Examenshögtiden

Nu tänkte jag visa några bilder från examenshögtiden som ägde rum den 7 juni 2013 i Västerås domkyrka. Den dagen var jag så otroligt nervös men ändå glad, jag tog examen och är nu färdigbakad sjuksköterska, och har därmed behörighet att söka efter min legitimation för professionen som jag kämpat för.
 
På förmiddagen satt jag med klassen på examenslunch och examenshögtiden började kl.14:00. Evangeline satt redo i kyrkan medan jag nervöst stod i ledet utanför kyrkan och inväntade på att klockorna skulle ringa så vi kunde gå in och möta allas blickar. Det kändes ungefär som när jag gifte mig.
 
 
Fanbärarna går först och leder de två leden med oss sjuksköterskor, jag var tredje sist och hade alltså två bakom mig eftersom mitt efternamn börjar på Å.
 
 
Där satt jag och var glad men så otroligt nervös för att gå upp längst fram i kyrkan och ta emot min brosch och röda ros. Ni vet den där känslan när man är så nervös så det känns så man ska kissa på sig!? Den känslan hade jag. Men innan det var dags att gå upp skulle tal hållas och psalmer sjungas.
 
 
Jag tog täten för min bänkrad när vi skulle gå upp och där står vi, jag med magen i vädret. Nathalie ville att jag skulle kolla så hennes klänning var OK.
 
Tar några steg fram och inväntar nervöst på att få gå fram och hämta min brosch och ros när vår pediatriklärare Camilla ropade upp namnen en och en.
 
 
När Camilla ropade upp: "Elin Åberg" fick jag applåder av några nära och kära som satt på kyrkbänkarna. Egentligen fick man inte klappa förrän efter alla fått sin brosch och ros men jag fick ändå lite uppmuntran som faktiskt värmde mycket i hjärtat. Här tar jag emot min sjuksköterskebrosch av Helene.
 
 
Ett enormt lyckorus.
 
 
Här tog jag emot min röda ros. Orden jag fick var: "Lycka till med yrket och med allt som komma skall." Hon såg nämligen att jag hade en bebis på väg.
 
 
Sitter på kyrkbänken och känner mig så glad. Tre år av hårt slit, kämpande och nya kunskaper är över nu.
 
 
När alla sjuksköterskor blivit uppropade fick vi ställa oss upp och vända oss om vid kyrkbänkarna och ta emot allas applåder och jubel. Mäktig känsla och tårarna var nära hela tiden men jag höll dem tillbaka stenhårt.
 
 
Sedan var det dags för oss att gå ut ur kyrkan. Wille fångade mig på bild i farten. Det var svårt att möta alla människors blickar då det var så känslomässigt och egentligen ville jag bara störtgrina men jag höll tillbaka glädjetårarna. Domkyrkan var fullsatt. Väl utanför kyrkan stod jag i det fina soliga vädret och inväntade mina nära och kära som sedan kom fram och grattade mig.
 
Examenshögtiden var väldigt fin och en härlig upplevelse att få vara med om. Det var vi värda efter att ha tagit oss igenom en tuff utbildning.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0