Finland - 18 april 2010

Denna dag var det dags att lämna Genböle och bege oss mot Ekenäs, där min syster bor. Vi skulle träffa henne samt barnen. Men först gick vi runt våra gamla hemtrakter. Vi kikade på huset där jag växte upp och där min mor växte upp. Det kändes så konstigt att gå där. Att man en gång i tiden bodde där. Det kändes så konstigt allt bara. Jag kunde se minnen. Där sprang jag som liten och där gick min mormor och morfar när de levde. Där gjorde vi si och så. Ja... Det var så underligt alltihopa. Att en gång i tiden levde alla nära och kära som är borta nu, och att det var fullt av liv där. Nu var allt så dött bara trots att det bor nya människor där.

Efter min och mammas promenad så gick vi till Siwa för att handla lite matgrädde som Stina behövde till kycklingen hon skulle tillaga. Hon gjorde så god mat och supergoda efterrätter. Man blev lite bortskämd hos henne. Men samtidigt så var det så lungt och mysigt där. En bra stämning helt enkelt.



Jag och Evangeline vid huset där jag bodde första tiden i mitt liv.


Mor & dotter.
Roligt att få visa för min dotter vart jag bodde som liten.
Tänk nu har jag en egen dotter och när vi bodde här var jag lika liten som henne.


Huset såg dock inte ut så här när vi bodde där.
Det var vitt och inte blått, dessutom har de som bor där nu byggt ut lite.


Pappa planterade dessa granar som är bredvid vägen som häck.
De var jättesmå när han planterade dem. Nu är de enorma.


Vid mommo och moffas hus.
Detta är bland annat Levis, min mommos bror, garage samt
mommo och moffas garage längst bort i bild.


Mamma vid mommos bergsland.
Hon har planterat dessa plantor och de finns kvar än i dag.
Det var både roligt och lite jobbigt att gå förbi här.
Så många minnen.


Vid mommo och moffas stora hus.
Mamma berättade för mig hur det var då alla levde, och hur de levde.
Det var så mycket liv, men nu var allt borta.
Huset har de nuvarande ägarna målat i en annan färg.
Orginalfärgen såg ni på garagen.


Mamma vid barndomshemmet.
Allt hon berättade för mig kunde jag verkligen se.
Jag kunde se allt framför mig.
Jag har sett mycket på bilder och relaterade dem till detta.
Jag såg inte hur det såg ut nu, utan jag såg hur det såg ut då.


Mamma vid Gustavsborg.


Jag önskar verkligen att jag kunde ha visat Evangeline för min mommo och moffa.
Men jag fick i alla fall visa henne vart jag kommer ifrån och vart en del av mina rötter kommer ifrån.

Vi mötte en kvinna som mamma stanna och prata med.
Hon sa: "Jaha har du kommit hem nu".
Det var lite gulligt.
Hon kände inte igen mig för jag hade blivit så stor.
Jag var ju 5-6 år när hon såg mig sist.
Hon frågade om jag var lilla Elin?
Hehe... hon har en son i samma ålder som mig och vi gick på samma lekis.

Wille hämtade oss vid Siwa med bilen så vi kunde åka hem till min moster och äta.



Dags att säga hej då till min moster och hennes man Reijo.
Efter att vi hade ätit gott.
Det var lite ledsamt. Vi åkte sedan vidare till Ekenäs,
som låg ca 1 timme bort.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0