Graviditetsvecka 17

Jag ringde till lasarettet i Fagersta en fredag, tre dagar efter att min urin skickats iväg på odling. Först svara en sköterska och sa att det inte kommit så jag skulle ringa senare. Jag ringde senare och då svarade en annan sköterska. Hon sa att läkaren aldrig skickat iväg urinen på odling. Och att det inte visade några bakterier som tydde på urinvägsinfektion. Jag hade bara mycket vita blodkroppar, som man får när man är gravid.

Jag har alltså trott att jag är sjuk fast jag egentligen inte alls är det. Nu äter jag penicillin också som jag kanske gör helt i onödan. Jag blev så arg och så ledsen samtidigt. William fick trösta mig. Man kan inte ens lita på en läkare nuförtiden.

Jag måste ändå fortsätta med att äta medicinen eftersom jag redan påbörjat.

Jag blir dock illamående av penicillinet. Jag ska ta en på morgonen och en på kvällen. Men när jag tar på morgonen så spyr jag upp allt igen, och det smakar pyton.


Det är dock tråkigt att jag fortfarande är förkyld och har hostan kvar. Har varit sjuk i snart en månad.


Nu har jag börjat gå runt Ringvägen, inte så långt men då får jag i alla fall frisk luft. Dock är det svårt att andas in kalluft eftersom då hostar jag mer. därför kan jag inte vara ute i mer än ca en kvart. Idag (8/2-09) har jag känt att bebisen min sparkar. Kände även lite igår. Men idag var det starkare. Jag känner på ungefär samma ställe på vänster sida alldeles ovanför äggstocken ungefär.

Ultraljudet (9/2-09) gick bra. Allt såg bra ut. Hjärtat pumpa fint och hjärnan och allt det andra såg också jättebra ut. Helt otroligt att få se sitt barn i magen. Så underbart. Går inte att beskriva hur härligt det är. Dock var bebisen inte så samarbetsvillig. Bebisen sparka med benen och boxades med armarna och ville inte alls ligga still när sköterskan hade apparaten mot magen. Bebisen har temperament och vill inte alls bli störd. Vi tror att bebisen kommer ha svart bälte i karate redan när han/hon föds.

Jag blev beräknad att föda en vecka senare än vad barnmorskan trodde. 23 juli är födseln beräknad till nu istället för den 16 juli. Känns lite konstigt att behöva räkna om lite, att jag är en vecka mindre gången. Men det gör ingenting.

Bebisen var runt 16 cm och vägde 500 gram tyckte jag hon sa. Fast det låter lite mycket i vikt.


Jag känner redan av hur bebisen sparkas där inne i magen. Ibland svagt och ibland hårt. Känns helt fantastiskt men samtidigt konstigt eftersom det är okontrollerat av mig.


Jag spyr fortfarande och har hostan kvar. Oftast så spyr jag när jag hostar i samband med illamående. Eller om jag äter eller dricker för snabbt.

Den (16/2-09) gick jag till barnmorskan eftersom jag ringt och bett henne ta blodprov, stick i fingret, och blodtryck av/på mig. Jag har känt mig yr och trött därför ville jag se så att jag inte har för lågt blodtryck eller järnbrist. Men allting var bra hon tyckte bara att jag ska komma ut och röra på mig mer medan det är ljust ute. En halvtimme om dagen ska jag gå sa hon. Vilket jag absolut inte gjort. Men nu ska jag ta mig i kragen och göra det. Har blivit så lat efter min förkylning, som dock fortfarande inte är helt borta. Dock är det hostan som är jobbigast. Men det bästa receptet mot den är vatten.


Bebisen har sparkat på för fullt. Det är så härligt att känna sin bebis där inne sparka och boxas. Bebisen brukar sparka på vänster sida och boxas på höger. Om det inte är så att han eller hon gör kullerbyttor där inne. Ibland vaknar jag till när jag ska somna för att bebisen sparkar. En natt så var tänkte jag precis somna när bebisen sparka hårt så jag höll på att flyga av sängen. Sen kände jag på magen och då sparkade bebisen hårt igen på vänster sida. Det var nästan så att jag kunde känna foten.


Sen så har jag väl börjat gå ut lite mer nu också. Ibland får jag också halsbränna utav apelsinjuice.


Den här veckan har varit extra lång, eftersom den höll i sig i två veckor med tanke på att ultraljudet visade att jag var i vecka 16+3 istället för 17+3.



Nästa barnmorskebesök blir i mars, den 5 mars. Då är jag inne i vecka 20 alltså 5 månader.

Magbilder från V.18

V.18







V.18





V.18




V.18





Magbild





V.18




V.18
Min snygga gravid-pose =)

2009-02-10

Idag ringde jag till barnmorskan och berättade att vi varit på ultraljud.
Jag fick en ny tid den 5 mars som jag ska till henne.
Jag berättade även om läkaren och att jag fått äta penicillin. Hon gick in på min journal och såg vad han skrivit.
Tydligen så var det så att jag fått pina i mig tabletter helt i onödan.
Tabletter som dessutom gör mig illamående. jag har haft ångest över att ta dem. Jag kan verkligen inte svälja tabletter.
Som tur är så ska jag ta den sista idag, sen är det över med det.

Sen ska jag till barnmorskan och ta ett kontrollurinprov istället för hos läkaren eftersom de är så slarviga.
Skulle till henne så tar de mig på allvar i alla fall.

Hostan är fortfarande kvar. Men snuvan börjar bli bättre och ingen feber har jag just nu heller.
Däremot så har jag fått huvudvärk. Antagligen på grund av att jag hostar så mycket.

Men hostan har ändå blivit lite bättre, den håller upp längre än tidigare. Jag får väl fortsätta dricka mycket vatten.


Elin Åberg

Ultraljud 2009-02-09

Igår (9/2-09) åkte jag och William till Västerås för att göra vårt första ultraljud. Klockan 10:15 skulle vi vara där.
Vi var faktiskt lite nervösa. Jag hade heller inte sovit bra.
När det började bli dags att gå ner till bilen så skulle ju såklart jag spy. Jag hostade så att jag spydde eftersom jag mådde illa. Jag stod i hallen och när spyorna kom upp så slängde jag för handen för munnen och sprang in på toaletten. Tyvärr så kunde jag inte hejda spyorna med handen, så allt hade flygit åt sidorna.
Hela jag var full i spyor. Håret, ansiktet och kläderna. Sen var hela golvet i hallen fullt med spyor plus väggen.
Vilken soppa. Jag fick ringa till William så fick han komma ner och hjälpa mig.
Han städade och jag fixade i ordning mig. Det var bråttom.
När vi äntligen kommit iväg så åt jag en piggelin i bilen, sen köpte William en godispåse med "bilar" i,
som jag satt och tugga på.

När det var dags för ultraljudet så fick jag ligga i en säng, sköterskan hällde kall gelé på min mage.
Vilken härlig känsla det var att få se sin lilla bebis. Så ofattbart och så underbart.
Jag kunde inte riktigt förstå vilken vacker varelse jag har i min mage. Jag bara log hela tiden.
Kunde inte sluta titta på skärmen.

Den lilla var så busig och bråkig. Ville inte alls samarbeta med sköterskan. Så otroligt mycket energi bebisen hade.
Vilket är skönt att se eftersom jag mått så dåligt hittills under graviditeten.
Bebisen sparkade och slogs med armarna och var inte alls nöjd. Men vem skulle vara det.
Först hostar mamma hela tiden och sen kommer en tant med en apparat och trycker på mig.

En häftig sak vi fick se var att bebisen tuggade. Sköterskan sa att bebisen var törstig och drack lite av fostervattnet.
Vi fick se hjärtat som pumpa. Sen hjärnan och allt. Allting såg så bra ut. Jag blev så glad.
Bebisen hade handen på ansiktet, precis som jag hade när jag var i mammas mage. Då fick jag en liten tår i ögat måste jag medge.

Det är så obeskrivligt att få se sitt barn. Så många känslor som är inblandade. Lycka är allt jag kan säga.

Elin Åberg




                                                                                  Vår lilla älskling i magen <3







                                    Här ser bebisen på oss <3

























                                                                                                                 Här är bebisen väldigt arg. Min lilla plutt <3

Graviditetsvecka 16

Jag är fortfarande sjuk. Har snuva, hostar och har feber. Jag har börjat ta nässpray Nasin nu så att jag ska kunna sova utan att vara täppt i näsan. Hostmedicin har jag också köpt, men jag kommer inte att dricka det eftersom läkaren, Arne Postonen, inte tyckte att jag skulle ta det. Bisolvon heter hostmedicinen som farmaceuten gav mig.

Eftersom jag har haft hosta i över två veckor så gick jag till läkaren så att han kunde lyssna på mina lungor. Jag fick ta urinprov, halsprov, blodprov (från fingret) och febertemp.

Det visade sig att jag hade 38,2 i feber. Dessutom hade jag mycket vita blodkroppar i urinen.

Läkaren skrev ut penicillin till mig, Selexid, som hjälper mot urinvägsinfektion och min hosta.

Jag blev helt förstörd och väldigt ledsen när han berättade att jag har urinvägsinfektion. Jag blev livrädd helt enkelt. Jag trodde att detta skulle vara mycket dåligt för barnet.

Nästa dag ringde jag till barnmorskan, Annika, och hon sa att min urinvägsinfektion inte skulle drabba barnet på några vis. Då blev jag lugn igen. Hela dagen före hade jag gråtit.

Läkaren visste dock inte ifall jag har urinvägsinfektion eller om det är något annat. Men ändå så får jag behandlig för urinvägsinfektion. Jag har ju svårt att svälja tabletter, men nu gör jag det med tvång för bebisens skull. Jag tar en glassklick på en tesked sen stoppar jag in tabletten och sen sväljer jag. Jättebra metod faktiskt.

Jag har märkt att jag fått mer huvudvärk och oftare än vad jag tidigare haft och sedan så är jag lite yr. Man jag är ju som sagt inte fulltfrisk. Men snart så är jag nog det. Jag ska se till så att jag blir det. Matlusten är också borta, men jag äter ändå eftersom just nu så är det inte jag som är i fokus utan min lilla bebis som ligger i min mage.

Läkaren sa också att det inte är så bra när jag hostar, att bebisen inte tycker om det eftersom det blir ett väldigt ljud i magen. Men jag kan dock inte hjälpa att jag hostar. Försöker dricka mycket vatten, eftersom han föreslog att jag skulle göra det istället för hostmedicin.

Jag har också haft ont i min vänstra äggstock och bak i ryggen. Kanske det beror på urinvägsinfektionen eller så är det så att bebisen växer och tar plats. Det hoppas i alla fall jag på. Ibland går det ner i vänster ben också så jag knappt kan stå på det.

William har smort på tigerbalsam på mitt bröst och ryggen, detta ska också hjälpa mot hostan. Förövrigt så har jag fått tillbaka min knöl på handen som jag haft när jag var mindre. Men den gör inte ont så det går att leva med. Ganglion tror jag det heter.

Nu hoppas jag bara på att vara frisk och kry tills ultraljudet som tas om fem dagar. Vi ska åka till Västerås och göra det. Illamåendet är inte lika jobbigt nu längre, det har minskat.


Tigerbalsamen som jag smort på mig, istället för att ta hostmedicin, var tydligen inte bra när man är gravid enligt farmaceuten på apoteket. Jag blev jätteorolig och ringde direkt till barnmorskan. Hon sa att det absolut inte är någon fara och att det inte är någon fara att ta hostmedicin heller. Ibland blir man lite galen på att alla säger olika. Men jag litar mest på barnmorskan faktiskt. Jag har känt att det stuckit till i underlivet och det kliar, vid urinröret. Beror nog på urinvägsinfektionen. Jag har varit ganska ledsen nu eftersom jag varit sjuk, men jag försöker hålla humöret uppe. Jag har nog inte haft jättejobbiga humörsvängningar, men däremot så har jag kunnat börja gråta om någon sagt något dumt eller opassande. Fula ord och svordomar låter som när man skrotar en bil numera i mina öron.


Bristningar har jag fått på låren och på rumpan. Ingenting på magen ännu. Jag ska verkligen börja motionera snart. Magen växer ju hela tiden och då måste både jag och barnet få frisk luft. Bebisen masseras av rörelserna när jag motionerar.

Det börjar bli väldigt jobbigt att bara sitta inomhus och inte ha någon att prata med. Mamma ligger hemma och är sjuk också. Hon har fått en förkylning. Så hon gör ingenting, ligger mest och sover bara. Jag har ätit två dagar nu hos Williams mamma eftersom hon erbjudit sig att laga mat nu när ingen annan kan. Jag kan heller inte laga mat eftersom jag blir illamående av lukten. Däremot så kan jag tillaga gröt, det luktar inte så mycket. Havregrynsgröt med linfrön i är bra. Jag har känt av rörelser i magen också. Min lilla bebis rör sig nog för fullt där inne i magen.

Graviditetsvecka 15

I vecka 15 + 3 dagar så mådde jag jättedåligt på morgonen. Åt frukost, flingor och mjölk, och efter det fick jag lov att springa in på toaletten och spy. Första gången på över en vecka.

Hostan har jag fortfarande kvar. Jag har börjat bli yr i huvudet och fått huvudvärk lite oftare.

Jag skulle verkligen behöva gå ut mer istället för att bara sitta inomhus och inte göra något.

Men när jag mår dåligt så vill jag bara vila. Snart ska vi flytta också så jag kommer att ha fullt upp med det, sen så ska jag försöka gå ut och gå mer i den friska luften har jag bestämt.

Dock måste jag ta något med mig att äta eftersom jag mår illa när jag är ute och går för länge.

Täppt i näsan har jag också blivit alltmer. Jag tappar hår väldigt lätt. Mitt hår är ganska risigt.

Det som också kan vara lite besvärligt är min tröga mage. Vilket gör otroligt ont.

Jag är väldigt känslig också. Jag tycker inte om när folk svär eller säger fula meningar, då tar jag illa upp. Ibland börjar jag gråta bara för att William skämtar om något olämpligt eller liknande. Jag har även köpt mina första mammakläder. Två par mjukisbyxor som går över magen och en tröja. Köpte på HM i Västerås. Mina vanliga kläder kan jag knappt ha längre eftersom de spänner för mycket i magen, vilket är obekvämt.

Ibland saknar jag träningen, men har ingen ork. Vill inte överdriva. Bebisen måste ju må bra. Jag ska i alla fall börja promenera. Det är det bästa träningssättet för gravida.

Gymmet kommer jag att skippa. Skulle gärna vilja simma men mamma tycker det är en dålig idé, eftersom man kan få bakterier i underlivet då det är extra känsligt nu.

Graviditetsvecka 14

  

Nu har jag fått hosta, har huvudvärk, mår illa och är yr. Har inte mått så särskilt bra. Men jag hoppas att det går över snart. Försöker dricka och äta så mycket jag bara kan.

Den 22/1-09 kl: 10:15 var jag och William iväg till doktorn hos barnmorskorna. Eftersom jag hade lite frågor, bland annat om mina stickningar i underlivet. Det var en ganska gammal gubbe som undersökte mig. Han gjorde en gynekologiskundersökning. Det gjorde ganska ont faktiskt. Jag hade lite svamp men inget som behövde behandlas (mycket vanligt under graviditet). Allt annat såg bra ut.

Han tryckte på magen så hårt och djupt så jag blev jätterädd. Kunde ju knappt andas. Men han vet ju vad han håller på med. Allt var helt normalt sa han. Det lugnade ner mig väldigt mycket. Men hela dagen var jag öm i magen. Hostan var ingen fara sa doktorn. Många gravida är småförkylda under hela graviditeten. Jag brukar vara täppt i näsan på kvällarna, men mest på mornarna när jag vaknar.

Illamåendet har blivit lite bättre. Jag har inte spytt under hela vecka 14. Men jag har dock mått illa och fått kväljningar, men inte spytt.

Stickningarna i underlivet berodde förmodligen på att livmodern växer. Man har ju lite småkrämpor då och då.

Jag har även fått ont bak i ryggen, korsryggen. Det beror också på att min lilla bebis växer.

Tyvärr så består mina dagar mest utav att sitta hemma, framför antingen datorn eller tv:n.

Har inte varit ute så mycket. Just nu har jag ju en förkylning också så då vill jag vila.

Det tråkiga är att mina vänner inte vill umgås med mig lika mycket. Fast allt jag bryr mig om just nu är min lilla bebis som ligger i magen.

Jag är fortfarande väldigt känslig för kött och kan inte ens lukta på det.

När jag vaknat har jag också haft huvudvärk ibland. Kan bero på att jag dricker för lite på kvällarna innan jag går och lägger mig.

Ibland så känns det som att jag ska kissa på mig också. Eftersom bebisen växer och livmodern trycker på urinblåsan. Även om jag inte är kissnödig så känner jag på detta vis.

Många gånger måste jag ta in min mat och äta i mitt rum så att det inte ska lukta så mycket. Eftersom det oftast luktar mat i köket. Vilket gör mig illamående.

Graviditetsvecka 13

Illamåendet har börjat släppa lite nu. Men dock inte helt. Jag brukar ligga och smeka magen och ibland prata samt sjunga för magen och min lilla bebis som är där inne.

Bebisen kan ju känna mig och höra allt som jag hör nu.

Jag måste äta ganska ofta. Annars kommer illamåendet. Måste hålla koll på klockan. Sen är det bra om jag äter alldeles innan jag går till sängs. Då mår jag inte lika dåligt på morgonen.

Det värsta är när man spyr på morgonen utan att man varken ätit eller druckit något. Det enda som kommer upp då är gul-grön galla. Jag har haft ganska ont i magen nu också. Det är nog bebisen som växer. Bebisen ska ju växa med en väldig fart nu tills femte månaden. Sen börjar det en ny period, och då kommer bebisen att växa ännu mer. Det är mycket spännande att vara gravid och man känner sig speciell. Växtvärken sitter ungefär vid äggstockarna och ibland bak i ryggen. Ibland känner jag även att det sticker till eller trycker på i underlivet. Kan vara lite obehagligt. Men jag tror nog inte att det är någon fara. Barnmorskan sa att detta berodde på att livmodern växer. Men jag fick ändå läkartid tills torsdagen (22/1-09).

Annars så har jag väl spytt och mått dåligt. Men det är ändå bättre än tidigare.

Sura uppstötningar har jag haft ganska mycket utav också. Känns som att jag ska spy fast det bara kommer upp surluft i princip.

Jag har börjat känna av min lilla bebis nu. Jag känner att något rör sig inne i magen. Det känns helt fantastiskt.  Lite då och då känner jag av. Känns som att någon petar på mig fast inifrån. Jag längtar tills jag känner bebisen sparka riktigt mycket.

Graviditetsvecka 12

Nu är risktiden över (2/1-09). Bebisen har utvecklats till en individ och alla organ är i stort sätt på plats. Nu ska bebisen bara växa och utveckla sina organ lite mer. Men som sagt pusslet är ihop plockat. På onsdag (7/1-09, kl:17:00) ska jag och Wille till vår barnmorska Kristina.

Det enda jag vet som kommer att hända då är att hon ska ta blodprov på mig. Tycker dessvärre inte om att bli stucken i armen eftersom jag blir så yr och illamående efter att de tagit blod av mig. Men jag står nog ut med det. Besöket hos barnmorskan gick bra.

Tog blodprov, urinprov, blodtryck och vikt. Hade gått ner lite i vikt men ingen fara med det. Det beror antagligen på att jag spyr mycket och att jag inte kan äta så mycket mat.

Alla värden var normala. Nu är även ultraljudet bokat. Det blir den 9/2-09.

Förövrigt så mår jag fortfarande dåligt lite då och då samt spyr.

Piggelin är inne just nu för mig. Äter en isglass nästan varje dag. Då får jag i mig vätska också. Vilket är mycket viktigt, så att man inte blir uttorkad.

Jag försöker tänka positivt, men ibland kan det dock förekomma en del negativa tankar. Kanske har jag för lite att göra om dagarna? Magen bara växer och växer i alla fall. Det är mycket positivt. Börjar synas ganska mycket på magen just nu. Den lilla kan ju höra mig och min omgivning också. Höga ljud är inte så bra, man ska ju inte göra bebisen orolig eller rädd där inne.

Graviditetsvecka 11

Då har det redan gått 11 veckor, snart tre månader. Känns bra. Då och då har man ju dock varit lite orolig för att något ska gå snett nu när man kommit så långt.

Illamåendet fortsätter, få ha assistenter (mamma, pappa eller Wille) som hjälper mig med att ta fram mat ur kylskåpet och ge mig saft. Helt tokig i svartvinbärssaft. Jag har köpt åksjuketabletter på apoteket, men har ändå inte tagit dem. Barnmorskan sa att jag kunde äta dem för att dämpa mitt illamående. Men istället så blir man ganska vimsig av dem. Så jag låter nog bli. Ska försöka att inte ta några mediciner alls under min graviditet.

Dock har jag spytt några gånger. Har redan köpt massor med bebiskläder, även skötbord och sängen är köpt. Lika bra att börja tidigt så man har råd med allt. Vi köper saker lite allt eftersom, alltså lite då och då, när det finns pengar över.

Jag är väldigt trött jämt. Tröttare än vad jag var i början. Kanske är för att bebisen växer så fort nu. Jag känner verkligen hur min lilla plutt växer inne i magen på mig. Känns ungefär som mensvärk. Ibland kan det även kännas bak i ryggen.

Jag har också börjat smeka min mage nu. Bebisen blir harmonisk och känner sig trygg när han/hon känner mammas smekningar. Snart så är det väl dags att börja köpa mammakläder också. Vill ta på mig jeans igen. Har hittills bara gått med mjukisbyxor eller leggings som underdel. Mina tröjor kan jag fortfarande ha. I alla fall de som är töjbara.

Graviditetsvecka 10

Nu är fostret 9 cm och väger ca 14 gram. Fostret ser redan ut som en människa.

Det syns redan på magen att jag är gravid. Den putar ut ganska mycket, som en liten kula.

Illamåendet har inte blivit nå bättre, och jag har fortfarande svårt för att äta. Däremot slinker godis lätt ner, även mineralvatten och svartvinbärssaft.

Från graviditetsvecka 9-10 kom min kompis från lumpen hit till mig i Fagersta. Patricia är ifrån Stockholm. Vi kunde dock inte göra så mycket eftersom jag är trött och illamående. Men hon förstod mig och vi hade ganska roligt ändå. Vi bakade knäck, chokladkola och saffransbullar. Men dock är saffran ett gift. Gravida kan äta, men inte överdrivet mycket. Jag åt en halv bulle, vågade inte äta mer än så.

Vi hade till och med en julfest då många av mina vänner kom på besök. Ännu vet ingen att jag är gravid, förutom William och Patricia såklart. Vi ska berätta om vår underbara lilla bebis på julafton.

Graviditetsvecka 9

Illamåendet är fortfarande kvar. Jag är ganska trött hela tiden och jag känner mig svag eftersom jag inte får i mig mycket mat. Kan inte laga maten själv för då mår jag illa. Kan endast äta vegetariskt. Jag gör inte så mycket om dagarna. Sitter mest hemma. Kan inte göra mycket heller, eftersom jag mår dåligt därmed har jag knappt någon ork. Men så fort jag mår bättre så ska jag ut och motionera.

Graviditetsvecka 8

Har spytt en gång denna torsdag 4/12-08, imorgon blir vår lilla bebis 8 veckor (två månader).

Jag har mått ganska illa. Ibland hela dagen, ibland på kvällen eller ibland på morgonen.

Det känns att bebisen växer då och då eftersom jag har lite liknande magvärk.

Nu gick jag till barnmorskan för andra gången. Jag ringde på grund av att jag hade lite ont i underlivet. Jag fick tid tills nästa dag. Barnmorskan prata lite med mig och sedan gjorde hon en gynekologisk undersökning. Allting såg bra ut. Det är en utav deras rutiner att göra det, så jag slapp det inte. Egentligen skulle jag ha gjort denna undersökning den 7/1-09 när det är dags för besök igen, men då slipper jag det då istället. Då ska de även ta ett blodprov av mig.

Graviditetsvecka 7

Ibland känner jag hur bebisen växer, eller rättare sagt livmodern, men också bebisen.

Det kan komma som hugg vid äggstockarna och ibland kan det kännas som mensvärk.

Det enda som är jobbigt är illamåendet. För då kan jag inte göra så mycket annat än att stanna hemma om dagarna. Jag mår illa bara jag tänker på mat och så fort jag känner matos.

En gång fick jag springa och spy runt 22:00. Jag hade endast kunna äta sallad under denna dag eftersom jag hade mått så illa. Så allt jag hade ätit kom upp. Fick ett sår i halsen också och därmed spydde jag lite blod. Detta trötta ut mig väldigt mycket så jag fick gå och försöka sova direkt efter.

Jag har väldigt svårt att äta. Det går väldigt långsamt att få i mig mat, just på grund av illamåendet. Ibland när jag ligger på sidan och sträcker mig så gör det väldigt ont vid äggstockarna ungefär. Detta beror nog på att livmodern har växt och blivit säkert redan lika stor som en apelsin. Ibland när jag nyser kan jag också känna av detta.

Det kan till och med vara svårt att dricka. Blodsockret sjunker också snabbt så jag måste äta lite men ofta. Hålla koll på klockan. För annars mår jag bara mer illa och sen blir det svårare att få i mig mat och vätska.

En annan sak som jag märkt är att jag måste gå på toaletten mycket oftare och kissa, har även fått mer flytningar. Det som kan vara ganska jobbigt är att jag är hård i magen. Den är alltså väldigt trög. Men detta beror nog på att tarmarna arbetar långsammare när man är gravid.

Sen kan jag ha en lite annorlunda smak i munnen, svårt att beskriva den.

Men jag äter i alla fall multivitamin och mineraltabletter varje dag så att jag är säker på att barnet får i sig som behövs, bland annat folsyra som är viktigt. Detta gör jag också på grund av mitt illamående, jag kan därför inte äta all nyttig mat som jag borde få i mig.

Jag tänker också väldigt mycket på vad jag stoppar i mig. Tillexempel så får jag inte äta mögelost, opastöriserade mjölkar eller ostar, kallrökt fisk, insjöfiskar etc.

Graviditetsvecka 6

Nu märks det verkligen att jag är gravid. Har redan fått en liten, liten kula. Jag mår väldigt dåligt. Ibland mår jag illa på morgonen, ibland på kvällen och ibland hela dagen.

Äter mariekex på morgonen innan jag går upp ur sängen, detta ska tydligen hjälpa.

Jag är trött hela tiden också, känner att jag inte har någon ork. Ibland sitter jag inne hela dagarna utan att gå ut och röra på mig. Men jag försöker så gott jag kan.

Ibland kan det bränna lite i benen också. Mina bröst gör ont. Eller ja, jag klarar ju av det, de ömmar, så det gör inte så värst ont. Men de har blivit mycket större. Bh:n fylls ju ut mycket bättre och det syns verkligen att jag har fått rejäla bröst.

Att brösten börjat ömma kände jag redan efter kanske en vecka. Det började på en gång.

Innan jag ens fått reda på att jag är gravid.  

Graviditetsvecka 5

Den 26 november gick jag och William till Bergslagssjukhuset i Fagersta. Vi skulle till barnmorskan för första gången. Spännande.

När vi träffa vår barnmorska så bemöttes vi väl. Vi fick fylla i papper inne i ett rum om alkohol. Sen prata vi lite och hon tog upp en massa uppgifter som hon skrev på datorn och registrerade om oss. Det visade sig att Kristina, barnmorskan, och William hade en hel del gemensamt. Bland annat att båda kom från Ecuador. Fast hon såg helt och hållet svensk ut och hade värsta Fagersta-dialekten. Men hon hade rest mycket visade det sig. Men det var trevligt att prata och jag kände mig väldigt lugn, ingen rädsla alls.

Redan nu har jag lyckats spy en gång, hatar att spy, men jag gör allt för min lilla bebis så det var det värt. Jag känner också att jag börjar må illa mer och mer och jag tål inte alls lukten av kött. Bara jag tänker på fläskfilé så får jag kväljningar, samma sak gäller köttfärslimpa.

Innan vi gick ifrån barnmorskemottagningen så tog hon ett stick i fingret på mig, för att se vilket värde jag har. 124 visade det sig. Hon sa att jag måste fortsätta äta vitamin och mineral tabletter som innehåller mycket järn. Men hon rekommenderade att jag kunde köpa vitamintabletterna Kvinna som är ännu bättre. Nästa gång vi ses är den 7 januari

Graviditetsvecka 4


Nu har det gått en månad. Efter att mensen blivit försenad i två veckor så gick jag till ungdomsmottagningen den 24 november och gjorde ett graviditetstest hos barnmorskan där.

Hon ställde lite frågor. Efter att vi pratat lite om situationen och så, och hur jag skulle göra om det var så att jag var gravid. Sen så gav hon mig resultatet.  

"Det här ser väldigt positivt ut" säger hon.

Åh vad glad jag blev. Men också chockad. Sen fick jag tårar i ögonen när hon sa: "Du kommer bli mamma i mitten av juli år 2009".

Jag berättade för William när han kom hem ifrån jobbet mellan 22:00 och 23:00.

Jag sa till William att det fanns en present som jag köpt, och att den ligger gömd inne i sovrummet. Han letade och letade men inget hitta han. Sen frågade han vart den egentligen var. Då sa jag här och höll mig på magen. Sen berättade jag att vi ska bli föräldrar i sommar.

Han blev nog också lite chokad, men samtidigt väldigt glad. Jag såg hur han fick tårar i ögonen när jag berättade för honom att han ska bli pappa i juli.

Vi lade oss ner i sängen och han bara kramade och smekte min mage.

"Vi ska bli föräldrar William" sa jag.

Vi kunde inte göra något annat än att skratta oss lyckliga. Nu kommer jag ha en fantastisk tid framför mig, och jag längtar tills jag ska bli mamma och få hålla i mitt barn. Nu börjar mitt liv på riktigt.

 
RSS 2.0