VFU är över

I torsdags var det min sista praktikdag på Haga Ängs Äldreboende, och jag måste säga att jag tyckte det var ledsamt. Jag har saknat mina härliga gubbar. De blev jättesorgsna när jag berättade att jag inte skulle komma tillbaka. En av dem frågade ifall jag skulle sluta andas, men då fick jag förklara att så var inte fallet utan att min praktik var slut. Sen frågade han ifall jag inte tyckte om dem och att det var därför jag sluta, men då fick jag förklara att jag endast var där på praktik via högskolan och att kursen tog slut. Då ansåg han att de kunde hålla kvar mig med tvång. Jag har fått så mycket fint utav dessa människor, och de har varit helt underbara. En kvinna sa att jag kommer bli en underbar sjuksköterska då jag passar så bra med att arbeta med människor och att jag var så lugn. Den gumman kommer jag aldrig glömma för hon var helt fantastisk. En annan man kom fram till mig och gav mig en kram och tackade, det berörde verkligen då han sällan pratar pga sjukdomen som gjort att han tappat förmågan att sätta ihop ord korrekt.
När jag gick därifrån slog tanken mig att jag aldrig skulle få se dem igen, och då kom nästan tårarna. Precis när jag fäst mig vid dem så ska jag sluta...



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0