På alla fyra

Idag ställde sig Evangeline upp på alla fyra.
Hon har tidigare tagit sig fram på sitt egna lilla vis.
Genom att trycka rumpan upp i vädret och huvudet ner i golvet och sedan trycka ifrån med ena foten.
Nu försöker hon krya iväg på alla fyra.
Vi har inte velat lära henne krypa än, eftersom det är så upp och ner samt en massa kartonger överallt här hemma just nu. Vi vill inte att hon ska göra illa sig. Vi har inte försökt att få henne att ställa sig upp eller klättra på möbler heller. Hon har inte fått vara så mycket på golvet heller och lära sig själv. Hon tycker inte om att ligga på mage. Hon ska mest bara sitta upp och leka eller springa runt i gåstolen.
Men nu har hon ändå börjat lära sig hur man ska stölla sig upp på alla fyra. Duktig flicka!
Jag tycker det har varit så skönt när hon inte har kunnat krypa så snabbt eller lärt sig att gå. För då vet man ju vart man har henne. Folk skryter om sina barn när de kan gå eller krypa tidigt. Visst är det roligt när barnen lär sig och utvecklas, men jag tycker det mest bara är bättre om de lär sig senare. För sen får man fullt upp. De är högt och lågt, här och där. Då blir det riktigt jobbigt, speciellt om man har kartonger och saker överallt som inte gör ett säkert hem precis.
Dock är Evangeline enormt mentalt före. Kan vara att hon mest bara varit med mig och då har jag lärt henne prata och vad olika saker är och vad de heter. Hon kan redan kommunicera. Hon pekar på saker hon vill ha, och ibland säger hon även vad det heter. Hon visar om hon får ont någonstans och vart. Hon härmar ljud och imiterar.
Det är så mycket den lilla flickan kan. Och hon lär sig snabbt må ni tro. Man behöver bara visa en gång så kan hon. Karin lärde henne att "prutta" med munnen och sedan dra pekfingret fram och tillbaka på läpparna. Efter att hon visat så gjorde Evangeline likadant och nu har hon gjort så enda sedan dess. Oftast när hon blir ledsen gör hon så, det är så otroligt gulligt. Wille brukar säga "kokoro" till henne, som betyder hjärta på japanska (ja... han försöker lära henne japanska) då visar hon vart hennes hjärta sitter. Det är så sött.
Om man frågar henne vart olika saker sitter så visar hon.
Jag är så otroligt stolt över min smarta flicka ska ni veta!



Kommentarer
Jenny

Huvudsaken är ju att de utvecklas överhuvudtaget måste jag väl ändå säga. Jag är mest imponerad över hur du lyckats hålla henne från golvet? Båda mina barn har inte varit nöjd i knät länge och har velat utforska golvet o de har blivit så nöjda när de tagit ett steg i utvecklingen :D

2010-06-14 @ 10:09:49
URL: http://jenny.blogspot.com
Mami

Du tycker inte om när folk skryter om sina barn? men det är väl det enda du gör om ditt?!

Låt barnet lära sig krypa å gå det kommer hon att må bra av!

2010-06-15 @ 19:53:42
Elin svarar till Mami

Oj nu tror jag du missuppfattat allt va?

Jag förstår inte riktigt vad du menar?

Klart man ska skryta om sina barn. Annars vore det ju ganska konstigt eller hur? Man älskar ju sina barn och är stolta över dem. Skryter man inte är man ju lite konstig förälder anser jag. Gör dem nåt bra så blir man ju glad och otroligt stolt.

Hon får lära sig att krypa och gå när hon är redo för det. Det är inget man kan tvinga henne att göra.

2010-06-16 @ 11:43:14
URL: http://elinalice.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0