En riktigt besvärlig dag!

Idag gick jag ut med Evangeline på en promenad. Vi postade de ifyllda papprena om förskola. Känns bra. Vi valde fem olika förskolor. Hoppas bara hon får plats på någon utav dem.
Efter det gick vi vidare till min mamma som var vid Krumeluren. När vi hälsat på mamma och Olga, hunden, så gick vi allihopa till stan, eller ja... Olga stanna hemma.
På stan åt vi på Vivaldi, jag åt en sallad. Jättegott! Efter det gick vi runt lite och kika i affärer. Dock var Evangeline inte alls på humör. Hon skrek och grät och ropa "mamma" och skulle hela tiden upp i min famn. Hon har kommit in i en period nu där ingen annan duger förutom jag. Varför just nu? När jag ska börja skolan och allt. Jag kan inte ens gå in på toaletten och stänga dörren utan att hon sitter där och knackar på och gråter och ropar efter mig. Stackarn. Men det känns bra att man är en omtyckt mamma, men dock kan det bli lite jobbigt ibland.
Hur som helst så skrek hon hela tiden på stan, och ingenting hjälpte. Det enda som dög var att vara i min fam, men jag orkade dessvärre inte gå och bära på henne hela tiden. Det var helt hopplöst. Men det var bara att bita ihop. Jag försökte med allt. Jag gav henne leksaker och jag prata med henne ja... jag gjorde allt jag kunde. Jag gick så snabbt jag bara kunde, ett riktigt träningspass. Dock var det en läskig asiat som följde efter mig med en läskig sak i handen som hade ljud för sig, typ som en radio som brusa så fruktansvärt. Men jag blev av med honom efter ett tag som tur var.  
Evangeline skrek och grät hela vägen hem också. Folk glodde på mig, men vad ska jag göra liksom? Hon var ju bara så fruktansvärt mammig. När vi kom hem så satte jag henne på golvet för jag skulle fixa välling. Då började hon störtböla, det lät som hon blivit stucken av en geting. Så mycket skrek hon. Då var det bara att plocka upp henne igen och pyssla om henne, sen sjöng jag lite och efter det fixa välling. Nu ligger hon i sängen och har druckit sin välling. Nu har hon till och med somnat sött och jag kan pusta ut. Åh min lilla flicka. Hon har inte haft en lätt dag, och det har inte mamma heller. Man kan inte ha en glad bebis alla dagar.







Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0