Inte min dag...

I tisdags var det verkligen inte min dag! Jag var på föreläsning i Eskilstuna och när jag kom hem skulle jag iväg till dagis för att hämta Evangeline. När jag kom dit var hennes ena vante borta, det fanns en annan flickas vante där i torkskåpet som också var rosa, så antagligen hade hennes mamma tagit en av varje. Sen hittade jag inte Evangelines röda stickade sockor heller, som hennes mommo stickat. Ingen hade någon aning om vart de kunde vara. På vägen hem var Evangeline ledsen, så jag fick skynda mig. Hon har välling abstinens när jag hämtar henne, haha! Hon älskar välling och på dagis får hon ingen så hon ska alltid ha välling på vägen hem i vagnen, men jag hade glömt att ta med. Jag tog av mig mina vantar, och la dem på vagnen, för att det blev så varmt när jag fick skynda mig. När jag kommer hem till dörren vad märker jag då? Jo... mina gråa dyra lovikka vantar är inte där, jag hade tappat dem på vägen någonstans. SURT! Jag förklarade för Evangeline att vi måste gå tillbaka och hon förstod mig bra för hon blev tyst, dock var hon lite tjurig på mig. Gick hela vägen tillbaka till dagis utan resultat. Jag frågade till och med en pappa, känner igen honom från dagis, om han sett ett par gråa lovikka tumvantar, men det hade han inte. På väg hem igen så var jag lite ledsen... någon hade väl tagit dem.
Sen kom vi till en parkering och när jag vänder huvudet mot vänster sida så ser jag ett par gråa lovikka vantar som ligger så prydligt upplagda på en snöhög. Någon vänlig själ hade lagt dem där. Åh vad glad jag blev! Tänk att man kan bli så lycklig av att hitta ett par vantar. Dagen slutade lyckligt i alla fall med humöret på topp. Dock höll jag på att bryta ihop ett tag där när allt bara gick emot mig och jag var dessutom supertrött. Men som dagt, dagen slutade bra. 

 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0