Om ananasen igen...

I det förra inlägget beskrev jag min och dotterns konversation om ananasen. Tänkte bara påpeka att allt startade med att jag sa att den var möglig i rumpan, vilket den faktiskt var. Botten av vår färska ananas stående på köksbordet var vit och grön luddig. Tänk att vi kunde ha så roligt åt en ananas. Jag skrattade så tårarna kom när dottern kom med sina roliga kommentarer, varpå hon frågade om jag grät. Älskade barn som kan få en att skratta från hjärtat, för det är ju så gulligt. Speciellt när hon är allvarlig och saklig i det hon säger även om det ibland är lite tokigt, men emellanåt är hon så fruktansvärt logisk så det är skrämmande för att vara så liten.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0