2011-10-05

Denna kväll befann jag mig på stadshotellet i Västerås för att delta i Vårdförbundets årsmöte med bland annat middag och en föreläsning av Mi Rydell. När jag precis ätit klart tar jag upp mobilen och ser att jag fått ett meddelande av Wille. Då fick jag ett skräck besked. Jag kände hur hela jag stannade upp och fick hjärtklappningar, ögonen fylldes med tårar. Det stod att Evangeline ramlat från soffan och slagit upp näsan i DVD-stället och att de nu låg inne på akuten samt att det ligger blod överallt hemma.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag skakade. Jag kunde inte ta mig därifrån för jag hade ingen bil, den hade ju Wille. Det snurrade 1000 tankar i huvudet på en och samma gång. Alla hade roligt och skrattade runt omkring mig, men jag kände bara ledsamhet och rädsla. Jag var så enormt orolig. Jag visste helt enkelt varken in eller ut. Efter en stund fick jag ett meddelande där det stod att de fått åka hem igen. Då blev jag lite lugnare. När jag kom hem fick jag se min lilla sötnos som fått ett stort jack genom näsan på vänster sida. Nu ska det bara få läka ihop av sig själv. Läkarna ville inte göra nåt åt det, varken limma eller sy.
Vi har kopplat in försäkringsbolaget nu eftersom troligen kommer hon få ett fult ärr där resten av livet.


Mitt stackars lilla flickebarn med ett stort djupt jack genom näsan.

Wille sa att hon hade varit så duktig efter att hon ramlat. När han berättade att de skulle åka till doktorn så hade hon varit så lugn och snäll och gjort precis så som han sa till henne att göra, t ex: "stå still här så jag jag fixa..."
När de var hos läkaren hade hon berättat för honom vad som hänt: "Jamla soffa" (= ramla från soffan).
Hon hade varit så duktig och snäll trots att hon hade så ont. Mitt älskade barn.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0