverket. Vi skratta så att tårarna nästan kom.


Hon tyckte även att jag blivit lugnare nu. Att jag är en helt annan person än i början. Att jag kan njuta av min graviditet på ett annat sätt än att bli rädd för minsta lilla grej och vara orolig. Jag håller med. Jag mår nog mycket bättre nu.
Visst jag gnäller lite när det gör ont eller när det känns jobbigt, men sen är det bra om jag får lite uppmärksamhet.

Vi ska tillbaka om 3 veckor igen. Fast varje vecka så går vi ju till föräldragruppen, så vi får ju träffa Kristina i alla fall.


Jag har mått ganska bra. Oftast så mår jag illa på kvällarna. Jag tar alltid järntabletten innan jag går och lägger mig tillsammans med lite juice.


Det svider fortfarande när jag kissar ibland, men jag har inga bakterier i urinen. Kan nog vara så att jag är lite irriterad bara. Ibland får jag så om jag dricker mycket juice också.


Jag känner mig allt oftare hungrig.


Jag vaknar väldigt lätt till minsta lilla ljud och dessutom har jag börjat få ont i mina höfter ibland när jag sover.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0