"Sjukvårdsavvisningen"

Hej bloggen!
 
Hela förra veckan hade jag en jobbig trötthet. Jag var konstant trött på dagarna och sen när jag äntligen skulle få sova så kunde jag inte. Den där känslan av att vara för trött för att orka göra något, men för pigg för att kunna sova. Någon mer än jag som upplevt det? Drygt är det i alla fall. Hoppas denna vecka blir lite bättre eftersom vi jobbar på i 110 % med examensarbetet.
 
I helgen har jag varit ensam med Evangeline. Wille var iväg och krigade i skogen (militärövning). Han kom hem sent idag. Jag och Evangeline har haft det ganska mysigt bortsett från en enda detalj. Igår vaknade hon till vid 22-tiden och var mycket ledsen. Hon sprang fram och kramade mig i köket och sa att hon hade blod på stortån. Jag drog bort strumpan och tittade på den medan hon brast ut i storgråt.
Vänster stortå var alldeles röd och uppsvälld. Den hade även en vit prick på huden vid nagelbandet och nageln hade brustit nedifrån och upp. Satt dock inte lös. Hon hade så fruktansvärt ont och bara skrek så tårarna spruta.
Jag satte på alsolsprit, men det var inte till hennes förtjusning vill jag lova.
Jag ringde 1177 och fick tala med en sjuksköterska från Borlänge och hon tyckte jag skulle behöva åka in så hon kopplade mig direkt till Västerås. 1 timme och 48 minuter satt jag i telefonkö utan att någon svarade. Sedan lade jag på luren. Det är GALET att jag ska behöva sitta så länge med dessutom plats nummer ett i kön. Jag blev så arg. Klockan var mitt i natten och jag bestämde mig för att behandla stortån hemma och försöka hejda infektionen (som jag misstänkte att det var). Jag lekte och prata med Evangeline samtidigt som jag rengjorde stortån. Det gick ganska bra, men hon hade ont. Vi lade oss sedan i sängen för att sova. Jag sa att henne att väcka mig så fort hon får ont eller mår dåligt. Jag hade även satt på "nattsockor" som är stora, mjuka och lurviga. Men hon drog av sockan från enbart vänster fot. Stackarn. Stortån var väl så överhettad.
 
Idag har jag fortsatt badda tån med alsolsprit och är det lika illa imorgon så får vi ringa vårdcentralen. Tån har fortfarande varit röd och nageln är trasig, men tack och lov så har rödheten inte spridit sig upp på foten.
Tänk att man ska dra ned så mycket inom sjukvården så man inte ens kan få adekvat hjälp när man behöver det. Sjuka samhälle som prioriterar upp åt skogen fel saker, och drar ned på resurser inom sjukvården. Nästa gång jag ringer kanske jag hamnar uppe i Kiruna!? Vad ska de kunna göra därifrån? Ringer man från Västerås ska man få tala med någon som sitter i samma stad eller åtminstone samma län, precis som det var förut.
Det blir en FET tumme ned för den såkallade "sjukvårdsrådgivningen". Tänk att sjuksköterskan i Borlänge tyckte jag skulle behöva åka in med dottern för hon kanske behövde kirurgisk hjälp, och så svarar de inte ens i Västerås. Arg och besviken på sjukvårdens bemötande av en orolig mamma.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0