Evangeline 2,5 år (27/1-12)

Idag blir vår "lilla" älskling 2,5 år. Tänk vad tiden gått fort? Hon har utvecklats så otroligt mycket och hon är då duktig och gullig. Numera säger hon "tack för maten den var god" när hon går från matbordet.
Det är alltid roligt att vakna om mornarna när Evangeline pratar och pratar. Hon säger alltid så gulliga saker.
Jag blir så glad av att få ha henne vid min sida. Hon kan prata riktigt mycket nu så att man förstår henne, bygger upp hela meningar.
Här om dagen när Wille jobbade natt så satt vi uppe och kikade på film innan läggdags. Då låg hon i mitt knä och jag kliade hennes rygg. Hon säger alltid: "De e schjöönt!" Det låter så sött.
Sedan lade jag mitt huvud i hennes knä och då sa hon: "Var inte rädd nu mamma när pappa jobbar, jag är här mamma, jag är här." Sedan smekte hon mig på huvudet och gav mig en puss. Hon är så otroligt gullig, det värmer i ens hjärta. Tänk 2,5 år har gått. Det känns som jag haft henne med mig hela livet. Hur klarade man sig utan sitt barn egentligen? Svårt att förstå...
Mina dagar skulle vara helt värdelösa utan min lilla flicka. Hon lyser upp mina dagar och hon älskar mig trots mina fel och brister. Även om man är sur, arg eller ledsen så kan hon få mig på bra humör och få mig att känna meningsfullhet. Vad vorde jag utan henne? Den lilla flickan har ett varmt hjärta, hon är så snäll och rar.
Evangeline är det bästa som någonsin hänt mig. Även om jag ligger och sover på mornarna och Wille ska lämna henne på dagis så säger hon: "Hej då mamma!" Och alltid när hon kommer hem så ropar hon efter mig och blir överlycklig när hon får se mig. När jag hämtar henne från dagis så springer hon alltid fram och kramar mig och ropar: "Mamma" och skrattar. Hon är alltid stolt över att "visa upp" mig för sina kompisar och säga: "Det är min mamma!" När jag kommer hem från skolan springer hon alltid fram till dörren och kramar mig samt ger mig en puss. Jag behöver aldrig känna mig ensam och övergiven, jag har något viktigt här i livet.
Jag är så glad och stolt över att just jag fick detta underbara barn. Trots att mitt liv varit tufft och min barndom inte varit den bästa, så ska jag göra allt för att min lilla dotter ska få det så bra som möjligt.
Hon ska känna sig älskad. Det går inte att beskriva hur mycket jag älskar min dotter.
När jag säger att jag älskar henne så brukar hon ge mig en stooooor kram och ibland en puss. Hon brukar säga till mig: "lavljoo" (= love you).
Har även fått höra från fröknarna på dagis att hon är så otroligt kärleksfull och tycker om att kramas.
När jag förklarar saker för henne så lyssnar hon verkligen. Det är så härligt att kunna föra en konversation med henne nu. När hon kladdar så hämtar hon papper, ibland ger jag, och hon torkar upp själv slamt slänger i sopen.
Hon vet själv, någorlunda, vad som är rätt och fel. Alltid när min toarulle är slut så går hon och byter åt mig, hon har stenhård koll på det, hehe. En riktig liten ordningsmänniska och "kommandora". Hennes fröken sa att om Evangeline säger nej till grönsaker vid maten då är det verkligen nej, hon ändrar sig inte. Hon vet exakt vad hon vill och ger klara besked. Hon vet vad hon vill.
Jag kunde inte ha bett om en bättre dotter. Jag ger mycket, men jag får så otroligt mycket tillbaka. Mamma älskar dig mest av allt Evangeline!


Evangeline älskar sin groda. Den köpte vi till henne när hon redan låg i magen.
Den är så enormt viktig. Hon lämnar den hemma när hon ska till dagis och säger
att den ska sova. När hon kommer hem så är det första hon frågar efter grodan.
På nätterna när hon klättrar upp i våran säng, och lägger sig mellan mig och Wille,
så tar hon alltid med grodan. Grodan är hennes bästis.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0