Lite om min sjukdom

Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför? Varför?
 
Ibland tycker man att livet är bra orättvist, men när det gäller sjukdomar så ställer man sig alltid frågan "varför?"
Det är ett sånt onödigt lidande utan att bringa någon nytta. Varför skulle just jag drabbas av denna sjukdom?
Idag är jag ledsen för att jag för över tre årsedan fick en förlossningsskada som jag har beskymmer med än idag, och som gör livet komplicerat. Att sjukvården skapat mig ett vårdlidande som sedan blev ett livslidande är skamligt. Det är inte ens mitt fel att jag fått detta. Livet känns bra orättvist då. Jag antar att jag får kämpa vidare och inse att jag kommer få leva med detta resten av livet. Allt blir dock så jobbigt när livet måste anpassas efter en sjukdom.
Jag antar att jag äger min sjukdom och även om livet måste anpassas så får jag göra mitt bästa för att minimera lidandet, även om det är otroligt svårt ibland och man vill bara ha en helad kropp. Många gånger har jag varit så arg över att just jag drabbats som är ung och har hela livet framför mig. Hälsan är viktig och när någon del av kroppen faliderar så känner man sig trasig. En för många naturlig fiunktion som tas förgiven men som för mig kan vara smärtsam och otäck. Två år gick jag utan adekvat hjälp, men när jag äntligen fick rätt hjälp så har det varit bra men blivit värre i perioder. Jag måste lära mig hantera det bättre, att kunna ta smällen när den kommer och göra det bästa utav det istället för att bli ledsen och nedstämd. Men det har varit en lång smärtsam resa och det tar tid innan man vänjer sig och accepterar att man inte är frisk.


Kommentarer
Angeliqa

Lider med dig. Det är så hemskt att så många drabbas av förlossningsskador och får men för livet.

Fick du en total sfinkerruptur i samband med förlossningen? I så fall får du gärna skicka ett meddelande till mig om du vill prata lite om det här. Det finns väldigt mycket som barnmorskorna SKA göra om en kvinna drabbas av en sådan allvarlig skada och med tanke på det du skriver om att du inte fick någon hjälp på två år så är det uppenbart att förlossningen har brustit i sina skyldigheter. Detta är tyvärr mer regel än undantag när det gäller Västerås förlossnigsavdelning och jag tycker det är oerhört viktigt att alla som drabbats anmäler landstinget så att andra kvinnor slipper vara med om samma sak.
Efter din förlossning skulle du blivit sövd och sydd av en läkare om du drabbades av en sfinkerruptur, sedan skall man erbjudas uppföljning för att se så att det läker som det sk och professionell hjälp för att träna upp de muskler som helt försvunnit i samband med bristningen.

Återigen, lider med dig.

Svar: Hej Angeliqa! Jag fick tack och lov ingen total sfinkterruptur, däremot fick jag andra skador som är vanliga i samband med förlossning men som är otroligt smärtsamt. Jag har heller inte anmält dem, ännu, då det inte finns skrivet någonstans att jag fått skada i samband med förlossning. Det tog över två år innan jag fick rätt hjälp. Fick många diagnoser och många olika mediciner, jag höll på att falla in i en depression just då. Det som höll mig från det var att jag behövdes för min dotter och att hon var så snäll. Själv var jag orkeslös och totalt tömd på kraft. Detta är något jag får leva med resten av mitt liv, och om det skulle framkomma att jag inte kan föda fler barn vaginalt så kommer jag stämma dem. Min sjukdom kallas för fissurer, vilket innebär att jag fick sprickor i tarmen och har därav inga vaginala skador.
Elin

2013-02-27 @ 20:40:46
URL: http://sopnedkast.blogspot.com
Angeliqa

Stackare. Har du fått medicinering för din analfissur? Något som jag vet brukar hjälpa såret att läka är att hålla magen lite lösare under en tid samt att be en läkare skriva ut en extempore som hjälper slutarmuskeln att slappna av, samt även någon salva att smörja med efter toalettbesök.

Jag kanske kan trösta dig med att den här typen av skada inte brukar inverka på förmågan att föda ännu ett barn vaginalt. En vän till mig har en väldigt svår medfödd tarmsjukdom och kunde ändå föda sitt barn vaginalt (dock rekommenderades kejsarsnitt av en läkare, men den vaginala förlossningen gick väldigt bra i slutändan).


Svar: Jag har fått alla möjliga typer av medicineringar. Men det är jobbigt att behöva ändra sin livsstil och inte kunna äta vad som helst pga något som sjukvården orsakat. Jag kommer få tala med specialist innan förlossningen och se vad de säger. Men jag hoppas på att kunna föda vaginalt utan att mitt tillstånd förvärras.
Elin

2013-03-04 @ 21:13:35
URL: http://sopnedkast.blogspot.com
Cajsa

Hej!

Har samma problem som du med fissurer, men jag har inte fått höra att det skulle vara något problem att föda vaginalt. Är själv gravid i v 40 och ska föda när som helst :) Har du vart hos en specialist än?


Svar: Hej!
Tråkigt, men samtidigt skönt att höra; att man inte är ensam.
Jag ska till specialistmödravården nästa vecka och prata om hur jag ska föda.
Har du också fått möjlighet att vara där?
Elin

2013-05-11 @ 23:15:21
Anonym

Hej jag har också fissurer och har haft ont i 3,5 år nu. Lider mkt och framförallt av depressionen jag fått av detta. Är rädd att det ska leda till cancer. Pga att det aldrig läker. Är jätteorolig och deprimerad. Detta förstör mitt liv.

Svar: Jag förstår dig precis! Det är hemskt på alla sätt och vis. Jag fick lindring genom botoxinjektioner. Jag blev fri från fissurerna. Dock kommer de tillbaka så fort man blir hård i magen :( men det har gått lättare att få bukt med det efter injektionerna.
Elin

2016-06-11 @ 11:00:52


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0