GE TILLBAKA MIN BEBIS

Idag har jag röjt undan lite här hemma. Men jag har en hel del kvar innan jag är helt nöjd.
William gick ut med Evangeline på en promenad medan jag lagade mat samt tvätta. När jag skulle plocka ur och i tvättmaskinen så såg jag på Evangelines gåstol och såg att den var tom. Då började jag gråta. Jag blev så ledsen. Så otroligt känslosam. Bara tanken av att min bebis faktiskt inte var där. Jag har henne alltid inom synhåll. Hon är alltid med mig, men nu var hon inte det. Hon kanske var borta i 40 minuter bara. Men jag blev ändå så ledsen. Jag kunde se hennes söta små öron och hennes fina hår med ryggen mot mig, men ingen var där. Usch vad jobbigt det var. Jag vet inte varför men jag blev bara så ledsen.

När Wille kom hem med henne igen så kändes det bra. Jag klädde av henne och fick hålla henne i mina armar. Då kände jag mig hel igen.

Jag plockade lite kläder ur Evangelines skåp idag som är för smått. Och då blev jag ju känslosam igen. Men jag grät inte denna gång. Men jag såg tillbaka till den tiden hon var nyfödd och de kläder hon hade på sig. Oj så smått allting var. Jag sparar alla hennes kläder. Tänker inte slänga eller ge bort.
Jag lade dem fint in i en plastpåse (en sådan som hennes täcke låg i). Tjockt plast med dragkedja och handtag. Sedan lade jag den in i skåpet. Lade mössor och strumpor i en mindre plastpåse där hennes örngott legat när vi köpte det. Jag har sparat dem för de är så otrolig bra att förvara saker i.

Det var lite om vad som hänt idag. Nu fick jag det bevisat att jag visst är en mamma som bryr sig otroligt mycket och som inte kan vara utan sin dotter. Jag kan inte släppa taget om henne. Jag måste ha kontrollen så är det bara.



Jag med min nybadade bebis.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0